Bland de gripna finns också advokaten, människorättsaktivisten och författaren Muharrem Erbey, medlem av turkiska PEN-klubben och verksam i Diyarbakir.
Dramatiska bilder på de gripna borgmästarna, uppradade på led och iförda handbojor, har blivit en belastning för premiärminister Recep Tayyip Erdogan och ytterligare skamfilat Turkiets rykte när det gäller mänskliga rättigheter.
Samtidigt är det ett rejält bakslag för premiärministerns ”demokratiseringsinitiativ”, enligt vilket Erdogan och hans milt islamiska Rättvise- och utvecklingsparti (AKP) signalerat att det en gång för alla avser lösa den kurdiska frågan med demokratiska medel. Det är ett ambitiöst projekt – flera bedömare kallar det historiskt.
Föga oväntat har det stött på patrull. Den politiska oppositionen med Republikanska folkpartiet (CHP) och Nationalistpartiet (MHP) i spetsen är bittra motståndare, och tar varje chans att ställa till problem för Erdogan.
Inom armén och rättsväsendet finns också starka krafter som är ointresserade av en demokratisk lösning av kurdfrågan.
Skälen är delvis historiska: armén har alltid uppfattat sig själv som beskyddare av den turkiska republiken och arvet efter landsfadern Kemal Atatürk. Kurdiska krav vad gäller språk och kultur har setts som ”separatism” som måste bekämpas till varje pris.
Den allmänna uppfattningen är ändå att det militära toppskiktet numer accepterat att den kurdiska frågan måste lösas politiskt, inte militärt.
– Jag tror att det finns ett folkligt stöd för regeringens initiativ men bilden är inte entydig. Armén är splittrad, säger Sahin Alpay, professor i turkisk politik vid Bahcesehiruniversitetet i Istanbul.
Även på den kurdiska sidan finns kraftigt delade meningar. Ett problem för Erdogans linje är att PKK och dess fängslade ledare Abdullah Öcalan fortfarande har starkt inflytande över kurdisk politik.
Gripandet av borgmästarna ska ses mot den bakgrunden – liksom författningsdomstolens olagligförklarande i december av parlamentets enda kurdiska parti, DTP. Många av de arresterade kurdiska ledarna var medlemmar i DTP.
Nu har ett nytt prokurdiskt parti (BDP) bildats, med i stort samma besättning i parlamentet, och tonen är kärv.
– Om regeringen menar allvar med sin demokratiseringsinitiativ bör den tillsätta en sanningskommission för att reda ut vilka som bär skulden för de brott som begåtts, sa det nya partiets parlamentariska gruppordförande Nuri Yaman nyligen, enligt tidningen Zaman.
För Erdogan gäller det nu att få demokratiseringsprocessen på räls igen. Mycket står på spel. Nästa år väntar ett ovisst parlamentsval och Erdogans opinionssiffror är skakiga. Och för att dörren till EU inte ska stängas helt måste Turkiet lösa kurdfrågan och visa upp bättre resultat i ämnet mänskliga rättigheter. Enligt internationella PEN-klubben har Turkiet fler yttrandefrihetsfångar än något annat land i världen.
– Det är ett svårt läge för Erdogan, säger Yavuz Baydar, politisk kolumnist på tidningen Zaman i Istanbul. Efter den senaste tidens turbulens måste han hitta en ny karta att navigera efter. Men anden är redan ur flaskan och nu finns knappast någon återvändo vad gäller den kurdiska frågan.