Det har med tiden blivit alltmer uppenbart att det, som nästan alltid i New York, finns olika intressen som med passion lyfter fram skilda prioriteringar. Det är en minst sagt tuff uppgift att jämka samman grupper som terroroffrens anhöriga, befolkningen som är bosatt i närheten, affärsmän, fastighetsägare, byggare, arkitekter och politiker.
Situationen framstår just nu som en enda stor röra och alla tidtabeller för projektet får betraktas som osäkra.

Även om arkitekten Daniel Libeskind i början av året, efter en öppen tävling, vann uppdraget att designa de nya byggnader som är tänkta att resa sig där de två World Trade Center-tornen stod är frågetecknen många.

Larry Silverstein, fastighetsmagnaten som har rätten att bygga kontorsskrapor vid Ground Zero, har låtit förstå att Libeskinds vinnande modell inte tar tillräcklig hänsyn till affärsintressena. Han ifrågasätter planen på det rekordhöga tornet Freedom Tower - som ska nå upp 540 meter eller 1.776 fot för att symbolisera USA:s grundande - eftersom det är tveksamt om så många företag numera verkligen vill hyra kontor så högt upp.

Silverstein anser också att tornet, om det nu ska byggas, bör flyttas närmare den nya tunnelbane- och tågcentral som bygg under Ground Zero för att göra det mer attraktivt som arbetsplats.

Det leder omedelbart över till en annan konflikt. En del av de anhöriga till offren säger sig inte kunna acceptera att något byggs på eller under den plats där World Trade Center-tornen stod. De betraktar området som helig mark, en begravningsplats. De genomför demonstrationer och anklagar politikerna för löftesbrott.

Diskussionerna blir inte mindre känslofyllda av att många efterlevande fortfarande väntar på någon form av identifikation - en hudflik eller benskärva, något som går att begrava.

Stämningen är än mer infekterad när det gäller det minnesmonument som ska uppföras för att hedra terrorattackens offer. En modell ska utses senare i år men motsättningarna har redan kommit i dagen. Det finns krav på att poliser, brandmän och andra räddningsarbetare som omkom ska listas separat, inte tillsammans med de civila dödsoffren.

Samtidigt invänder många i befolkningen på nedre Manhattan mot att Ground Zero ska domineras av ett minnesmonument. De efterlyser en levande stadsdel med butiker, restauranger och kulturinstitutioner. Deras röster har blivit svårare att ignorera eftersom förmånliga priser lockat nya invånare till ett ökat utbud av lägenheter i det traditionella finansdistriket.

Mycket av det missnöje som nu luftas riktas också direkt mot president George W Bush som i dag inte har kvar så mycket av den goodwill han hade hos New York-borna efter 11 september-attacken.

Allt fler tvivlar på att president Bush avser att hålla sitt gamla löfte om federala bidrag på 21 miljarder dollar till New Yorks ekonomiska återuppbyggnad. Därtill anklagas Vita huset för att medvetet ha dolt hälsoriskerna för alla som vistades kring det brinnande infernot i Ground Zero efter terrordådet. En utredning har dragits igång, krav förs fram på utfrågningar i kongressen, New York-senatorn Hillary Rodham Clinton och flera demokratiska presidentkandidater har engagerat sig i frågan.

Dessutom planeras redan för stora demonstrationer i New York inför nästa års republikanska partikonvent som ska äga rum i början av september, bara dagar före treårsdagen av 11 september-attacken. Tanken har varit att lyfta fram president Bushs kamp mot terrorismen som ett trumfkort när han formellt på nytt ska utses till partiets presidentkandidat inför valet i november 2004.

Men såväl aktivister på vänsterkanten som efterlevande till terroroffren varnar för att reaktionerna kommer att bli kraftfulla om republikanerna försöker göra partipolitik av 11 september.