Den 5 augusti i år rasar delar av San Joségruvan i Atacamaöknen, drygt 80 mil norr om Chiles huvudstad Santiago. 33 gruvarbetare blir inspärrade på ett djup av 700 meter mer än 7 kilometer in i gruvan.
Efter 17 dagar av sökande, den 22 augusti, får man kontakt med gruvarbetarna. Alla lever, vilket de meddelar via en papperslapp. President Sebastián Piñera håller fram lappen i tv och meddelar, märkbart gripen, den glada nyheten.
De 33 har överlevt på det vatten som droppar från taket i skyddsrummet och på minimala portioner tonfisk och kex. Det är 30 grader varmt i skyddsrummet. Arbetarna bedöms ha tappat ett tiotal kilo var.
Så småningom lyckas man få ner vatten, mat och mediciner. Man kan också filma gruvarbetarna den 27 augusti, och de kan den 29 augusti för första gången tala med anhöriga per telefon.
Det grannlaga arbetet med att borra ett räddningshål rakt ner till skyddsrummet utan att orsaka fler ras börjar planeras. Det handlar om ett nytt, 702 meter djupt schakt med 66 centimeters diameter, genom vilken de instängda ska kunna föras ut.
De instängda har den 26 augusti fått veta att de kanske måste bli kvar i tre fyra månader till innan ett tillräckligt stort räddningshål kan vara klart. De rapporteras ta emot det dystra beskedet med fattning.
Den 30 augusti börjar man gräva – ett par dagar senare än tänkt, eftersom man tvingats förstärka marken där den 30 ton tunga hydrauliska grävmaskinen, en så kallad Strata 950, placerats. Borren ska ta sig i en rät linje neråt, 20 meter om dagen och därefter ska gruvschaktet vidgas.
Alternativa lösningar diskuteras. Enligt gruvminister Laurence Golborne studerar regeringen ”runt tio olika möjligheter”. En ”plan B” skulle vara att borra upp ett av de tre smala befintliga ventilationsrör som redan används. Genom det ena skickas i dag mat och mediciner och genom det andra brev och teknisk utrustning, men det tredje är ännu inte utnyttjat.
Att utvidga detta rör beräknas ta runt två månader, men det är oklart om denna lösning skulle bli lika pålitlig som ursprungsplanen
Oavsett hur lång tid det tar har situationen börjat tära på de instängda männen. De lider av viktminskning och uttorkning, och en del uppges ha blivit deprimerade av situationen.
Utrymmet där gruvarbetarna befinner sig beskrivs som en mindre lägenhet. För att underhålla männen har man bland annat skickat ner musik i mp3-format, en projektor de kan visa inspelade fotbollsmatcher med och tärningsspel.
Gruvan stängdes i mars 2007 sedan den ansetts alltför farlig men öppnades åter i maj 2008.