Crisanta Hernandez stryker försiktigt med fingrarna längs den flera centimeter breda sprickan i fasaden, en av många.
– Vi är rädda att hela huset bara rasar en dag, säger hon.
Precis som andra i området med samma problem tror hon att sprickorna beror på sprängningarna i Marlingruvan. Men en representant för gruvbolaget Montana Exploradora som kom på besök menade att familjen kanske har spelat för hög musik, eller att huset är ett fuskbygge.
Crisanta Hernandez tillhör en grupp kvinnor som har arresteringsbeslut hängande över sig för de protestaktioner de deltagit i mot gruvan. Hennes bror har blivit misshandlad av anonyma män. Kvinnorna håller sig numera helst inomhus för att slippa hot från grannarna.
Guld- och silverutvinningen i Marlingruvan har pågått sedan 2005. Starten föregicks av flera år av projektering och uppköp av mark. Sedan dess har anklagelserna om miljöförstöring, brott mot mänskliga rättigheter och våldsamma attacker på motståndare haglat.
De folkomröstningar som gjorts visar att en stor majoritet av människorna i San Miguel och grannkommunen Sipakapa är negativa till gruvan. Men i byarna närmast är stödet för företaget starkt. Där sysselsätter gruvan en majoritet av männen.
– Jag är positiv till gruvan, säger Pedro Esteban López, byledare i Agel några kilometer från gruvingången. Mer än så vill han inte säga i den infekterade frågan.
97 procent av de boende i San Miguel klassas som fattiga, 79 procent som extremt fattiga. Utbildningsnivån är låg och på jobbfronten finns det inte många alternativ till småskaliga jordbruk.
Gruvan har öppnat en ny möjlighet till försörjning. Samtidigt lägger gruvan en del av sin vinst på sociala projekt i kommunen, som nya skolbyggnader och upprustade vårdcentraler, och förbättrar på så sätt livet för de boende. Här och var på de gröna slänterna gör skyltar reklam för Sierra Madre, den stiftelse gruvbolaget bildat.
Men Javier de León vid organisationen Adismi, som utbildar ursprungsbefolkningen i deras rättigheter, hävdar att gruvans sociala åtaganden är småpotatis i förhållande till bolagets intäkter och till de långsiktiga skadorna på miljön som inte går att reparera.
– Man kan se det ur olika perspektiv. Gruvan skapar jobb. Men vad det egentligen handlar om är exploatering. Den ekonomiska strukturen i Guatemala är djupt orättvis. Det handlar om vem som ska ha rätten till naturresurserna, säger han.
Åsikterna skär rakt genom de små lokalsamhällena. Grannsämjan är som försvunnen och även familjer har splittrats.
Marcos Perez och hans syster är aktiva motståndare medan två bröder, den ene efter tio år på barrikaderna, har valt att stödja gruvan.
– Det är svårt för oss, säger Marcos Perez med gråt i rösten.
Montana har avvisat som falska uppgifter från en katolsk miljöorganisation om att vattendragen i närheten innehåller förhöjda halter av tungmetaller.
Men sedan en ny rapport från University of Michigan visat att boende närmast gruvan har högre halter av ämnen som aluminium och arsenik i kropparna än personer som bor en bit därifrån, kräver kommissionen för mänskliga rättigheter inom den amerikanska samarbetsorganisationen OAS, CIDH, att Guatemalas regering stänger gruvan till dess att alla anklagelser mot bolaget utretts.
Det kravet har president Álvaro Colom tillbakavisat. CIDH har gett regeringen till den 25 juni att redovisa sina skäl.
Svenska AP-fonderna har investeringar på 240 miljoner kronor i kanadensiska Goldcorp Inc, vars helägda dotterbolag Montana driver Marlingruvan.
Det finns inga planer på att plocka ut de svenska pensionspengarna ur gruvjätten.
– Vi tycker att vi tar ett större ansvar om vi är kvar som ägare i Goldcorp och fortsätter arbeta med att påverka dem att vidta åtgärder, säger Annika Andersson, ordförande i AP-fondernas etikråd.
AP-fonderna beställde för två år sedan, tillsammans med andra ägare, en egen granskning. Rapporten har just presenterats och ger på flera punkter de lokala organisationerna rätt i sin kritik.
– Vi kommer att utvärdera den och noga följa upp vad företaget gör, säger Annika Andersson.