På onsdag har ett år gått sedan Haiti drabbades av den katastrofala jordbävningen som följts av än mer elände. Men jämte döden och sorgen finns ett hopp och en vilja om ett återuppbyggt samhälle. Den optimismen är temat för barnrättsorganisationen Plans fotoprojekt i landet.
Den 12 januari, strax före midnatt svensk tid, släppte de kraftiga spänningarna som byggts upp i förkastningen Enriquillo vid ön Hispaniola där Haiti ligger. Resultatet blev en kraftig jordbävning, 7,8 på richterskalan, som följdes av mängder av efterskalv på upp till 6.
Skalven drabbade Haiti svårt. Antalet som blev hemlösa ska med råge ha överstigit en miljon och enligt officiella siffror dog 217.000 personer till följd av jordbävningen. Internationell krishjälp av alla de slag sattes in omgående och har behövts under året för att hantera orkaner, koleraepidemi och politiskt relaterat våld. Men ganska tidigt föddes också ett driv hos befolkningen att återhämta sig och återuppbygga samhället.
Exempelvis började människor i huvudstaden Port-au-Prince bära tröjor med budskapet ”Ayiti pap peri” – ”Haiti dog inte” – och manifestationer om hopp arrangerades flitigt. Det hoppet låg också till grund för hjälporganisationen Plans projekt ”Genom våra egna ögon” där 22 tonåringar fick var sin digitalkamera att dokumentera sin vardag med.
– Vi sade till barnen att alla medier visar dramatiska upplopp och jordbävningens konsekvenser. Men vi ville se vardagslivet: Vilka människor som var omkring dem, vad de gillar att göra, vad de inte gillar att göra, vad deras familjer gör, hur deras skola ser ut, vad de äter, säger Natasha Fillion till DN.se.
Hon är frilansande nyhetsfotograf från Kanada och har under det senaste året arbetat med Plans projekt för barn och unga på Haiti. Under två dagar lärde hon ut grunderna i fotojournalistik innan det var dags för ungdomarna att föreviga det haitiska vardagslivet.
Resultatet, närmare 100 bilder som finns på Plans hemsida, imponerade enormt på Natasha. Imponerade – och inspirerade.
– Jag blev verkligen överraskad, helt tagen. De satte tekniken direkt. Några av bilderna skulle kunna vara med i riktiga magasin.
– Jag tror att bilderna som barnen tog är mycket närmare verkligheten än de som många journalister tar. Det är inte bara bilder på en liten grupp människor som protesterar. Det har lärt mig mycket i mitt framtida arbete som fotojournalist.
Något som gladde Natasha ännu mer var den entusiasm hon mötte. Hon kände en glöd hos barnen som ger henne hopp om Haitis framtid.
– De verkar så positiva med allt. Jag vet inte om jag bara hade en fantastisk grupp ungar, men de kändes väldigt haitiska på så sätt att de hela tiden var väldigt upplyftande. De gick runt med en stolthet och ett ständigt leende. Av invånarna är 50 procent under 25 år och det är de som ska bygga landet.
Men ungdomarnas iver räcker ingenstans om de inte ges chansen att få utlopp för den.
– Många har kvaliteter och motivation men ingenstans att använda dem. Entusiasmen finns där, de vill förändra landet. Om man bara öppnar några nya dörrar för att få folk att göra det de vill, eller ordnar ett jobb som kan betala lite mer än mat och husrum, det skulle vara en stor sak. Nästa president har stora möjligheter att förändra saker.