När student- och arbetarupproret blodigt slogs ned på Himmelska fridens torg i juni 1989 var Han Dongfang på plats. Han hade varit med och bildat en fackförening för Pekings arbetare och hamnade därför på listan över efterlysta personer. Han Dongfang anmälde sig själv till polisen.
De dramatiska dagarna för snart 20 år sedan och tiden i fängelse vill Han Dongfang inte tala om, men i slutet på intervjun drar han ändå paralleller med de underliggande konflikterna i dagens Kina.
– Det finns så mycket undertryckt ilska bland befolkningen och så många olika skäl som kan få den att explodera. En del av det jag såg bland demonstranterna 1989 ... de personerna var inte ute på gatorna av samma anledning som vi andra var, förklarar han.
Han Dongfang satt 22 månader i fängelse. Där fick han tuberkulos och skickades till USA för att få behandling. Sedan dess har han aldrig fått återvända till Kina. Han har i stället bosatt sig i Hongkong, där han 1994 bildade China Labour Bulletin, CLB, en påtryckargrupp för att förbättra villkoren för kinesiska arbetare. I flera år har han haft ett radioprogram där fast-landskineser ringt in och berättat om sin situation.
Riskerar inte dessa personer repressalier av de styrande i Kina?
– Inte om samtalen strikt rör arbetsförhållandena. De ringer och berättar om brott mot lagarna och ingen kan bli arresterad för att ha blivit skadad i sitt jobb eller för att inte ha fått lön, säger Han Dongfang.
De många samtalen ledde till att CLB år 2004 beslutade sig för att driva fall i kinesisk domstol. Man fick med sig några advokater, som förstås riskerade att trakasseras av statsmakten, och tog sig an tre fall som absolut inte skulle kunna ses som politiska brott, utan strikt rörde arbetsrättslagstiftningen.
Det första var en arbetare som förgiftats akut i sin tjänst hos ett japanskt företag. Arbetaren dog efter en månad i en blodsjukdom, men hans pappa drev det vidare och fallet slutade i en förlikning. Det andra fallet rörde nio arbetare som anklagades för att ha förstört maskiner i ett skoföretag, krossat fönster, bränt en bil och nästan slagit ihjäl en taiwanesisk arbetsledare.
– Det fanns inga konkreta bevis mot de enskilda individerna, men på typiskt kinesiskt vis valde polisen ut några som fick ta på sig skulden för vad en stor grupp hade gjort, förklarar Han Dongfang.
Totalt var det nästan 2.000 arbetare som löpte amok eftersom de inte fått lön på tre månader. I första instans fälldes nio personer som fick mellan åtta månader och 3,5 års fängelse. I den andra instansen beslutades att arbetarna var skyldiga, men att tiden de suttit häktade skulle räknas som tillräckligt straff och alla släpptes.
Det tredje fallet var en illegal strejk bland 7.000 textilarbetare. Ett statsägt kinesiskt företag såldes till en hongkongkines och arbetarna lovades oförändrade villkor.
Så blev det inte. Lönerna sänktes kraftigt och ledigheter drogs in. I det fallet friades alla åtalade utom en.
– Vi använder bara de lagar som redan finns i Kina och ser till att de efterlevs. Och vi begär enbart ekonomisk ersättning för arbetarna, säger Han Dongfan.
Förra året hade CLB runt 200 fall i domstol och majoriteten handlade om arbetsskador och lön som inte betalas ut på flera månader. Över 90 procent vann man.
– Det visar inte hur duktiga vi är, snarare på hur dåligt läget är. Företagen bryr sig inte om lagen. Arbetarna har dåliga kunskaper om sina rättigheter, de har inga ekonomiska möjligheter att gå till domstolarna och de misstror det juridiska systemet, säger Han Dongfang.
I år tror han att det kan bli 400–500 fall som involverar 14–15 advokater runt om i Kina.
– Men det är vad vi maximalt klarar av och samtidigt finns det hundratusentals fall som borde lösas.
China Labour Bulletin vill dessutom inte heller vara en städgumma som tar itu med problemen i efterskott.
– Vi vill få arbetarna att bli mer aktiva och medvetna om de rättigheter de faktiskt har. Det är bättre att de agerar tidigt när de har små problem än sent när problemen har blivit stora, säger Han Dongfang.
Ett bekymmer är alltså den utbredda, djupa misstron mot domstolarna.
– För oss blir de fallen vi driver också ett sätt att reformera det juridiska systemet. Det kan även andra dra nytta av, till exempel inom affärsverksamhet, finansområdet och jordbrukarnas rättigheter, säger Han Dongfan.