Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Här fastnar EU:s miljarder till romerna

EU har satsat miljarder på att hjälpa Rumäniens fattiga. Samtidigt fortsätter landets romer att lämna sina hem och barn för att hitta sätt att överleva i väst. DN:s prisbelönta reporter Josefine Hökerberg har sökt svaret på varför EU-miljarderna inte når fram till dem som tigger och plockar burkar på Sveriges gator.

I snart tio år har EU haft integrering av romer som en akut fråga på dagordningen. Brandtal har hållits. Miljarder har spenderats. Men pengarna har inte nått fram till de romer i Rumänien som reser från sitt land för att finna en inkomst i väst.

– EU:s strukturfonder har förvärrat situationen för romer i Rumänien, säger Valeriu Nicolae, grundare av hjälporganisationen Policy center for Roma and minorities i Bukarest och tidigare styrelseledamot för Open society foundations projekt: Making the most of EU funds.

Klicka här för att se en större version av grafiken.

I ett försök att få medlemsländerna att ta ansvar för sin romska befolkning lanserade EU 2011 en europeisk plan för att integrera Europas romer. Målet var att säkerställa romernas tillgång till utbildning, sjukvård, arbete och bostäder. För att nå dit skulle medlemsländerna använda medel från de gemensamma strukturfonderna – ett finansiellt instrument som används för att jämna ut sociala och ekonomiska skillnader inom unionen. Men det var lättare sagt än gjort i länder som Rumänien.

Under budgetperioden 2007 till 2013 avsatte EU 184 miljarder kronor till Rumäniens utveckling. 32 miljarder kronor av dem kunde användas för utbildning, sociala insatser och för att hjälpa landets fattiga – däribland romer.

Men när ett drygt år återstod av perioden visade det sig att Rumänien endast hade plockat ut 6 procent. Drygt 30 miljarder kronor, som kunde användas för landets fattiga, var orörda och riskerade att skickas tillbaka till EU:s centrala budget. När budgetperioden tog slut vid årsskiftet 2013/2014 hade Rumänien, efter påtryckningar, utnyttjat en större del: cirka 20 procent. Men landet var fortfarande sämst i EU på att använda stödet för landets utsatta.

Nyheten, som uppfattades som en ovilja att satsa på romer, utlöste ramaskri i de länder dit tiggeriet spridit sig. I Sverige fördömde integrationsminister Erik Ullenhag (FP) och partikamraten Lotta Edholm Rumänien.

”Att man inte söker de EU-medel som finns är skandalöst!”, sade Lotta Edholm i en intervju med TT i januari.

”Det är direkt stötande att vi anslår EU-medel som medlemsländer inte söker”, sade Erik Ullenhag i samma intervju.

Rumänien har ju fått pengar för romerna, löd kritiken. Varför används de inte?

Det är inte så enkelt som det låter, anser nationalekonomer som undersökt varför pengarna inte kommer dit de ska. Tillgången till EU:s fonder beror på en rad olika faktorer, där Rumäniens kommunistiska historia, eftersläpande ekonomi och höga korruption sätter spärrar.

För att EU:s strukturfonder ska kunna uppfylla sitt syfte krävs att:

• Det finns en politisk vilja att genomföra en satsning.

• Det finns pengar till en delfinansiering av satsningen. Stöd från EU-fonderna kräver en egen insats på 10–30 procent. För Rumänien och Bulgarien sänkte dock EU den insatsen till 5 procent 2012 på grund av den låga användningen av fonderna.

• Det finns en kompetent och effektiv offentlig förvaltning som sköter det komplicerade regelverket kring ansökningar till och utbetalningar från EU:s fonder.

När det handlar om satsningar på romer i Rumänien fungerar ingenting av det ovanstående, enligt organisationerna European Roma rights centre och European policy Roma coalition. I stället finns det flera tydliga hinder.

Den politiska viljan att satsa på romer saknas. Tvärtom vet kommunpolitiker att de riskerar en valförlust om skattemedel används till att delfinansiera en satsning på romer.

Samtidigt är romska organisationer och kommuner så resursfattiga att de sällan har råd att med­finansiera projekt eller ligga ut med pengar i väntan på återbetalning från EU:s fonder. Och myndig­heter i Rumänien är enligt forskare vid Romanian academic society så pass outvecklade och korrupta att ansökningsprocesser som skulle ha tagit veckor i stället har tagit år.

Under hösten 2012 samlades romska och pro-romska frivillig­organisationer utanför parlamentet i Bukarest för att demonstrera mot uteblivna betalningar från EU:s fonder för projekt de startat. Före­trädarna hade väntat i över ett år på sina pengar. Nu var de på randen till konkurs.

– Vi skulle ha fått pengarna efter 45 dagar. Nu har det gått ett och ett halvt år. Händer det inget måste vi lägga ned verksamheten, sa Gelu Duminica, ordförande för hjälp­organisationen Together till AFP.

På grund av korruption och oegentligheter i regeringens hantering av fonderna hade EU-kommissionen frusit alla sina utbetalningar till Rumänien. Vid en sådan ”bestraffning” ska egentligen medlemslandet träda in och ersätta organisationer och kommuner.

Men det gjorde inte Rumänien. Följden blev att romska organisationer som hade påbörjat projekt tvingades avskeda personal och en del till och med att stänga sina verksamheter. EU-projekt lämnades halvfärdiga och företrädare för organisationer tvingades skuldsätta sig och pantsätta sina egna hus.

– Flaskhalsarna i EU:s fonder och ineffektiviteten i vår statsapparat har lett till att de som är mest beroende av bidrag – mindre organisationer som arbetar för romer eller andra utsatta grupper – utplånas. Samma sak har hänt i Ungern och Bulgarien efter deras EU-inträde, säger Florin Botonogu, ordförande för organisationen Policy center for Roma and minorities som arbetar med barn i romska getton i Bukarest.

Situationen för hjälp- och frivillig­organisationer i Rumänien skiljer sig markant från den i Västeuropa, berättar Florin Botonogu.

– Frivilligorganisationer i Rumänien kan inte räkna med stöd från vare sig kommuner eller allmänhet. Under kommunismen tolkades all form av föreningsliv som en konspiration mot staten och partiet och bestraffades med fängelse. Initiativ från civilsamhället ses fortfarande på med mycket stor misstänksamhet. Det gäller speciellt organisationer som vår, som arbetar med romer, säger han.

En annan flaskhals som stått i vägen för utvecklingen är hur den ­rumänska regeringen utformat de få öronmärkta projekt för romer som annonseras ut från EU:s fonder. Organisationer som European Roma rights centre och andra har kritiserat projekten för att vara verklighetsfrånvända och långt ifrån vad romer i landet egentligen behöver.

– Projekten har handlat om jobbcoachning eller konferenser – aktiviteter som inte gett något resultat i utsatta romska samhällen. Inte ett enda projektkontrakt har vänt sig till gräsrotsorganisationer som arbetar med att hjälpa romerna i de mest utsatta samhällena – trots att undersökning efter undersökning kommit fram till att en förändring måste börja på gräsrotsnivå, i de segregerade byarna, säger Valeriu Nicolae.

Projekten har också kritiserats för att inte se till hela problematiken.

– Man har exempelvis jobbtränat romer och gett dem diplom, utan att ta hänsyn till att de har extremt liten chans att få anställning på arbetsmarknaden på grund av diskriminering. Samma sak har gällt utbildningsinsatser som getts till barn som bor i segregerade samhällen utan elektricitet eller rinnande vatten. Det här gäller inte bara Rumänien utan även Slovakien och Bulgarien. För att hjälpa romerna måste man angripa alla de här bitarna – utbildning, bostad, arbetsmarknad och sjukvård – samtidigt. Men det ­kräver kunskap och mycket resurser, säger Ruus Dijksterhuis, verkställande direktör för paraplyorganisationen European policy Roma coalition, som har sitt säte i Bryssel.

Anledningen till att det ser ut så här är brist på kompetens och erfarenhet hos politikerna som bestämmer och utformar kontrakten, säger Valeriu Nicolae. Han tillägger:

– Och ett ointresse och en likgiltig inställning. Samma sak gäller på EU-nivå.

Valeriu Nicolae och Ruus Dijksterhuis har samma uppfattning: Det bästa vore att lyfta bort ansvaret från medlemslandet och låta EU-kommissionen sköta ansökningarna och utbetalningarna från EU:s fonder till romska projekt.

– Då skulle man kunna komma runt anti-romska stämningar i länder som Rumänien, Bulgarien och Slovakien som gör att pengarna i fonderna inte når målgruppen, säger Nicolae.

Men Valeriu Nicolae har inget större hopp om förändring. Under flera år har han försökt få EU att ändra systemet för att underlätta för den romska integrationen. Men ingen har lyssnat.

– EU-kommissionens agerande tyder snarare på att den vill behålla status quo så att man kan fortsätta agera barmhärtiga samariter och arrangera svindyra konferenser om romer på femstjärniga hotell i Bryssel som inte leder någonstans. Bara kostnaden för en av alla dessa konferenser skulle räcka till att betala skolgången för minst femton barn i gettot.

En som också är kritisk är Europa­rådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg. Han tycker att EU-kommissionen hanterar frågan arrogant och att den ger diskrimineringen av romerna alldeles för låg prioritet.

– Om kommissionen tagit frågan på verkligt allvar skulle den ha organiserat arbetet mer effektivt – nu är ansvaret splittrat och samordningen usel. De borde visa en politisk vilja och begära av samtliga medlemsstater att romerna får skydd för sina rättigheter och en chans till integrering. Men de ligger lågt och det är pinsamt.

Valeriu Nicolae, vad kommer att hända om ingenting förändras?

– Kommissionen kommer att fortsätta att slösa bort skattepengar på åtgärder som inte fungerar. Fattigdomen i de romska gettona kommer att explodera, kriminaliteten att öka och romer kommer i ännu större utsträckning att lämna sina hemländer för att försöka hitta sätt att överleva i väst.

Romernas villkor har försämrats sedan 2003

Romerna är Europas största minoritet. ­ I Europa bor omkring tolv miljoner romer och inom EU:s medlemsländer räknar man med att det bor cirka sex miljoner romer.
Siffrorna är osäkra eftersom beteckningen rom blivit så förknippad med diskriminering att många romer döljer sitt ursprung.
I Rumänien är ­ 9 procent av befolkningen romer, ungefär 1.700.000. Regeringens officiella siffra är 70. 000.
I en rapport från 2003 likställde FN ­romernas levnadsvillkor i Europa med folken som bor söder om Sahara, de fattigaste i hela världen. Tio år senare gjorde Euro­peiska liberala forum en ny undersökning och fann att jämförelsen fortfarande gällde, men att villkoren för romer hade försämrats sedan 2003.
Genom Rumäniens och Bulgariens inträde i EU 2007 hamnade frågan om hjälp till romerna högt upp på EU-kommissionens dagordning. Den fria rörligheten utlöste en massutvandring av romer som inte kunde försörja sig i sina hemländer. Det ledde fram till att varje medlemsland – på EU:s begäran – införde en nationell handlingsplan för integrering av romer.
För att nå målen i de nationella handlingsplanerna skulle medel från EU:s strukturfonder användas – främst europeiska socialfonden.
EU:s strukturfonder betalas ut om perioder på sju år. Inför varje period förhandlar ­EU-kommissionen och det enskilda landet om vilka områden som ska prioriteras och hur mycket pengar som behövs.
Nästa program­period börjar senare i år och gäller 2014–2020. Rumänien och Bulgarien har fått två år extra på sig att plocka ut pengarna från perioden 2007–2013.
Källa: ”Romania, a report by the European Roma rights centre”, ERRC 2013, ”The situations of Roma in 11 member states”, av UNDP och Fundamental Rights Agency 2011, Europarådets rapport 2013.

Fakta: Granskningen

För över ett år sedan började Josefine Hökerberg och Roger Turesson närma sig tiggare på Stockholms gator. Det gick rykten om att tiggarna kontrollerades av ett kriminellt nätverk. Men genom att tillbringa tid tillsammans med dem och skildra deras tillvaro kunde Hökerberg och Turesson visa en annan bild.
Reportageserien belönades med Stora Journalistpriset 2013 under kategorin Årets berättare, med motiveringen: ”För att de berättade vilka livsöden som kan dölja sig bakom en tiggande hand.”
Reportern & fotografen
Josefine Hökerberg är prisbelönt reporter på DN. 2012 nominerades hon tillsammans med Mia Tottmar till Stora journalistpriset för sina artiklar om vårdbolaget Carema.
Roger Turesson är pris­belönt fotograf på DN. Han har vunnit Årets bild tre gånger. Nyligen belönades han i samma tävling i kategorin ”Vardagsliv, utland” där hans bidrag var en bild från Syrien.