Hela glasrutor sätts in i de krossade butiksfönstren och befolkningen börjar våga sig ut på gatorna. Avspärrningarna vid det nedbrunna postkontoret intill Bruce Groves pendeltågstation är alltjämt kvar, men polisen hoppas kunna häva dem under måndagen. Livet börjar, för en utomstående betraktare, återgå till det normala i Londonförorten.

Men Tottenham kommer inte att bli sig likt, åtminstone inte på ett bra tag framöver, hävdar de invånare som DN möter på huvudgatan Tottenham High Road en vecka efter upploppen.

– Vårt redan dåliga rykte har knappast blivit bättre efter upploppen, säger Ahmed Ali, som driver en privat bostadsförmedling på Tottenham High Road.

Som för så många andra näringsidkare har den gångna veckan inneburit att Ahmed Ali tvingas hålla sin verksamhet stängd då polisen spärrade av hela huvudgatan efter upploppen. I takt med att avspärrningarna hävs börjar företagarna öppna sina rörelser.

Men kunderna uteblir.

– Det har inte kommit en enda kund sedan jag öppnade i onsdags. Och ingen har hört av sig för att vilja sälja eller hyra ut sina bostäder. Det är paradoxalt, eftersom det behövs bostäder nu när flera av Tottenhams invånare har fått sina hem förstörda. Fortsätter det så här vet jag inte hur jag ska få det att gå ihop. Ingen kommer att vilja flytta hit efter det här, menar Ahmed Ali.

Han tittar bort mot den lokala polisstationen, som ligger ett stenkast bort.

– Jag hoppas att man kan få se lite mer av dem på gatorna efter det här, det skulle behövas, säger han och pekar på stationsbyggnaden.

Lily Amankwaah och dottern Nana håller på att öppna sin frisörsalong. Den har, på polisens inrådan, varit stängd hela veckan. Det har inte heller känts särskilt tryggt att gå till jobbet, hävdar Lily Amankwaah.

– Jag förstår inte hur Tottenham ska återhämta sig efter det hemska som har hänt. En trogen stamkund avbokade nyss sin klipptid eftersom hon inte vågar ta sig hit. Under ett par dagar var vi i världens blickfång, redan nu känns det som om vi glömts bort, säger hon.

En bit bort, utanför den sönder­slagna banken, står femtonåriga Bibiane Bahoken och hennes jämnåriga vän Cheyenne Cabus. De har kommit hit för att hämta ut pengar.

– Det gick inte i dag heller, suckar Bibiane Bahoken.

Båda är födda och uppvuxna i Tottenham. Hittills har de trivts ganska bra i förorten, men något större framtidshopp för Tottenham hyser de inte längre.

– Vilken framtid? Här finns ingen framtid nu. Man måste bort härifrån ifall man vill göra något av sitt liv, säger Cheyenne Cabus.

De har hållit sig hemma hela veckan. Först på torsdagen vågade de sig ut, berättar Bahoken, och ett uns av tillförsikt skönjs i hennes röst:

– Jag fick nog. Inte tänker jag sitta hemma bara för att några huliganer kommer hit och slår sönder vårt samhälle. Det är att ge upp. Och ger vi upp, är det ute med Tottenham för all framtid.