Eldarna brinner tätt i den mörka natten. Flammorna dyker upp på bägge sidor om den 30 kilometer långa motorväg som förbinder kusten med städerna intill vulkanen Vesuvius sluttning. Området mellan Nola, Marigliano och Acerra döptes för något år sedan av den brittiska medicintidskriften The Lancet till "dödens triangel".

Det var när vägen stod klar för 20 år sedan som miljökatastrofen började på allvar i det här området. Polisen syns inte ofta på den här vägen, som helt kontrolleras av camorran, som maffians finmaskiga nätverk kallas i Neapeltrakten.

Här dumpar Camorran varje år hundratusentals ton med giftigt industriavfall. Det kommer inte bara från Neapeltrakten, utan framför allt från industrier i det rika Nord­italien och troligen även från utlandet. Området har blivit Europas soptipp nummer ett. Att låta Camorran, genom en mellanhand, ta hand om avfallet har blivit en miljardbusi­ness. För företagen i norr kostar det bara en bråkdel jämfört med om de skulle följa gällande miljölagar.

Det italienska institutet för filosofiska studier i Neapel har växt till en bred opolitisk medborgarrättsrörelse kallad Napoli Assise (Neapels generalförsamling) i vilken forskare, läkare, domare, journalister och en lång rad universitetsstuderande ingår. De kämpar bland annat för att regionens 5,7 miljoner invånare ska ha rätt till hälsa och en giftfri miljö.

Chefsåklagaren Donato Ceglie har i detalj beskrivit hur gifttrans­porterna går till. Långtradarnas farliga giftlast märks om under transporten. Kvicksilver, tungmetaller, farliga kemikalier, kanske även radioaktivt avfall sprids ut direkt på åkrarna och har i en del fall till och med sålts som gödsel till traktens bönder.

- De illegala transporterna har ökat under senare år. I dag häller man inte ut gifterna på åkern, utan bränner upp soporna. På så vis blir inga bevis kvar. Vårt giftland har blivit ett eldsland, säger Nunzia Lombardi som guidar DN runt i dödens triangel.

När vi kommer tillbaka denna förmiddag tror vi inte att det ska brinna på fälten. Nattens våldsamma åskväder med ösregn i timmar har dränkt marken. Vi kör av vägen vid Casaluce, en jordbrukskommun med nära 10.000 invånare. Överallt utmed vägarna ligger berg med sopor. Gamla soffor, bildäck, oljecisterner och bilvrak smyckar landskapet. Ute på fältet där det brann häromnatten stiger nu en vit rök ut över landskapet, där regionens berömda tomater odlas och där körsbärsträden redan står i blom. Vi är 200 meter från bostadshus och en lågstadieskola.

Antonio Marfella är cancerläkare på ett av Neapels största sjukhus. Han är chockad över att se asbest som brinner och ryker på fälten. Vi går bort från området. Trots att jag inte stått nära röken och andats genom en tjock halsduk får jag redan efter ett par minuter en besvärande hosta och ont i bröstet.

- Giftiga sopor som brinner skapar dubbla mängder dioxiner. Först när de brinner i luften och sedan i den aska som blir kvar på marken som går direkt ner i grundvattnet, säger Marfellas kollega Giuseppe Comella, förste cancerläkare på Istituto Pascale i Neapel.

Napoli Assise menar att demokratin har satts ur spel i denna del av Italien. Camorran har tillsammans med skrupelfria företagsledare och korrumperade lokalpolitiker bildat en förödande effektiv kartell. Camorrans stora narkotikainkoms­ter är den bakomliggande orsaken. Nyhetsmagasinet Espresso beskriver i en artikel Kampanien som en stor omlastningsstation där årligen 600 ton kokain passerar. Det motsvarar en omsättning på över 170 miljarder kronor.

- Neapel är värre än Colombia. De producerar kokainet, men vi säljer skiten vidare. Det som sker här är ingen galenskap utan ren
business, säger Antonio Marfella.

För traktens camorrafamiljer som Casalesi, Sarno och Nuvoletta är det bra att investera i sopor. Smutsiga knarkpengar blir vita samtidigt som de olika brottssyndikaten infiltrerar den kommunala administrationen. Det är också ett sätt att utöva makt över dem som bor här genom att all ordinär renhållning blockeras.

Att sälja narkotika ger långa fängelsestraff, att dumpa farligt avfall ger i undantagsfall böter på 100.000 kronor. Men de poliser som specifikt sysslar med miljöbrott är inte fler än 22 stycken och de ska övervaka hela Syditalien.

Vi åker vidare till Acerra. Här är miljökatastrofen ännu större. De dioxinvärden som uppmätts i marken här är högre än de som noterades i Norditalien 1976 då det schweiziska kemiföretaget Icmesa spydde ut ett giftmoln över invånarna i Seveso. I Acerra och ett 20-tal angränsande kommuner är all fåravel förbjuden sedan 2004. Efter att ett stort antal lamm fötts missbildade kontrollerades fårmjölken. Mängden dioxiner var mer än 17 gånger större den tillåtna.

Cancerläkaren Antonio Marfella målar upp en dyster bild. Tumörsjukdomarna har ökat kraftigt under det senaste decenniet, särskilt i lever och lungor. Detta är särskilt oroande eftersom regionen Kampanien har en yngre befolkning än andra regioner. Här finns ingen tung industri som i Lombardiet, där inte alls samma ökning av cancer kan noteras.

I 13 år har Italiens regering klassat Kampaniens sophantering som en nödsituation och en lång rad särskilda kommissarier har tillsatts för att lösa problemen. I oktober utnämndes chefen för det italiens­ka civilförsvaret Guido Bertolaso till ny kommissarie.

- Situationen är dramatisk. Kampanien har i dag en enda fungerade soptipp. I slutet av april månad har vi ingenstans att göra av regionens sopor och med värmen finns det risk för epidemier, säger han.

En ny stor tipp planeras nära ett naturreservat i Serre, vilket har fått invånarna att sätta upp en vägspärr för att stoppa civilförsvarets ingenjörer och experter. I Acerra kritiseras det nästan färdigbyggda kraftvärmeverket som ska eldas med sopor. Invånarna litar inte på Bertolasos försäkran om att värmeverket inte kommer att medföra en ökning av mängden dioxiner och farliga partiklar i luften.

Är det rimligt att förlägga ett sådant här kraftvärmeverk till ett område som Acerra som redan är så svårt förgiftat?

- Om det går bra att bygga ett inne i centrala Wien eller Zürich, så kan jag inte förstå varför det inte skulle gå i Acerra, säger Guido Bertolaso.

Det tog decennier att sanera det förgiftade Seveso. I Acerra och Kampanien har man inte ens börjat sanera Camorrans giftdepåer som har hällts ut på åkrar, i floder eller i hemlighet grävts ner på någon av de tusentals olagliga soptippar som finns. Bertolaso påpekar också mycket riktigt att han inte har ansvar för saneringen av miljön. Det har i stället politikern Antonio Bassolino, regionens president, som är statens kommissarie i denna fråga. För även den förgiftade miljön är en nödsituation i Kampanien.