Världen

Här välkomnas de som Europa nobbar

• Brasilien har blivit en magnet för invandrare som inte längre kommer in i USA och Europa.

• Den senaste migrationsvågen kommer från Afrika och söker sig till den invandrarvänliga megametropolen São Paulo.

• DN har träffat nyanlända som bor i övergivna hus och gläds åt att kunna jobba.

Phillipe är nästan två meter lång och säljer hörlurar, minnesstickor och mobilladdare från ett bord som han byggt av en ölback och en plywoodskiva i centrala São Paulo. Bordet har han placerat utanför nedgången till metrostationen República.

– Här är en bra plats för mig. Jag säljer mycket, säger 21-årige Phillipe från Senegal.

Han kom till Brasilien för tre månader sedan och har redan lärt sig portugisiska.

– Polisen ser mellan fingrarna. Vi kan stå här hela kvällen, säger Phillipe.

Han är uppväxt i en förort till Dakar och har flera gånger försökt ta sig in i Europa, men aldrig lyckats. Människosmugglarna tar hutlöst betalt och kan inte längre garantera att de betalande migranterna kommer in. Att genomföra resan på egen hand är uteslutet eftersom öknen i Mauretanien tar många liv, antingen av uttorkning eller av rånarligor. Människosmugglarna berättade för honom att Brasilien var ett alternativ och han blev intresserad. Smugglarna sa att han inte kunde flyga in direkt utan var tvungen att ta sig in via en obevakad gränsövergång i Amazonas. Han skuldsatte sig och betalade 15 000 kronor för att ta sig in i Brasilien.

Tillsammans med sex andra senegaleser flög Phillipe från Dakar, via Madrid, till Ecuador, som är ett av få länder i världen som inte har visumkrav. Därifrån tog han sig med minibuss till gränsen mot Peru där gruppen mutade sig över gränsen. Sedan tog han en buss den långa vägen över Anderna för att komma till den bolivianska gränsstaden Cobija i Amazonas. På andra sidan floden ligger den brasilianska byn Brasiléia som tagit emot över 20 000 migranter de senaste åren. De flesta kommer från Haiti och får automatiskt ett femårigt uppehållstillstånd vid gränsen. Det är ett avtal som Brasilien tecknade med Haiti direkt efter jordbävningen 2010.

– När vi gick över gränsen och kom till Brasilien trodde myndigheterna att vi var haitier eftersom vi pratar franska, säger Phillipe och skrattar.

Han rättar till mobilladdarna så att de ligger rakt på bordet.

– Vi sov över på ett härbärge och tog sedan bussen hit. Det var en lång resa på fem dagar, men värt det. I São Paulo känner jag mig välkommen. Här är det lätt att försörja sig.

Det enda problemet är att han nu är skyldig 15 000 kronor som han betalade människosmugglarna.

– Jag bor billigt i en ockuperad kåk, men jag måste jobba mycket för att få ihop de pengarna, säger 21-åringen.

Brasilien är världens sjunde största ekonomi, men är fortfarande ett utvecklingsland där endast 14 procent av vägarna är asfalterade och knappt hälften av invånarna har tillgång till vatten och avlopp. Landets attityd gentemot invandring är ändå generös. På bara fyra år har Brasiliens flyktingmottagande ökat femton gånger, från 566 flyktingar år 2010 till 8 302 flyktingar fram till oktober i år. Även om siffrorna är blygsamma jämfört med Sverige visar det ökade mottagandet att Brasilien vill dra sitt strå till stacken. Många av de flyktingar som anländer nu kommer från det krigsdrabbade Syrien.

Antalet migranter som kommer utan flyktingstatus är betydligt fler. Det bolivianska konsulatet beräknar att det uppskattningsvis bor upp mot 100 000 bolivianer i São Paulo, varav merparten vistas illegalt i landet och arbetar inom den ljusskygga textilindustrin. Även antalet migranter från grannländerna Argentina, Peru och Colombia ökar, men det största trendbrottet står Afrika för. För första gången sedan slaveriepoken, då fyra miljoner slavar kidnappades och fördes till Brasilien, kommer afrikaner till Brasilien. Denna gång frivilligt.

Det som lockar är den låga arbetslösheten som ligger under 5 procent, trots att rekordtillväxten stannat av. Många av de afrikanska migranterna söker sig till den gamla citykärnan i São Paulo där det finns övergivna fastigheter med tillgängliga lägenheter. Längs gatan Alameda de Barão Limeira, som tidigare var ett tillhåll för crackmissbrukare, ligger nu flera kamerunska, kongolesiska och nigerianska restauranger. Kvarteren kallas ”São Paulos afrikanska hörn” och är samlingsplatsen för stadens tusentals afrikanska invandrare.

Uchen Henry är 21 år och flydde på ett lastfartyg från Lagos i Nigeria till hamnstaden Santos i Brasilien för ett år sedan. Nu jobbar han som engelsklärare på en skola i förorten och har träffat en brasiliansk flickvän som han bor tillsammans med.

– En politisk mobb misshandlade min bror till döds. Sedan skulle de döda mig. Jag hade inget annat val än att fly, säger Uchen Henry.

Han trivs bra i Brasilien.

– Här är man van vid afrikaner. Vår hudfärg avskräcker inte lika mycket som i Europa, säger han.

En av hans kompisar är 47-årige Omana Kasongo Ngandu Petench från Beni i den oroliga Kivuprovinsen i nordöstra Kongo. Han lyckades fly till Brasilien förra året och är orolig för sin familj som han lämnade kvar. För några veckor sedan ägde en massaker rum i närheten av hans hemstad då uppskattningsvis hundra människor slaktades.

– Jag har redan förlorat min äldsta dotter. Hon blev 16 år. Sju rebeller våldtog henne till döds. Jag har inte råd att förlora ett barn till, säger Omana Kasongo Ngandu Petench.

Problemet är att den brasilianska staten inte betalar flygbiljetter åt anhöriga. Om han vill återförenas med sin familj måste han själv betala biljetterna. Att flyga hit hela familjen från Kongo kostar minst 20 000 kronor.

– Jag jobbar som privatlärare i franska, men jag har bara tre elever i veckan. Det räcker bara till mat till mig själv, säger han.

Att invandringen ökar så kraftigt i just São Paulo, med 20 miljoner invånare, har gjort att stadens politiker nyligen beslutade att ge alla invandrare rätt att ta del av det nationella programmet för fattigdomsbekämpning. Alla invandrare som tjänar under 500 kronor i månaden är berättigade till ett familjebidrag. Summan är blygsam, 225 kronor i månaden, men räcker till att köpa baslivsmedel som ris och bönor åt en hel familj. Även på nationell nivå ska invandrarnas situation i landet förbättras. Parlamentarikern Carlos Zarattini, från Arbetarpartiet, har motionerat om att ge alla invandrare rösträtt efter att ha bott fyra år i Brasilien.

– De bor här, de arbetar här och deras barn växer upp. Klart att de också ska ha rätt att rösta, säger Carlos Zarattini till DN.

Han menar att politikerna kommer att behandla invandrarna med större respekt om de får rösträtt.

– Titta på USA. Där har latinos blivit en viktig väljargrupp som både republikaner och demokrater måste förhålla sig till eftersom de har rösträtt, säger han.

I den nedgångna stadsdelen Glicério i den andra delen av centrala São Paulo har en katolsk församling spänt upp ett cirkustält över kyrkans parkeringsplats. Här under tältduken förmedlar församlingens migrationscenter kontakt mellan migranter och stadens arbetsgivare. Kyrkan tecknar endast arbetsrättsliga kontrakt, men det finns arbetsgivare som föredrar att anställa svart. De kan betala en dagslön på 200 kronor, plus kost och logi.

– Jag har jobbat med att rensa mark utanför São Paulo. En annan gång var jag hantlangare vid ett bygge. Jag kan göra allt, säger Eddie Boulos, 24, från Haiti.

Han har varit i Brasilien i sex månader och tänker stanna.

– En kompis till mig har fått jobb på ett slakteri. Han tjänar mer där på en månad än vad han hade gjort på ett år i Haiti, säger han.

Jag undrar om Eddie Boulos försökt ta sig till Europa. Han skakar på huvudet.

– Min bror lyckades ta sig in i Frankrike, men han fick inte börja jobba. I stället fick han leva på bidrag under tiden de prövade om han var flykting eller inte. I Brasilien är det mycket bättre. Här kan man börja arbeta direkt, säger Eddie Boulus.

Fakta.

Av Brasiliens nästan 200 miljoner invånare är 704 000 utlänningar, enligt det brasilianska statistik-verket IBGE.

Många av dagens migranter lockas till Brasiliens största stad São Paulo, som har mer än 10 miljoner invånare.

De senaste åren har antalet flyktingar som sökt sig till Brasilien mångdubblats. 2010 kom 566 flyktingar till landet, under de tio första månaderna 2014 var antalet 8 302.