På nyårsaftonen avslöjade Greklands invandringsminister Christos Papoutsis att hans regering vill bygga en mur längs gränsen mot Turkiet för att stoppa oönskad invandring.
– Det är fasansfullt, det kan man inte göra i Europa! utbrister svenska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP) om de grekiska murplanerna.
Som ansvarig för parlamentets förhandlingar om Dublinförordningen, den EU-lag som avgör var asylsökande ska få sin sak prövad, besökte hon i december Grekland och chockades av den kris som uppstått när landets asylsystem kollapsat.
– Men att bygga en mur är att angripa problemet från fel håll. Vi får aldrig bygga en bastion Europa. I EU ska vi föra en solidarisk politik, och när ett land har en oproportionerligt stor börda, då ska andra hjälpa till, säger hon.
Och redan 2012 ska EU enligt planerna ha en gemensam asylpolitik med samma regler och samma tillämpning i alla medlemsländer. Men interna tvister gör det svårt att få fram nya enhetliga asyllagar. EU-kommissionen och parlamentet vill lägga tonvikten på respekt för asylrätt och humana villkor för flyktingar. Medan medlemsländerna, med Frankrike och Tyskland i spetsen, är mer måna om att stoppa ”illegal invandring” än om att säkra förföljdas rätt till skydd.
Och EU har med växande framgång täppt till hålen i sin yttre gräns. Så framgångsrikt att FN:s flyktingorgan UNHCR före jul manade EU att inte glömma att bland dem som söker sig till Europa finns också människor med rätt till skydd.
Skärpt gränskontroll kan hota asylrätten, varnade UNHCR, och påpekade att antalet människor som lyckades ta sig till Europa över Medelhavet minskade med nästan tre fjärdedelar under 2010. Samtidigt kom nästan fem gånger fler via grekisk-turkiska gränsen.
Det fick två följder. Dels att tusentals människor strandsatts i Medelhavsländer som Libyen, Algeriet och Marocko dit de tagit sig för att försöka nå Europa.
– Det är migranter som fastnar i en råttfälla när Europas gränser stängs – de kan inte komma vidare men inte heller återvända, säger Stefan Kessler från den katolska flyktingorganisationen JRS, som nyligen sammanställt intervjuer med människor som fastnat i Nordafrika, där de nu lever under ”ohyggliga” förhållanden, helt rättslösa.
Den andra följden är ett totalt sammanbrott för asylsystemet i Grekland, där tiotusentals asylsökande inte får sin sak prövad och i praktiken sover på gatan.
– Det är en absolut humanitär katastrof, djupt ovärdig 2000-talets Europa, säger Cecilia Wikström.
Samtidigt skickar enligt Dublinreglerna andra EU-länder tillbaka asylsökande till Grekland om det är där de kom in i EU.
Och där finns en av knäckfrågorna i EU:s förhandlingar om en ny Dublinförordning. EU-kommissionen och parlamentet, där Cecilia Wikström har ansvaret, vill införa en klausul om tidsbegränsat stopp av alla överföringar till länder som fått problem, som Grekland nu.
Men medlemsländerna vill inte att Bryssel ska kunna säga åt dem att sluta skicka asylsökande vidare. Sådana beslut vill de själva ta. En hållning som Cecilia Wikström kritiserar:
– Vi vill ju inte att EU ska vara som en tennis- eller golfklubb, där man går in och spelar bara när det passar ens egna syften. Det får inte bli så att den gemensamma politiken blir att inte ha någon politik för att lösa de svåra knutarna.