Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Härifrån sprids en fejknyhet om vilka som skändat en kyrka i Sverige

01:44. Så förvanskas en nyhet från Kristianstad till en falsk historia via en trollfabrik i Makedonien.

Någon har onanerat i en kyrka i Kristianstad. På golvet ligger bajs och använda kanyler. Församlingen pekar ut missbrukare – men i USA delas en annan historia till miljontals på Facebook. Måns Mosesson berättar hur en fejknyhet spreds över världen från ett nedgånget källarrum i Makedonien.

Att gå upp redan före gryningen är en ovana han försöker bli av med.

Men är man vaken så är man.

Så medan solen börjar glittra i den gemensamma poolen i bostadsområdet The Brittany i Florida, greppar den tidigare datorreparatören Michael sin rullator och går ut till vardagsrummet. Han häller upp lite kaffe och börjar gå igenom flödet.

CNN litar han inte på, inte CBS eller NBC heller för den delen. Men på Facebook finns några av hans favoritkällor. Den här morgonen har sajten Focus News lagt upp en skrämmande nyhet.

Den handlar om en kyrka på andra sidan Atlanten.

Foto: Anders Hansson
Den tidigare datorreparatören Michael. Foto: Anders Hansson

”Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad i Sverige omfamnade en grupp muslimska asylsökande och chockades när islamisterna utnyttjade deras generositet på de sjukaste sätt”, står det. Texten berättar om en godtrogen församling som har låtit flyktingar bo i sin kyrka, innan de upptäckt ”att muslimerna de hade gett mat, husrum och kärlek inte bara förstörde kyrkans egendomar, utan även outtröttligt urinerade, bajsade och onanerade i kyrkbänkarna”.

Historien blir populär: snart har den delats på Facebooksidor med över 10 miljoner följare.

När jag ringer Michael minns han fortfarande hur rasande han blev.

– Man skändar inte Guds hus, säger han. Muslimerna hatar oss kristna, okej. Islam handlar egentligen bara om politik. Det har inget med tro att göra, även om de vill få det att se ut så. De har sagt att de kommer att ta över världen, om du läser Koranen står det där. Jag vet inte precis var, men det finns där.

Det är över 12.000 amerikaner som ser just Focus News artikel på Facebook, flera av dem skriver också en kommentar.

Läs mer: Svenska annonspengar går till fejksajterna

”Demoner från helvetet”, skriver en Texas-bo med hundvalp i famnen. ”Skicka tillbaks dem till deras eget land!!!!!”, fortsätter Joan. Sandra, en tvåbarnsmamma: ”Vedervärdigt om det är sant, och som så många andra redan har påpekat – det finns ingen anledning att tvivla på det”.

Men fanns det verkligen ingen anledning att tvivla?

Heliga Trefaldighets kyrka reser sig stolt över taken i Kristianstads innerstad.

Om sommaren kommer busslaster av tyskar och holländare hit för att beundra vad som anses vara ett av Europas mest välbevarade renässans-tempel, rest i sten av Kristian IV av Danmark år 1628.

Lena Bruce har varit präst i församlingen i sjutton år, uppskattad särskilt för sina själavårdande egenskaper, förmågan att prata med både trasig och hel.

Men de senaste åren har även hon börjat tröttna på allt kyrkan fått utstå.

– Jag stod och predikade, berättar hon. Det måste ha varit förra våren. Och jag hade redan börjat reta mig på ett par män som var bra på kanelen båda två. Den ena böjde sig fram och jackan gled upp och han hade en jättestor kniv där under. Och jag liksom bara kände, hjälp! Under min gudstjänst!

Mannen blev aldrig hotfull och han kunde föras ut ur kyrkan. Men den här, och flera liknande situationer, har gjort att församlingen har tvingats ompröva sin öppna hållning.

I gången vid läktartrappan, på väg mot toaletten, stiger den stickande doften av urin mot prästen. Piss som torkat in i fyra hundra år gammalt tegelgolv. Att toaletten står låst när kyrkan är obemannad hindrar uppenbarligen inte somliga från att uträtta sina behov här inne.

Både ettan och tvåan.

– Där hade någon lagt en go laddning, grimaserar vaktmästare Göran Kjell, som var den som fick spola bort bajset. Det var liksom inte fast form utan det var... ja, någon som var riktigt kass i magen.

Det är ett intagande kyrkorum.

Den jättelika ljuskronan, skänkt av general Ulfeldt, den danska konungens svärson.

Orgeln med sina över tre tusen pipor, beställd från tyska Holstein.

Altaret, arton alnar högt, från Amsterdam.

Under träbänkarna, med utsnitt av ormar och fiskar, har Göran Kjell de senaste åren hittat blodiga kanyler. Städat undan krossade spritflaskor.

Läs mer: Martin Jönsson: Säg nej till annonspengarna, Google och Facebook, så faller fejksajterna

Det var också där, i det norra bänkkvarteret, som en man låg nedsjunken en morgon för några år sedan.

Han hade jackan på, sin penis ute.

– Där var två dampoliser som försökte få liv i honom, minns vaktmästaren. De försökte prata med honom, men det gick ju inte. Han var så inne i det han höll på med.

Göran Kjell skrattar vid minnet.

– Det tog en stund för dem att bända loss händerna, så påtänd var han. Helt inne i dimman, så kallat.

Foto:
Förvaltningschefen Bengt Alvland har det senaste året börjat se nya missbrukare i kyrkan. Genom att lista alla incidenter som förekommit hoppades han få ett polistillstånd att anlita ordningsvakter. Foto: Anders Hansson

Kristianstads järnvägsstation ligger knappa femtio meter från kyrkans träportar, på andra sidan Västra boulevarden.

I vänthallen lutar sig Pia Jönsson mot sin krycka. Spretig mascara kring vänliga ögon, smuts under de lilamålade naglarna. På golvet en cykelkorg med ett familjepack kokosbollar. Och öl, alkoholhalt 10,2 %. Bredvid henne sitter Larsa Jonsson, med rödsvullen näsa och läderpaj under neonfärgad skidjacka.

– Både jag och Pia är ofta över i kyrkan och värmer oss lite grann, säger han. Mitt problem är att jag snarkar, när jag sätter i gång så ekar det över alltihopa.

– Ja, det blir tokigt, skrattar Pia.

Ytterligare vänner är här, i väntan på att härbärget i Näsby ska öppna för natten: Carola Stridh, som tar en tupplur med jackan hängandes över sitt huvud. Och så Lars ”Åke” Åkerman, som sitter vid skjutdörrarna och förstrött eldar på ett gult Kinderägg. Plastångorna dansar bort mot Espresso House.

Församlingens förvaltningschef, Bengt Alvland, sitter uppe på sitt kontor och tittar ut över kyrkan och dess omgivningar.

– För oss har det varit helt okej att våra gamla hemlösa, de som brukar hänga på stationen, har gått in i kyrkan och värmt sig. De har till och med kunnat få bullar och kaffe i samband med gudstjänsterna. Men så plötsligt kommer de här nya...

Läs mer: Tre fejknyheter om Sverige som lurat världen

Han pekar ut genom fönstret. På andra sidan kyrkan från stationen sett ligger en nyöppnad klinik.

Sedan ett drygt år tillbaka kommer heroinmissbrukare dit för att plocka ut laglig metadon och få hjälp ur sin sjukdom.

– I samband med att mottagningen öppnade började vi också att se människor som vi inte tidigare hade träffat i kyrkan. Och de betedde sig mycket mer stökigt än vad våra gamla hemlösa gjorde. Mer borta, starkare missbruksformer.

Bengt har pratat med den lokala polisen, som delar bilden: stöket i kyrkan beror till stor del på en ny ström av missbrukare, som kommer in till staden för att plocka ut sin dagliga dos.

– Vår strävan är att vi ska ha en öppen kyrka, där man kan komma in för en stund tillsammans med Gud, säger Bengt. Men vi vill naturligtvis inte att folk ska vara rädda att komma till vår kyrka, så då tvingades vi att vidta åtgärder.

Församlingen vill sätta in ordningsvakter som kan närvara vid gudstjänster och dop och patrullera kyrkan när det behövs. För det behövs ett tillstånd från polisen i Malmö.

I september 2016 sätter sig Bengt Alvland och sammanställer de incidenter som inträffat de senaste åren.

Han berättar om det allra mest dramatiska – en berusad man som för ett par år sedan sprang fram och försökte rycka åt sig barnet under ett dop. Men även att någon har försökt stjäla kyrksilver, att personer har eldat programblad i ljusbäraren, att folk tränger sig fram och tar alla kakor efter gudstjänsterna. Och så det här med onani, bajs och kanyler, förstås.

Det är en perfekt liten story: avföring och självbefläckelse i Guds hus.

Givetvis ringer lokaltidningen.

Vilka är det som beter sig så här i en kyrka, undrar reportern från Kristianstadsbladet.

Det vet ju inte Bengt Alvland riktigt, till flera av händelserna finns inga vittnen.

Men han vill ändå beskriva utvecklingen han har tyckt sig se, i och med den nyöppnade metadonkliniken. Som så ofta när man gissar eller är lite svepande i en formulering så blir det inte helt tydligt.

Och det är nog ganska precis här bollen börjar rulla.

Låt oss därför citera helt ordagrant, ur den artikel Kristianstadsbladet publicerar på sin hemsida den 7 december 2016:

”Vilka människor det är som stör vet Bengt Alvland inte”, står det. ”Han säger att det inte är de gamla uteliggarna, som personalen känner, utan ett ’nytt klientel’”.

Sedan tillkommer då det vanliga när en nyhet sticker ut: den refereras av TT, Aftonbladet och Expressen. Den sänds på SVT under kvällen.

Men också främlingsfientliga sajter plockar upp den.

De gör i sig korrekta referat, men det är tydligt att för många av deras läsare betyder ”nytt klientel” något annat än det Alvland har avsett.

”Massinvällningen tar sig allt groteskare uttryck, respektlösa apor”, står det att läsa bland kommentarerna på Nordfront, kampanjorgan för Nordiska motståndsrörelsen. ”När jag trodde att ziggisarna inte kunde sjunka lägre…”, skriver en annan. ”Tar vi ett äkta kristet land som tex. Polen, så hade man släpat zigenarna ut och misshandlat dem grovt”.

Fria Tider skriver redan i sin rubrik: ”’Nytt klientel’ bajsar och onanerar i kyrkan”.

Det är just den här artikeln som den islamfientliga sajten Mad World News i USA hänvisar till när de snart förvrider nyheten bort mot oigenkännlighet.

Men en betydande del av spridningen utanför Sverige sker genom att artikeln plockas upp av ett antal personer som det senaste halvåret blivit en lika oväntad som viktig motor i de falska nyheternas maskineri.

De fattiga, men datakunniga, killarna i Makedonien.

Foto:

Det finns ett par bröder som är några år äldre än oss. Jag fick höra att en av dem hade varit på Maldiverna på semester. Den andra köpte en BMW. Sånt sticker ut i en så här liten stad, ryktet om dem blev viralt här i Veles.

Mitt i staden Kumanovo ligger ett pampigt stadsarkiv, den rödgula makedonska flaggan vajar över ingången.

När jag går runt byggnaden och skjuter upp en liten plåtgrind så hamnar jag på en gård fylld av bråte. En trasig cementblandare, några hemmasnickrade stegar, en bil under reparation.

Ivan Stankovic öppnar yrvaken, duckar för värmeberedaren som sticker ut från källarväggen, bjuder in till den luggslitna soffa som han också sover i.

Det var hans farfar som byggde huset, som numera är snett och vint och snart tycks falla ihop av sin egen tyngd.

Hans far, som bor på övervåningen, tog ett banklån och gav en dator till sin son.

Det var från den datorn Ivan la upp en artikel på sin hemsida den 8 december 2016. En text om hur muslimer hade bajsat och onanerat i en kyrka i Sverige.

–Den blev en riktig fullträff, säger Ivan. Sekunden jag läste rubriken visste jag att den där kommer att gå galet bra. Det är en smocka rakt i skallen på alla som läser det.

Ivan viftar med armarna, gör en pantomim över upprörd amerikansk medborgare.

–”Vad fan är det här nu!? Kan ju inte vara sant!” Det har blivit mitt jobb att tänka ut vad folk i USA vill läsa, ämnen som de vill dela med sina vänner. Donald, Melania… islam, muslimer – sånt klickar alla på.

Rubriken på Ivans artikel: ”Liberal kyrka huserar muslimska flyktingar, blir förskräckta av vad de hittar i kyrkbänkarna”.

Siffrorna är rätt detaljerade:

Historien nådde 12.880 av de som följer Ivans sida på Facebook.

Artikeln delades 110 gånger.

Framför allt var det 3.324 amerikaner som gick vidare in på Ivans hemsida.

Kring 11 procent av dessa har också klickat på någon av annonserna.

Varje amerikanskt klick är värt runt 50 öre.

Vilket betyder att Ivan bara på denna artikel tjänade nästan 200 kronor.

Det kan låta som småpengar. Det är det inte för tjugofemårige Ivan Stankovic.

– Jag har varit arbetslös i fyra år, säger han. Så det här är perfekt för mig. Jag kan sitta hemma och tjäna pengar och till och med röka samtidigt.

Det har gått ett knappt halvår sedan en kompis från högstadiet knackade på källardörren. Ryktet hade gått om att Ivan hade en modern dator. Nu påstod vännen att det gick att tjäna pengar genom att lägga upp artiklar om amerikansk politik på nätet.

– Jag bad honom att dra åt helvete, skrattar Ivan. Tror du jag är en lättlurad liten unge? Jag var helt övertygad om att han jävlades med mig.

Tiden efter studenten hade Ivan ägnat åt olika ströjobb. Rensat rabatter i en park, hjälpt sin pappa som ibland behövde hjälp på snickerifirman. I tre månader jobbade han gratis som skomakare med löfte om anställning – när den fjärde månaden kom behövdes han tydligen inte längre.

Nu satte sig kompisen framför Ivans dator och visade honom ett dataprogram som man kunde använda för att tjäna pengar på nätannonser. Modellen är enkel: du startar en hemsida med låt säga hälsotips, programmet ser till att företag som vill sälja salvor eller örtteer lägger sina annonser på din sida, pengarna tjänar du beroende på hur många besökare som klickar på reklamen.

Mest tjänar man på de köpstarka amerikanerna. Ett klick från USA kan vara tre gånger mer värdefullt än ett från Belgien eller Sydafrika.

Nu under sensommaren hade ett rykte börjat gå bland killarna i Kumanovo: man fick massor av amerikaner att läsa ens artiklar om man skrev om presidentkandidat Trump.

Vissa älskade honom, andra hatade.

Alla klickade.

Ivan och hans kompis skrapade ihop pengar, köpte en domän och började kolla instruktionsfilmer på Youtube för att lära sig hur man bygger en hemsida.

Namnet plockade Ivan från Focus, en actionfilm med Will Smith som han just hade sett. Och så ett ord till, för att betona vad hemsidan handlade om.

Focus News. Det lät seriöst och amerikanskt nog.

Foto:
Koco Racin-gymnasiet är bruksortens största skola. Foto: Anders Hansson

Den makedonska trollindustrin byggdes upp i staden Veles, en bruksort som klättrar längs ravinerna i floden Vardars dalgång.

Den svarta röken från smältverket i norr, där man i trettio år har framställt zink och bly, har satt sig på väggarna och gjort staden kladdigt grå – kring millennieskiftet listade Världshälsoorganisationen dalgången som en av världens mest förorenade platser. Det är lokalbefolkningen själva som har protesterat och sett till att metallindustrin nu ligger nere, arbetstillfällen är inte mycket värda när jorden inte går att bruka och barn börjar födas missbildade.

I stället är nu var tredje person i Veles utan inkomst.

På Koco Racin-gymnasiets skolgård står ett gäng och smygröker i väntan på geografilektionen.

– Här går sex hundra elever, säger en kille med pälskrage och fjunig mustasch. Tjejerna är inte så intresserade, men det är lätt hundra killar som driver hemsidor bara här på skolan. Själv har jag två.

Slagan, en 16-åring med tandställning, hörde om falska nyheter i slutet av sommaren.

– Det finns ett par bröder som är några år äldre än oss. Jag fick höra att en av dem hade varit på Maldiverna på semester. Den andra köpte en BMW. Sånt sticker ut i en så här liten stad, ryktet om dem blev viralt här i Veles. Så hade jag en vän som i början av hösten provade att lägga upp någon lögn om Hillary Clinton. Han drog in nästan 5 000 kronor på en enda dag! Då började jag också.

– Det är så enkelt, ler killen med mustasch. Man behöver inte ens bry sig om hur sidan ser ut, det är bara att börja slänga upp grejer. En del som gör det kan knappt engelska, det enda man behöver kunna är att kopiera och klistra.

Det var den makedonska tidningen Meta som våren 2016 först noterade att sex hemsidor fulla av lögner om amerikansk politik var registrerade på adresser i just Veles.

När amerikanska Buzzfeed fortsatte att gräva visade det sig att det här bara var toppen på ett isberg, framåt vintern gick det att knyta minst 140 sidor till den förorenade bruksorten. De hade namn som skulle kännas amerikanska och pålitliga: USA Daily Politics, US Conservative Today eller World Politicus. Några försökte rent av låna trovärdighet från etablerade mediehus, som NY Times Politics och NBC Info.

Sajterna från Veles tycks ha haft betydelse under valspurten i USA. Deras makt låg inte i att producera själva texterna – det hade nästan alltid någon annan gjort – utan i hur skickliga de var på att sprida artiklarna på sociala medier.

Låt oss ta ett konkret exempel: i slutet av oktober 2016 lade den makedonska sajten Conservative State upp en text om att Hillary Clinton några år tidigare önskat sig att Donald Trump ställde upp som presidentkandidat, ty affärsmän som han ”är mycket ärliga” och ”kan inte bli köpta”.

På någon vecka reagerade nästan en halv miljon amerikaner på artikeln på Facebook, genom att dela och kommentera och klicka. Att nyheten kom från en amerikansk satirsajt, och att Clinton i sitt ursprungliga citat aldrig hade nämnt Donald Trump, verkade inte ha någon betydelse.

Många gånger är det faktiskt de artiklar som trollar mest med sanningen som går bäst. Påståendet om att påven stödde Trumps kandidatur, exempelvis – helt taget ur luften. Eller att vicepresident Mike Pence kallat Michelle Obama för ”den mest vulgära presidentfrun vi någonsin har haft”. Nyheter påhittade av amerikaner, skickligt spridda av makedonier med bra internetuppkoppling.

Killarna på skolgården har sett det tydligt: man behöver inte vara rädd för att skruva till något. Tvärtom.

– Ibland fattar man inte att folk går på grejerna, skrattar Slagan. Att Obama har gått med i IS och sånt. Helt korkade grejer alltså. Men folk klickar på det.

– Vi tjänar bra med pengar på att ljuga, säger kompisen i pälskrage. Jag bryr mig inte om Donald Trump eller Hillary eller någon annan politiker. Jag vill bara tjäna lite pengar.

De skrattar båda två, plockar upp sina ryggsäckar.

– Vi är ungar och tjänar mer än de vuxna här nu!

Narkomaner i kyrkan är ju inte så spännande direkt. De har väl ändrat det till muslimer för att artikeln ska bli mer populär, helt enkelt.

 Facebooks grundare avvisade till en början kritiken.

– Personligen tycker jag att tanken på att falska nyheter på Facebook, som är en mycket liten del av innehållet – att det skulle ha påverkat valet är en rätt galen idé, sa Mark Zuckerberg på ett seminarium i Kalifornien någon vecka efter att Trump valts till ny president i USA.

Under sommaren 2016 hade Pew Research Center, som kontinuerligt mäter amerikanernas nätvanor, konstaterat att sociala medier på allvar börjat utmana tv, radio och tidningar som nyhetskälla.

62 procent uppgav nu att de fick nyheter genom sina flöden på Facebook, Twitter eller Instagram.

Det satte förstås Facebook mitt i skottgluggen. Ett företag som alltid poängterat att det är ett teknikbolag – knappast publicister – var nu en av de främsta nyhetsförmedlarna i USA. Var det verkligen det här som var löftet om det demokratiska nätet? Att ett företags algoritmer skulle hjälpa människor att låsa in sig i sina egna digitala bubblor?

Bubblor som nu dessutom fylldes av rena lögner, utklädda till journalistik?

Vittnesmål började sippra ut från Facebooks huvudkontor i Palo Alto, där medarbetare hävdade att de länge sett hur stor spridning falsarier fått och försökt lyfta problematiken, utan att få respons från ledningen.

Efter den massiva kritikstormen tycks nu Face-book ha börjat ta saken på allvar.

I USA förenklades i december möjligheten för användare att anmäla innehåll man misstänker är påhittat. En granskning görs då av en extern aktör specialiserad på viralgranskning – om de hittar fel kan artikeln flaggas som falsk. I slutet av januari meddelade Facebook även att de förändrat sin algoritm så att den trycker ner falska nyheter i flödet, vilket gör att färre människor ser dem. Och i Tyskland har bolaget just inlett ett samarbete med en grupp grävande journalister inför valet där i höst.

Framför datorn i Makedonien skakar Ivan Stankovic av sig oron.

– De kan försöka stoppa det här så gott de kan. Men det går alltid att hitta sätt att gå runt det.

Han tar ett bloss på sin cigg. Ett par gånger hittills har han känt av att Facebook har lyckats trycka ner spridningen av någon artikel. Men hur avgör man vad som är sant? Många av hans artiklar, som den om Kristianstad, är ju inte helt tagna ur luften. Folk har faktiskt varit inne i kyrkan och stökat. Sedan tas saker ifrån, andra läggs till – resultatet blir en tillskruvad röra där det tar tid att avgöra vad som är korrekt och inte.

Kort sagt: hans affärer går bara bättre och bättre. Focus News har nu nära 200 000 följare på Facebook och hittills har han inte fått en enda artikel flaggad som falsk.

Han sätter i gång klockan tio om kvällarna, när amerikanerna på andra sidan jorden just har börjat komma hem från sina jobb.

Lägger in några klabbar ved i den gamla kaminen, rummets enda värmekälla.

Kokar upp lite turkiskt kaffe över lågan från gastuben.

Tar på sig täckjackan och dubbla strumpor.

Så börjar han vittja nätet. Han har en fem, sex favoritsidor som han snor mest ifrån, där finns skribenter som vet hur man får snurr på sina texter. Det är sajter med namn som Freedom Daily och Conservative Fighters.

Vad artiklarna handlar om är inte intressant, det enda Ivan bryr sig om är siffrorna.

– Den här är utan tvekan falsk, säger han och öppnar en artikel på sajten Mad World News. Men den har fått 200 likes och 28 delningar på kort tid. Setts av många. Det betyder att det är en bra artikel. Då kopierar jag den och lägger på min sajt.

Nyheten om de onanerande och knarkande muslimerna som bodde i en kyrka hittade han just här, på Mad World News, en islamfientlig sajt vars skribenter poserar med vapen och säger sig vilja ”slå tillbaks mot liberala medier” genom att rapportera ”de historier som etablerade medier mörkar”.

De refererade till Fria Tider, men hade vridit till texten rejält.

För trots att även den här artikeln nämnde de blodiga kanylerna, hade ledet om missbruk helt slipats bort. I stället beskrevs politiskt motiverade handlingar, flera av dem helt påhittade: ”Förutom att lämna sina motbjudande kroppsvätskor överallt har migranterna skrikit islamistiska ramsor och kastat spritflaskor i golvet, i ett försök att stoppa kristna från att be till Gud”. Vidare: ”När kyrkor öppnar sina dörrar för den barbariska religionen islam bjuder de också in den ideologi som anbefaller döden åt de som inte underkastar sig deras falska gud”.

Ivan Stankovic skrattar framför datorn.

– Narkomaner i kyrkan är ju inte så spännande direkt. De har väl ändrat det till muslimer för att artikeln ska bli mer populär, helt enkelt.

Läs mer: Sverige framställs som ett land i förfall

Och populär blev den: historien delades i olika varianter av andra killar i Makedonien, men också av liknande sajter drivna från såväl Georgien som Kosovo – och USA. Flera av sajterna hade likt Ivans hundratusentals följare på Facebook – framåt jul hade fejknyheten om vad som hade hänt i Kristianstad lagts upp på sidor med sammanlagt över 10 miljoner följare.

Texter om Sverige och invandring går ofta bra bland Trumpsympatisörer i USA, det märkte Ivan när han delade en annan text om att ”många städer i Sverige har förbjudit jullyktor för att inte förolämpa de miljontals muslimska invandrare som har flödat in i deras land de senaste två åren”.

I själva verket var det Trafikverket som beslutat att inte längre låta belysningen hänga mellan lyktstolpar i vissa svenska orter, då stolparna inte ansågs vara dimensionerade för belysningens vikt.

Ivans artikel om att det i stället var muslimer som tvingat fram ett svenskt förbud blev hans första stora succé.

– Det blev helt galet, säger Ivan. Jag fick in en hel månadslön på en dag, jag hade aldrig förut tjänat så mycket på en enda artikel.

Han går fram till ett par krokar vid dörren. Stolt lyfter han ner en ullrock av märket Inter Klas by Safari. Den, och ett par turkiska lågpris-jeans, köpte han för pengarna från texten om julbelysningen som förbjudits i Sverige ”för att inte förarga muslimska ’flyktingar’”.

Det har blivit tisdag i Kristianstad.

På trappen till missbrukskliniken, alldeles vid Heliga Trefaldiga, står de och tjafsar.

Lila läppar, intorkat näsblod på kinden, tunna jackor i vinterkylan.

Det nya klientelet.

– Har hon öppnat denna redan eller?

En kille med yvigt skägg försöker fumla upp den barnsäkrade korken på flaskan med metadon. Hans kompis böjer sig fram, halstatueringarna sticker fram under kragen.

– Nej, den där är oöppnad.

– Jag tänker så att inte fittan har blåst mig bara, svarar skägget, som har tagit Pågatåget hit för att lösa tillbaks det han har lånat ut till sin tjejkompis. Jag hade ju en 150-dos och så gav jag henne 10 meter i går kväll. Annars hade hon inte kunnat somna, mumlar han.

Klinikens verksamhetschef Camilla Wallin blev provocerad i december, när hennes patienter pekades ut som ensamt ansvariga för stöket i kyrkan. Polisen hade uttalat sig i lokaltidningen, sagt att missbrukare kom in från Malmö och Helsingborg och hade en ”aggressiv attityd” – i P4 Kristianstad svarade Wallin att patienterna inte alls kom från storstäderna utan från närområdet. Dessutom sökte de vård på frivillig basis för att förändra sin livssituation. Knappast typen som på vägen hem kissar i en kyrka.

För en del som lyssnade togs det här som intäkt för att kyrkoförsamlingen inte berättade hela sanningen: kolla, det är inte alls missbrukarna som ligger bakom, det måste alltså vara några andra!

När jag nu pratar med Camilla Wallin nyanserar hon bilden.

– Alltså, jag blev förbannad över att man generaliserade så hårt, säger hon. Missbrukare är enskilda individer de också, och de flesta som kommer hit aktar sig för situationer som gör att man blir tagen av polis eller återfaller i missbruk. Sedan är vi varken blåögda eller dumma, ett ensamt liv gör att man håller kvar vid gamla vänner, så fler personer i behandling innebär förstås mer folk i rörelse kring kyrkan. Och jag kan förstå att kyrkopersonalen blir rädd om det kommer in en påtänd människa, självklart.

Ute på trottoaren smular Jompa i sig en torr kanelbulle med vaniljfyllning. Han har gått på heroin sedan han var tjugo, och efter alla återfall den senaste tiden är det ett krav att han kommer hit dagligen för att få sin medicin.

Jompa förstår varför vaktmästaren på kyrkan har börjat hitta kanyler där inne, säger han.

– Jag måste dricka upp mitt metadon framför personalen. Men en del får med sig ett par flaskor hem, och då kan man skjuta det i stället. Det ger snabbare skjuts dessutom. Så jag har sett folk som går direkt härifrån mot kyrkan, med sprutor och skit. De orkar väl inte vänta tills de kommer hem helt enkelt, utan de tar grejerna där inne i stället.

Han går ner mot tågen för att åka hem.

Foto:
Pia Jönsson och Carola Stridh blir båda upprörda när de får höra att muslimer har fått skulden för saker som deras vänner har gjort. Foto: Anders Hansson

Inne i vänthallen på stationen sitter det äldre gänget även den här eftermiddagen.

Carola Stridh är piggare i dag, har krupit fram under jackan och bjuder de andra på kokosbollarna som är kvar från i går.

”Åke” är ute på perrongen och pissar mot tåget som strax avgår mot Hässleholm.

Och det visar sig snart att det var förhastat av kyrkoförvaltare Bengt Alvland att helt räkna bort det här gamla gänget.

– Kyrkan har fått ta mycket skit från oss genom åren, suckar Pia. Skrik och gap och onödigheter. Många som tar med sig bråk in i kyrkan, när vakten har kört ut dem härifrån. Och det har väl hänt att diakonissan har blivit bortjagad när hon har försökt säga till.

Pia drar sig i den smutsiga örsnibben.

– Just med alkohol och piller, när den kombinationen är blandad kan det bli ruggigt. Ibland skäms jag på mina vänners bekostnad. Gud förlåter ju, men det kan man inte använda sig av hur mycket som helst.

Alla här vet vem det var som onanerade i kyrkan.

– Ja, Bäckström tog ju fram den lite varstans i kommunen, skrattar Larsa. Det var inte det att han gillade att visa upp den, han var bara lite kåt.

Jag frågar vaktmästare Göran Kjell, som var ögonvittne till händelsen. Han pekar ut samma person.

Så jag pratar med Bengt Alvland igen. Varför sa han inte till lokaltidningen att det gamla klientelet var lika inblandat som det nya?

– Jag har ju inte grävt i de här bitarna på det sättet, säger han. Jag har ju ett jobb att sköta också. Det vi kan konstatera är att vi har börjat se nya ansikten. Och genom att lista alla händelser hoppades vi få tillstånd från polisen att använda ordningsvakter. Det fick vi ju, det blev ett väldigt snabbt beslut från polisens sida.

Låt oss stanna upp ett tag.

Vad återstår egentligen av den artikel som Ivan Stankovic och andra makedonska killar har hjälpt att ge sådan spridning i USA? Låt oss gå igenom de incidenter som har störst sprängkraft.

Krossade flaskor. På stationen några meter från kyrkan hänger ett gäng svenska missbrukare som själva tillstår att det händer lite för ofta att de festar och bråkar i kyrkan.

Onani. En av dem har också tillfredsställt sig själv där inne minst en gång. Han dog för ett par år sedan, Bäckström.

Kanyler. På andra sidan kyrkan ligger en klinik för heroinmissbrukare som ibland skjuter upp sin dos metadon där inne.

Kyrksilvret. En känd missbrukare som togs på bar gärning när han var i färd med att smussla ner en silverkandelaber i en plastsäck.

Urin. Svårt att reda ut, av stanken att döma torde det vara många som har pissat i kyrkan under årens lopp.

Och så den mest dramatiska händelsen då – det som i Ivans artikel beskrivs som ett kidnappningsförsök utfört av en migrant. Det visar sig vara samma person som satt med en kniv under Lena Bruces predikan. En infödd skåning, han mår bättre numera, var i kyrkan senast på julafton och hälsade glatt på prästen.

Jaha.

Kan det inte finnas andra inblandade här ändå?

Jag pratar med Göran Svensson, kommun-polis i Kristianstad.

– Vi har ju utsatta områden här med, säger han. Det är framför allt Gamlegården och Charlottsborg, där vi har problem med unga invandrarkillar, narkotikahandel och så, raketskjutningar mot blåljuspersonal. Det är inget att sticka under stol med. Men i kyrkan pratar vi om renodlade missbrukare.

Kan inte grupperna överlappa varandra då?

– Det är klart, även en invandrare kan ju bli missbrukare. Men det är inte många jag känner till med den bakgrunden som är tunga missbrukare, kan jag säga. En handfull, max.

För säkerhets skull begär jag ut alla polisrapporter som berör Heliga Trefaldiga kyrka under de senaste två åren, letar efter spår av muslimer även där.

Det närmsta jag kommer är en kontroll av två personer, utförd strax utanför kyrkan i juli 2016. ”2 missbrukartyper”, heter det i protokollet. ”En röd tröja. Den andre afrikan, hoodtröja”.

Polisen lämnar dem utan åtgärd.

Jo, förresten, en sista händelse.

Bajset.

– Utlänningarna ska inte ha skulden för det, säger Carola Stridh på stationen. Det finns så klart invandrare i kommunen, men här inne i city är det ändå ganska vitt. Det var länge sedan jag såg några zigenare här, några tiggare som låg och sov eller så, som det kanske är i många andra städer. Utan det är vi, svenskar.

Carola vet vem det var som bajsade, säger hon.

– Han var i en psykos, och då kan mycket hända. Det handlade inte om att skända kyrkan eller att vara otrevlig eller så. Det är hans hjärna som inte funkar. Den här killen är alltså avstängd överallt. Från härbärget, från stationen, jag har varit med honom på akutpsyk, de knuffar också ut honom.

Hon ler snett.

– Han är i alla fall svensk, Kristianstadsbo. Det vill jag tillägga nu, eftersom det är det vi pratar om.

Pia Jönsson lutar sig fram över sin krycka, tänker.

– Varför är det så viktigt för dig, vilka som har gjort vad?

Och det kan man ju verkligen fråga sig.

Det blir knappast mindre skit för vaktmästare Göran Kjell att spola undan beroende på om det är en muslim eller en kristen som bajsat.

Och kanske är det problematiskt att även den här texten nu gör skillnad på folk och folk?

Jag kan inte sitta och förvränga sanningen för att det ska falla folket till godo. För att befolkningen ska bli nöjd. Alltså, nu blir jag riktigt arg.

Prästen Lena Bruce ser samma bekymmer. Alltsedan de såg ryktena börja flyga i väg över nätet har församlingen ivrigt dementerat att stöket har med invandring eller flyktingpolitik att göra.

Men det innebär ju också att de måste peka ut andra grupper.

– Här har det varit människor inne i kyrkan. Och så har vi hamnat i en diskussion där vi måste reda ut för alla och envar vilka människor det var. Vad hade de för hudfärg? Pratade de svenska eller inte? Var de blonda? Eller var de mörkhyade? En diskussion som inte skulle behöva föras egentligen.

Prästen är upprörd nu.

– Jag har inte träffat alla som har varit inne och härjat i vår kyrka, men jag har träffat en del. Det är inte invandrare. Det är inte muslimer. Det är inte flyktingar. Det är födda svenskar, ingenting annat. Det… det är bara så. Jag ger mig inte en millimeter.

Då menar nog många att du mörkar?

– Varför ska jag ljuga? Varför ska jag säga någonting som inte är sant?

För att du inte vågar säga sanningen.

– Milda Moses! Det gör mig galen av ilska faktiskt. Jag kan inte sitta och förvränga sanningen för att det ska falla folket till godo. För att befolkningen ska bli nöjd. Alltså, nu blir jag riktigt arg.

Lenas röst spricker.

– Jag funderar... spelar det egentligen någon roll vad jag säger? Vad du skriver? Vi kan ju skita i det, för folk har ändå sin uppfattning klar. Man tror på det man läser. Och det man vill. Det gör mig oxtokig. För beskyll mig inte för att sitta och ljuga om vilka människor som går in i min kyrka. Det vet jag bättre än de som sitter i Makedonien. Eller i USA.

Prästen lutar sig fram över bordet och spänner ögonen i mig.

De är tårade av ilska.

Ivan Stankovic tänder en cigg till, börjar gå igenom siffrorna från i natt.

Den artikel som går bäst just nu bygger på en två år gammal text i en lokaltidning i Texas. Där fanns ett citat som plockat ur sitt sammanhang ser kraftfullt ut: ”Sharialagarna är större än konstitutionen, därför står muslimer ÖVER lagen”. På sex timmar har denna förvanskade artikel setts av 16 222 av hans följare, 2 322 har klickat på länken och gått in på hans hemsida. Ännu en fullträff.

Det betyder inte att Ivan är utan samvetskval kring sin nya sysselsättning.

Han funderar på vad hans artikel har fått för följder i ett litet samhälle hundratals mil bort, där han aldrig har satt sin fot.

– Det är ju dårskap egentligen. Att peka ut oskyldiga. Men hur ska jag kunna veta vad som händer i Sverige? Jag har ingen aning. Jag har inte ens haft råd att åka in till Skopje de senaste fem åren.

Hur tänker du om att du sprider lögner där muslimerna får skulden?

– Ja, vad ska man säga? Det är så klart inte bra. Jag har massa vänner som är muslimer, hela grannhuset här är fullt av dem, jag känner mycket för deras situation i världen just nu. Men någon dåre har ju skrivit det där, inte jag. Jag har bara hittat en text och spridit den vidare.

Ivan sveper med armen över sitt rum.

– Du ser ju hur jag har det. Allt är trasigt, det drar från dörren och fönstren. Jag vill fixa hålen i väggarna och måla om. Köpa en kamin som håller värmen bättre. Kunna dricka annat än vatten här hemma.

Han plockar upp mobilen som ligger bredvid askfatet. Även den ett resultat av fejknyheter, en Xiaomi från Kina för knappt fem hundra kronor.

Det här ser ut att bli den andra månaden i rad då Ivan kommer att få ut över 6 000 kronor, efter att ha betalat skatt och webbhotellet och gett kompisen hans andel. Hälften av de pengarna ger han till sina föräldrar, som tack för att han får bo kvar hemma.

Och i födelsedagspresent ska mamma få en mobil hon med.

– Jag ska visa henne alla olika appar och hur man gör en profil på Facebook. Så kan hon få se vad det är jag jobbar med egentligen, jag märker att hon är rätt nyfiken på det.

Han drar glöden ur ciggen mot askfatet, drömmer sig några veckor fram i tiden.

– Jag tänker mycket på hennes leende när hon öppnar paketet. Det är därför jag jobbar.

En bortsprungen hund som kommer tillbaks till sin ägare efter flera år.

En begåvad flicka som bländar juryn i en talang-jakt.

En skämtbild där Barack Obama spolar ner sig själv i toaletten.

Och så en artikel som påstår att det numera är sharialagar som gäller i Irving, Texas.

Jag menar att det är mer än sannolikt att det är muslimer som har skändat kyrkan. Och nu skäms församlingen över det och försöker lägga skulden på några andra. För att skydda muslimerna.

 

Michael i Florida gillar att dela intressanta artiklar med sina vänner på Facebook. Texten om kyrkan i Kristianstad tyckte han var särskilt bra för att den visade hur otacksamma flyktingar är: ”Den tolerans och kärlek som vänsteranhängare avkräver oss förväntas aldrig av de migranter som illegalt tar sig in i våra länder, lever på våra bidrag och kräver att vi anpassar oss efter deras tro och värderingar”, stod det i artikeln på Focus News.

– Muslimerna utnyttjar kyrkans barmhärtighet, de förlitar sig på kristen givmildhet för att hålla sig flytande, säger han. Jag skulle älska om någon visade mig samma omtanke.

Michael började bli sjuk redan i det militära, berättar han. Benen och ryggen blev allt sämre och drömmen om att rycka in i Vietnam dog. Nu lever han på en kombination av socialhjälp och sjukersättning, måste klara sig på knappt 7.000 kronor i månaden.

– Det är på en hårsmån att jag överlever. Mina ben blir allt svagare, ändå är det den ena doktorn efter den andra, inställda läkarbesök hela tiden.

Jag berättar för Michael om metadonkliniken i Kristianstad. Om missbrukarna på stationen. Att alla som faktiskt har varit nära händelserna förnekar att det är muslimer som har kissat, bajsat och onanerat i kyrkan.

– Men kan du inte tänka dig att kyrkan säger så bara för att rädda sitt ansikte, frågar han fundersamt. Vi har ett uttryck här i USA: om fågeln går som en anka och kvackar som en anka – då är det förmodligen en anka.

Vad menar du med det?

– Jag menar att det är mer än sannolikt att det är muslimer som har skändat kyrkan. Och nu skäms församlingen över det och försöker lägga skulden på några andra. För att skydda muslimerna.

Han tänker över telefonlinjen.

– Och det är inte bara i Sverige, utvecklingen är skrämmande över hela världen just nu. Jag står bakom Donald Trump och allt han kommer att göra för att bli av med dem. När det gäller muslimerna… vi måste bara bli av med dem.

English version: From this basement came a piece of fake news about who had desecrated a church in Sweden

Rättelse 2017-02-17 09:30
I en tidigare version av artikeln angavs felaktig koppling för kampanjorganet Nordfront. Nordfront är kampanjorgan för Nordiska motståndsrörelsen och inget annat.
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.