Hatstämning vid debatt om USA:s sjukvård

Strax före infarten till Wheeling i West Virginia ligger stadens jesuitiska universitet mjukt inbäddat i grönska som sluttar ned mot Ohio River. Skolan är en av de få blomstrande verksamheterna i stan, ett medfaret ställe med 30.000 själar som ligger mitt i rostbältet. Den region i nordöstra USA där stål- och verkstadsindustrin sedan flera decennier ligger i ruiner, utan att någon ny verksamhet fyllt tomrummet.

West Virginia är en av USA:s fattigaste delstater. För att skapa sysselsättning har Wheeling satsat på ett lyxkasino, något som för en tillfällig besökare framstår som närmast hjärtskärande. Under de timmar av fredagskvällen jag tillbringade i etablissemangets restaurang såg jag två tecken på liv utanför: en mager katt och två övergödda mc-knuttar.

Tidigare på kvällen var det dock intensivt publik- och mediefokus på universitets teater, där den demokratiske kongressmannen Alan Mollohan inbjudit till ”town hall meeting”, småskaligt informationsmöte, för att svara på frågor om Barack Obamas sjukvårds­reform, som ska ge varje amerikan ett mått av försäkringsskydd och samtidigt bromsa de galopperande sjukvårdskostnader som tynger samhällsekonomin.

”Town hall meetings” är lika amerikanskt som äppelpaj och baseboll. Medborgarna träffar sina förtroendevalda i en samlingslokal och resonerar öppenhjärtigt om hur gemensamma problem ska lösas.

Men när Barack Obama denna sommar använder town hall-formatet för att förankra sina ambitiösa sjukvårdsplaner då har begreppet fått en ny mening. Medierna är proppfulla med skildringar av möten som urartat i mobbfasoner: inbjudna politiker har blivit utbuade och hånade och har i flera fall tvingats korta ned framträdandena.

Redan en timme innan utsatt tid i Wheeling var samtliga 350 stolar i lokalen besatta. De hundratals intresserade som mötte upp senare erbjöds att följa debatten via storbildsskärm i en angränsande lokal.

Men den som hoppats att se kongressman Mollohan slitas i stycken blev besviken. Nog för att Mollohan stundtals blev hårt åtgången – ”kommunist!” skrek delar av publiken – men varje gång han häcklades sneglade den 66-årige kongress­veteranen ned i sin pappersbunt och svarade med torra siffror.

Demokraterna hävdar att mötena infiltrerats av högergrupper som systematiskt saboterat. Vid mötet i Wheeling hördes förvisso motståndarna mot sjukförsäkringsförslaget mest. Men det fanns också påfallande många på plats som sympatiserade med Obamas planer.

En späd kvinna uppmanade Mollohan att se till att reformen genomförs snabbt:

– Jag har en tonårsdotter som är svårt sjuk i reumatism. Hennes behandling kostar tusentals dollar i månaden. Jag fasar för hur det blir när hon blir vuxen. Hon kommer aldrig att kunna teckna en egen sjukförsäkring, inget försäkringsbolag vill ha henne som kund.

Kvinnan fick svar på tal av en ung kortklippt man i välstruken blå skjorta:

– Varför ska jag betala skatt för din dotter?

Fredagskvällens möte i Wheeling gav kanske inte klargörande svar. Men mötet bevisade effektivt att frågan om huruvida sjukförsäkringsskyddet ska vara allmänt eller privat skär som en kniv rätt genom nationens befolkningsgrupper.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut