Världen

Haven kan stiga två meter

Grafik: Stefan Rothmaier

FN:s klimatpanel IPCC kommer till Stockholm i veckan för att godkänna sin femte rapport. Forskarna har blivit ännu mer säkra på att världen blir varmare. Men hur snabbt haven stiger är fortfarande omstritt.

Klockan 10 på måndag träffas FN:s klimatpanel IPCC i Münchenbryggeriet i Stockholm. Fram till och med torsdag ska de gå igenom, diskutera och enas om formuleringar och innehåll, och på fredag förmiddag presenteras den första delen av panelens femte klimatrapport.

– Jag kan tänka mig att det kan bli diskussioner ända till klockan 4 på fredag morgon. En gång var det en enda mening som diskuterades i många timmar, om hur man skulle formulera människans påverkan på klimatet. Men allt måste vara klart till presskonferensen klockan 10 på fredag, säger Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till klimatrapportens första kapitel.

Ett känsligt ämne i rapporten är världshaven och hur mycket och hur snabbt vattennivån stiger. Det är en av de mest påtagliga och förödande konsekvenserna av klimatförändringarna, men den är också mycket svår att beräkna. I förra rapporten från 2007 förutsade IPCC att havet skulle stiga med mellan 18 och 59 centimeter till seklets slut.

Men då hade forskarna inte tillräckligt bra modeller för avsmältningen av isen på Grönland och Antarktis. I utkastet till årets rapport, som läckte ut till pressen i somras, står det att havsnivån kommer att vara mellan 25 centimeter och nästan en meter högre år 2100.
Men även den förutsägelsen kan vara för låg. I veckans nummer av tidskriften Nature är Stefan Rahmstorf, professor i oceanografi vid Potsdamuniversitetet i Tyskland, kritisk till de modeller IPCC använder.

Modellerna räcker inte till för att förklara hur mycket haven har stigit sedan 1960-talet till i dag. Därför menar han att vattnet också kommer att stiga snabbare framöver, med så mycket som två meter till nästa sekelskifte. Det skulle leda till att 187 miljoner människor förlorar sina hem.

Stefan Rahmstorf använder ett samband han har hittat i tidigare mätningar: att havet stiger snabbare ju varmare det blir, utan att man egentligen förstår vad det beror på. I IPCC:s modeller utgår forskarna bara från kända orsaker till havshöjningen. Dessutom verkar panelen ha undvikit att ta med uppskattningar som ligger för långt ut på övre marginalen i årets rapport.

Hur forskarna än räknar kommer haven i alla fall inte att sluta stiga år 2100. Koldioxiden vi släpper ut ligger kvar i atmosfären och fortsätter att värma upp klimatet, och på längre sikt kan vattnet stiga med fem eller tio meter.

Redan i dag syns effekterna av klimatförändringen. Just nu när klimatpanelen ska samlas i Stockholm är istäcket runt nordpolen som minst för året, och i år är det ovanligt litet. Bara fem gånger har ytan på isen varit mindre sedan satellitmätningar började 1979. Dessutom har isen blivit tunnare. Även detta, hur växthusgaserna påverkar klimatet i Arktis, kommer att debatteras, tror Deliang Chen.

– Vi vet att polarområdet har blivit varmare och att havsisarna minskar drastiskt. Men samtidigt har vintrarna blivit kallare på kontinenterna. Så det verkar finnas ett samband som är intressant att debattera, säger han.

En annan stridsfråga är klimatkänsligheten, eller hur mycket varmare jorden blir när mängden koldioxid i luften blir dubbelt så stor som den var före industrialiseringen började. Om vi fortsätter att släppa ut växthusgaser som i dag kommer det att inträffa mellan år 2040 och 2050.

– Vi förstår ganska bra hur solen och växthusgaserna driver upp temperaturen, men inte hur alla återkopplingar i klimatsystemet fungerar, säger Deliang Chen.

Återkopplingar handlar om alla bieffekter, till exempel vad som händer med klimatet när växterna tar upp mer koldioxid, när högre temperaturer ger mer vattenånga i luften, eller när snö och is smälter och inte längre kan reflektera bort solljus. En del av effekterna kan bromsa uppvärmningen medan andra skyndar på den, och hur allting samverkar är svårt att förutsäga.

Rapporten som IPCC ska enas om i Stockholm beskriver den vetenskapliga grunden för klimatförändringarna. I mars nästa år kommer del två som handlar om effekter, anpassning och sårbarhet, och i april del tre om åtgärder för att bromsa klimatförändringarna. I oktober 2014 träffas panelen en sista gång i Köpenhamn för att sammanställa den slutliga klimatrapporten.

Att det första mötet hålls i Stockholm är ingen tillfällighet. Hela den första delrapporten är tillägnad den svenske meteorologen Bert Bolin, en av de verkliga pionjärerna inom klimat­arbetet. Han var en av initiativtagarna när IPCC grundades 1988 och panelens första ordförande fram till år 1997. Alldeles före sin död i december 2007 fick han uppleva att IPCC fick Nobels fredspris tillsammans med Al Gore, men han var redan för sjuk i cancer för att kunna åka till prisutdelningen i Oslo.

På fredag eftermiddag, efter att rapporten har presenterats, anordnar IPCC tillsammans med Kungliga Vetenskapsakademien, Naturvårdsverket och Bert Bolin-centret för klimatforskning vid Stockholms universitet ett symposium till hans ära.

– Jag tror att Bert Bolin var huvudanledningen till att man valde Stockholm, men också att Sverige är framstående vad gäller miljöforskning, miljödebatt och att se till att miljöfrågor kommer upp på den politiska agendan. Så Stockholm är ett bra ställe att börja på, säger Deliang Chen.