Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Hetsjakt på fattiga migranter

En ung rebellsoldat vaktar misstänkta legosoldater.
En ung rebellsoldat vaktar misstänkta legosoldater. Foto: Paul Hansen
Samtidigt som världsledarna diskuterar Libyens framtid är läget långt ifrån normalt i landet. Många afrikanska gästarbetare och migranter grips och anklagas för att ha varit legosoldater. Massarresteringarna riskerar att fläcka rebellernas rykte.

Sex svarta män står i två grupper framför en tillbommad bensinstation i Gorji, en förort till Libyens huvudstad Tripoli. De vaktas av ett par civilklädda milismän med skjutklara kalasjnikov – ja, en av dem är en liten ranglig kille som inte kan vara mer än femton sexton år.

De tar i sin tur order av en gråskäggig herre i sextioårsåldern med färgade spegelglasögon. Han presenterar sig som Samir Shegwarha, ”befälhavare i rebellernas kvarterskommitté i Gorji”. Shegwarhas soldater grep männen i en vägspärr.

– De säger att de kommer från Sudan och Ghana och är gästarbetare i bygg- och städbranschen. Men de har ingen inresestämpel i sina pass, och förresten byggs det ju inte något i Libyen numera – det är ju inbördeskrig. Vi misstänker att de alla varit legosoldater i Khaddafis armé, avgör Shegwarha.

Gruppen ser dock knappast ut som soldatmaterial där de sitter ihopsjunkna i den starka solen med nedslagen blick. De är ovilliga att prata med oss.

Scener som denna utspelas dagligen i huvudstaden Tripoli. Eftersom Muammar Khaddafi använt sig av inhyrda soldater som i vissa fall kommer från länder söder om Sahara anklagas många svarta i Tripoli för att vara legosoldater. En del grips tämligen godtyckligt, andra utsätts för överfall och misshandel.

Åter andra kanske verkligen har varit legoknektar, men vad som är fakta och vad som är rykten om Khaddafis legoarmé är mycket svårt att ta reda ut.

Rebellsidan hävdar att tiotusentals afrikaner slagits på Khaddafis sida.

Oberoende Afrikakännare menar dock att den siffran är överdriven.

Det oljerika Libyen har lockat många gästarbetare från fattiga afrikanska länder. Dessutom finns svartaminoritetsgrupper inom Libyen. Den pågående jakten på svarta i Tripoli oroar bland andra Antonio Guterres, chef för FN:s flyktingkommissariat, som häromdagen uppmanade de libyska rebellerna att skydda oskyldiga flyktingar och migrantarbetare. Och Amnesty

International kritiserar massarresteringarna av invandrare.

De sex gripna i Gorji föses under vapenhot upp på flaket till en pickup. En dag senare besöker vi ett häkte för misstänkta legosoldater. Det ligger i Tajura inte fullt två mil öster om Tripoli.

I en stor förrådsbyggnad sitter ett femtiotal män på madrasser som placerats längs väggarna. Det är mörkt och muggigt och ser påvert ut. Men Abdelshafi Hassem, som leder vår rundvandring, försäkrar att det finns både wc och tvättmöjligheter. Han är en av utredarna i rebellernas administration.

Alla som sitter här inne är män. Alla är svarta. Det är inte många som vill prata. Men en ung kille i skinande vit skjorta vinkar sig

till oss. Han heter Ahmed Azmeh och säger att han kommer från Gambia.

– Jag har bott i Libyen i sex år och arbetat på byggen och som gatuförsäljare. Jag är ingen legosoldat, jag gillar inte ens Khaddafi. Varför måste jag sitta här?

Abdelshafi Hassem harklar sig och säger att Ahmed Azmehs fall kommer att utredas.

– Vi kommer att kontakta de gripnas ambassader för att kolla att deras identitet och yrke stämmer. Om de verkligen är gästarbetare kommer de att friges. I annat fall skickas de till domstol.

Problemet är att det inte finns några fungerande domstolar i Tripoli. Och ambassaderna är stängda. Hassem säger att rebellerna är medvetna om problemet.

– Glöm inte att det var fullt krig i Tripoli för mindre än en vecka sedan. Det här häktet öppnades för fyra dagar sedan. Vi måste få rimlig tid för att få i gång vårt arbete.

När vi lämnar häkteslokalen tillägger han torrt:

– När vi rebeller satt i fängelse kom aldrig pressen på besök.

Det visar sig att Abdelshafi Hassem, en kortvuxen spenslig man i trettioårsåldern som inte alls är jurist utan arméingenjör, släpptes från ett av Khaddafis fängelser för bara sex dagar sedan.

Han greps i mitten av juni under inbördesstriderna i Tripoli.

– Jag blev torterad med el-

sladdar, vakterna kallade mig råtta och pissade i mitt dricksvatten. Nu måste vi visa att vi inte är lika dåliga som de, att vi kan behandla de brottsliga elementen enligt de lagar och regler som finns i ett civiliserat samhälle. Om vi misslyckas med det har hela den här kampen varit förgäves.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.