Hizbollahs stöd är obrutet

Då har fru Isa ändå själv 14 barn, var­av de flesta finns med henne här i Johannes Döparens skola. Denna kristna (!) inrättning i centrala Beirut förvaltas just nu av Hizbollah som nödhem för shiamuslimer som drivits bort av Israels bombningar av södra Libanon.

Det är bara en av de otaliga hälso-, sociala och utbildningsverksamheter som Hizbollah tagit på sig runt om i södra, centrala och östra Libanon. Civila verksamheter som bland vanliga shiamuslimer - 40 procent av landets befolkning - och andra libaneser är betydligt mer kända och uppskattade än Hizbollahs spektakulära militära befrielsekamp mot Israel.

I själva verket lär "AB Hizbollah" vara Libanons näst största arbetsgivare med hundratals skolor, förskolor, barnhem, hälsokliniker, lågprisapotek, budgetbutiker, renhållningsverk, begravningsbyråer samt socialstödsprogram för familjer vilkas söner har stupat eller sårats.

Efter att Israel började bomba Libanon för två veckor sedan dök plötsligt mängder av snickare från "Byggfirman Jihad" (heligt krig) upp och erbjöd människor som fått sina hus skadade att reparera dem. Och i södra Beirut driver Hizbollah ett av Libanons största akutsjukhus, Martyrlasarettet med en moské vägg i vägg och ett stort plakat av Hizbollahledaren Hassan Nasrallah precis vid ambulansintaget.

Det är framför allt sådana civila insatser som Hizbollah har ägnat sig åt allt sedan Israel utrymde sina sista soldater (och libanesiska legosoldater) från södra Libanon i maj 2000 efter 22 års ockupation. En militär triumf som gjorde Hizbollahgerillan till den enda kraft i arabvärlden som någonsin beseg­rat Israel.

Men nu har det alltså hettat till på allvar igen. Efter att Hizbollah den 12 juni tillfångatog två israeliska soldater och dödade åtta andra har Israel låtit bomber och missiler regna över misstänkta gerillafästen - och över ännu fler civila bostadsområden, kraftverk, fabriker, vägar, broar, flygfält etc.

Hittills tyder inget på att det har försvagat Hizbollahs militära motståndsförmåga. Tvärtom uttrycker israeliska militärer och politiker bestörtning över gerillans eldkraft och taktiska proffsighet. Men många bedömare misstänker att Israel riskerar att gå i en gillrad fälla när man nu gradvis övergår till markoffensiver in på libanesiskt territorium i jakten på Hizbollahfästen.

Timur Goksel, som i över två decennier tjänstgjorde i FN:s fredsstyrka Unifil vid israelisk-libanesiska gränsen, påpekar att Hizbollah under sex år byggt upp ett oerhört detaljerat och svårupptäckt system av tunnlar, underjordiska bunkrar och minerade vägar i hela det område som Israel säger sig vilja "pacificera".

"Och det går nästan aldrig att upptäcka var gerillan befinner sig. Här handlar det om en stor mängd stridsgrupper på tiotalet civilklädda män vardera, som är synnerligen vältränade och välorganiserade och som opererar från civila bostäder", säger Goksel till nyhetsbyrån AP.

Det vill säga: Hizbollah har lärt sig av palestinska PLO:s misstag att upprätta väl synliga baser och träningsläger med uniformerade soldater som det inte var någon konst för den israeliska krigsmakten att slå ut under inbördeskriget i Libanon för ett kvartssekel sedan.

Dessutom var Hizbollahs klassiska trumfkort under många år att skicka fram självmordsbombare mot israeliska och andra angripare. Den ytterst dödliga taktiken kommer säkerligen att tillämpas i stor skala om Israel skulle ta sig för att än en gång ockupera betydande delar av södra Libanon.

Men numera opererar Hizbollah samtidigt på en annan arena: den inrikespolitiska. I parlamentsvalet förra året vann partiet 14 mandat (av parlamentets 128), och deltar för första gången i landets regering med två ministerposter. Det ger en vink om att Hizbollahs politiska tyngd snarast har ökat efter det att dess tidigare skyddspatron Syrien tvingades dra sin armé ut ur Libanon efter mordet på förre premiärministern Rafik Hariri i februari 2005.

Kanske är det därför Hizbollah kunde överraska häromdagen genom att föreslå villkorslös vapenvila med Israel, följt av indirekta förhandlingar om - tja, allt möjligt.

- Vårt budskap till USA:s utrikesminister Condoleezza Rice (som då var på blixtvisit i Beirut) är eldupphör, eldupphör, eldupphör. Sedan finns en massa saker att förhandla om, exempelvis utväxling av israeliska och libanesiska fångar, hävdade Hizbollahs folkvalde ledamot Hossein Hadj Hassan när vi träffade honom i den av Haririregeringen utsökt renoverade parlamentsbyggnaden.

Intressant nog vill Hizbollah att regeringen i dess helhet, inte Hizbollah, ska föra dessa förhandlingar med Israel. Ty denna legendariska organisation slår vakt om sina tre parallella roller: som social välgörenhetsorganisation, som etablerat politiskt parti och som nationalistisk motståndsorganisation.

I praktiken har Libanons övriga politiska etablissemang accepterat denna ordning. I februari beslöt regeringen att officiellt kategorisera Hizbollah som en "motståndsrörelse" mot Israel med rätt att behålla sina vapen (i motsats till alla andra milisorganisationer).

Fast enligt Hossein Hadj Hassan tycks det också finnas ett mer känslomässigt skäl till att Hizbollah vägrar att förhandla direkt med den israeliska motparten:

- Israel är inte bara vår fiende och inte bara en terroriststat utan också en barbarstat.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut