Mer regn och fler översvämningar väntar i krisens Pakistan. Vattenmängderna flyttar mellan provinserna, just nu ligger ett område lika stort som Storbritannien under vatten. ”Alla måste göra det de kan och det kommer ändå inte att räcka.” säger Haider Yaqub på Plan International i Islamabad till DN.se.
Beräkningar visar att 20 miljoner människor påverkats av den värsta naturkatastrofen i Pakistans moderna historia. 6 miljoner behöver omedelbar hjälp, men de som inte har fått någon alls är många.
– Vad vi än gör så är det ett mycket litet bidrag till en katastrof som är så oöverskådligt stor, säger Haider Yaqub.
Yaqub är chef för Plan International i Pakistan och har varit på flera av landets värst drabbade platser. När DN.se når honom är han på kontoret i Islamabad.
– Skillnaden gentemot tidigare katastrofer, som jordbävningen 2005, är att den inte går att överblicka. Vattnet flyttar från en plats till en annan. Alla Pakistans 71 provinser är påverkade. Från bergen i norr till Arabiska havet i söder.
Och det, menar han, är anledningen till att det tagit sådan tid för hjälpen att komma fram och för människor att förstå att det behövs pengar.
– Ingen kunde vänta sig att det skulle vara så här stort. Det var som att man inte fattade först. Som hjälparbetare säger jag aldrig att någonting är hopplöst men situationen är desperat.
Överlevare har kritiserat staten och speciellt landets president, Asif Ali Zardari, för långsamma och oorganiserade hjälpinsatser. Under tidigare katastrofer har hjälporganisationer med starka band till militanta grupper lyckats samla poäng hos befolkningen istället, något som många har befarat ska hända den här gången också.
– Det var segt till en början men nu hjälper alla till. FN, staten, hjälporganisationerna, säger Yaqub.
Han fortsätter:
– Det första vi måste göra är att få folk till en plats där de kan vara säkra. De måste få skydd, mat, sjukvård och rent vatten. Sen, när översvämningarna är över så måste de tillbaka hem. Vi får inte glömma att det finns en morgondag.
Men att lyckas få hem alla människorna är inte detsamma som att lösa alla problemen.
– Det är inte de rika som har drabbats. Det är de fattigaste av de fattiga. De hade sin skörd, nu är den förstörd. De hade kanske några djur som de inte kunde ta med sig. Det enda som de äger nu är kläderna de har på kroppen.
Vad gör de som sitter i de tillfälliga lägren?
– Precis min fråga. Vad ska de göra? Vi måste försöka aktivera dem. Få barnen att leka, de vuxna att hjälpa till med maten. Ge dem någonting att hänga upp dagen på. För just nu kan vi bara vänta på att det ska sluta komma nytt vatten.