I drygt två decennier har invandringsfientliga högerpopulister nått valframgångar i Europa. Etablerade partier har försökt isolera dem, imitera dem eller ta in dem i regeringen. Men ingen strategi har varit riktigt framgångsrik.
En serie valnattschocker kantar yttersta högerns framfart i Europa. Förvåning när högerextrema Vlaams Blok seglade upp som en raket i belgiska parlamentsvalet 1991. Bestörtning när Jörg Haiders högerpopulistiska FPÖ gick förbi Socialdemokraterna och blev Österrikes näst största parti 1999. Chock när främlingsfientlige Jean-Marie Le Pen 2002 gick till final i franska presidentvalet.
I land efter land – Italien, Österrike, Danmark, Nederländerna, Schweiz – har väljarna burit fram invandringsfientliga högerpopulister till makten eller dess närhet.
De utgör ingen enhetlig grupp. Några uppstår ur intet, får snabbt mediegenombrott och gör valsuccé men försvinner lika snabbt. Svenska Ny Demokrati seglade in i riksdagen med drag under galoscherna 1991 men föll ihop i inre strider. Precis som holländska List Pim Fortuyn, som efter mordet på partiledaren blev näst största parti i valet 2002, men bara höll en mandatperiod.
Mer hållfasta är de partier som har rötter i nyfascistiska rörelser. Dit hör Le Pens franska Front National liksom flamländska Vlaams Blok, numera Vlaams Belang.
Etablerade partier har desperat sökt strategier för att vinna tillbaka väljarna. Allt har prövats, från att isolera högerpopulisterna till att sno delar av deras politik. Utan större framgång.
• I Frankrike har valsystemet gjort det svårt för Front National att nå parlamentet trots väljarstöd på 13 procent. Men det har haft inflytande ändå. Under 90-talet tog franska högerregeringar över delar av dess invandringspolitik, medan partiet fortsatte växa. 1995 vann det tre lokalval med biblioteksutrensningar och politiska uppsägningar som följd.
Men Front National tycks ha passerat sin formtopp. De senaste valen har gått dåligt.
President Nicolas Sarkozys hårda utspel mot romer ses som ett försök att öka hans sviktande opinionsstöd med extremhögerröster.
• I Italien har högerpopulismen nått maktens innersta rum. Främlingsfientliga Lega Nord sitter i Silvio Berlusconis regering som en av hans viktigaste allierade. Hela det politiska klimatet i landet har påverkats. Berlusconis valseger 2008 följdes av en offensiv mot romer och papperslösa invandrare som fick EU-kommissionen att höja pekfingret medan romska läger brändes av pöbeln.
• I Belgien har övriga partier slutit en pakt om att aldrig släppa in Vlaams Blok/Vlaams Belang i någon regerande församling. Trots det fortsatte partiet länge att växa. I parlamentsvalet 2007 blev det näst största parti i Flandern. I valet i juni 2010 gick det dock bakåt, mest på grund av framgången för N-VA, ett demokratiskt rumsrent flamländskt nationalistparti.
• I årets holländska parlamentsval i juni blev Geert Wilders islamfientliga PVV tredje största parti. Ännu har ingen regering bildats. Högerliberala VVD förhandlar med kristdemokraterna om att regera med stöd av PVV, men kristdemokraterna tvekar.
När Fredrik Reinfeldt möter EU-kollegerna nästa gång kan han därför räkna med sympati för sitt nya parlamentariska läge. Men inget självklart råd om hur han ska hantera det.