Hoppet kvar i Nairobis slum

När 35-årige Gabriel Kadidi säger att det "inte finns något universitet i världen som kan lära dig överlevnadsstrategi på samma sätt som en uppväxt i slummen" vet han vad han talar om. Den senaste månaden har hans kunskaper testats långt mer än vad han någonsin kunnat föreställa sig.

- I fyra dagar gömde jag mig inne på toaletten. Jag vågade inte ens spola ifall någon skulle höra att jag var där, berättar han om dagarna direkt efter det omtvistade valet i Kenya då landet plötsligt exploderade i våldsamheter.

Gabriel Kadidi är kikuyu, samma folkgrupp som president Mwai Kibaki. I årtionden har de levt sida vid sida med andra folkgrupper i slumstaden Kiberia i Nairobi, ett område på ett par kvadratkilometer som rymmer närmare en miljon människor.

Många oppositionsanhängare hör till andra folkgrupper, och när de upplevde att Kibaki stal segern i presidentvalet tog de ut sin ilska på kikuyufolket.

Den senaste månaden har Kibera stundtals stått i brand, och varit scenen för några av de mest brutala våldsamheterna efter valet.

Gabriel Kadidi har övergivit sin lägenhet och andra kikuyu i samma hus gör likadant.

- Jag har inte tid att prata, säger stressade tvåbarnsmamman Ruth Gichuhi medan hon packar ihop sina tillhörigheter för att flytta.

Mitt i flyttstöket hinner hon dock påpeka att skiljelinjerna mellan de etniska grupperna inte alltid har varit så skarpa som de tycks i dagsläget. Hennes syster är gift med en luo, och männen som hon hyrt in att bära hennes samlade hushåll ner till flyttbilen är också luo.

- Vi har inget emot kikuyu, problemet är våldsamheterna, säger 28-årige Caleb Akumu som hjälper till.

Osäkerheten fortsätter att prägla livet i Kibera, och våldet är inte längre nödvändigtvis politiskt motiverat. I stället handlar det om attacker och motattacker mellan olika folkgrupper, och ofta ren kriminalitet.

På onsdagen drabbade män beväpnade med machetes och hemmagjorda spikklubbor samman med tungt beväpnad polis, som gavs order att skjuta för att döda i skarpa situationer.

- Våra ledare måste sätta sig ner
och diskutera så att det blir fred, säger en uppenbarligen alkohol­påverkad och förtvivlad ung man.

En politisk lösning tycks i nuläget avlägsen, men alla har inte givit upp hoppet om en återgång till det normala.

- Allt brändes ned till grunden, men jag ska bygga upp det igen, säger Lynette Omollo.
Hon driver tillverkning av hantverk i Kibera, och hade precis lånat pengar och byggt en ny lokal när våldet bröt ut. Nu diskuterar hon med låneorganisationen hur hon ska kunna börja på nytt igen.

- Vi kan inte vänta. Livet måste fortsätta, säger hon.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut