När jordbävningen skakade Haiti befann sig Jens Tranum Kristensen på sin arbetsplats i Haiti. Efter de sju sekunder då ett helt land raserades fann sig Jens Tranum ligga fastklämd under sitt skrivbord. Enligt hans egna beräkningar låg han i ett hålrum som var ungefär en och en halv meter långt, 40 centimeter brett och mellan 30 och 40 centimeter högt.
– Bordsskivan trycktes ner och gick sedan sönder. Men det fanns ändå plats där jag låg, säger Tranum i en intervju med danska TV2.
Under sina långa dagar i mörkret under skrivbordet hörde han sina fastklämda och alltmer desperata kollegors rop på hjälp. En efter en tystnade deras rop.
– Den sista hörde jag väl 36 timmar innan jag själv fick kontakt, berättar Tranum.
Ju längre tid som gick desto fler blev tankarna på döden.
– Jag tänkte en massa på dem som jag inte skulle få se igen, mina vänner och familj. Och på de saker som jag inte kommer att få se, berättar han.
I sin desperata strävan efter att överleva samlade Tranum sin urin i en kopp. Han visste inte om han skulle kunna dricka det och slapp eftersom han snart därefter blev räddad. Väl på sjukhuset sa läkarna dock att han absolut hade kunnat göra det, att det är ett sätt att förlänga livet på.
När hjälpen till slut kom beskriver Jens Tranum att han uppfylldes av känslor av "befrielse, lättnad och tacksamhet". Känslor som givetvis förstärktes av det faktum att han klarat sig utan skador .Efter bara två dagar fick han lämna sjukhuset i Port-au-Prince.
– Jag har nästan inte en skråma, jag är lite öm efter fem dagar på ett hårt betonggolv, berättar Tranum som enligt TV2 är utmärglad i ansiktet men har färg på kinderna och ljus i blicken.
Men visst har vistelsen i den raserade byggnaden och den lika plötsliga och påtagliga närvaron av döden satt sina spår. Tranums livvakt och FN-kollega Kate Möller Jensen berättar för TV2 att Jens Tranum satt vid datorn när hon kom och besökte honom efter räddningen.
– Jag frågade om han höll på att färdigställa sin arbetsrapport. Då tittade han upp på mig och så började vi gråta, berättar hon.
Och det finns fler exempel på människor som, mitt i all död och förstörelse, överlevt mot alla odds.
• På onsdagen, sju och ett halvt dygn efter jordbävningen, grävdes den lille pojken Kiki och hans syster Sabrina fram ur ruinerna efter deras hem i Port-au-Prince.
• På måndagen räddades en 18-månader gammal flicka som överlevt sex dagar under ruinerna av sitt hem. Hon var helt utan skador men saknar hela sin familj som man tror dött i katastrofen, skriver BBC.
• En halvårsgammal pojke räddades ur en liknande situation då han grävdes fram ur resterna av ett bostadshus. Fem dagar låg han i ruinerna och han var mycket nära att dö då några grannar hörde hans skrik och påkallade hjälp. Pojken återförenades senare med sin familj som gett upp allt hopp om att hitta honom levande.
• I resterna av det som varit Haitis katolska katedral hittades en 69-årig kvinna på tisdagen. Sju dagar tillbringade hon fastklämd bland bråten innan hon räddades.
• En 47-årig hjälparbetare hjälparbetare räddades tillsammans med sina kollegor efter 50 timmar under det som en gång var ett hotell. För BBC berättade han att de tillbringade tre väldigt mörka nätter i bråten och att de livnärde sig på en klubba som de turades om att slicka på.
• I resterna av ett köpcentrum i Port-au-Prince hittades efter sju dagar en 25-årig kvinna. Kvinnan var vid medvetenade då hon räddades och mådde efter omständigheterna bra.
För de fyra haitier som under flera dygn satt i ett hål under resterna av ett flervåningshus slutade det dock inte lika bra. Alla fyra, däribland systern och svärmodern till hjälporganisationen Hoppets stjärnas lokale chef, dog innan någon hann rädda dem.
– De har fått ut dem från byggnaden. Vi vet inte när de dog, vi kan bara konstatera att de är döda, säger Gunnar Hellgren från Hoppets stjärna som nu befinner sig på Haiti.