Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Hoten om krig får världen att hålla andan

Grafik: Stefan Rothmeier
Krigets vindar tilltar i styrka. Luften mellan Iran, Israel och Persiska viken yr av hotelser och vapenskrammel. Krigsflygplan mullrar vid udda tidpunkter, skyddsrum ses över och civilförsvaret i Tel Aviv och Teheran har bråda dagar.

I virveln av iranska domedagshot, israeliska läckor i amerikansk press och allt bistrare spådomar från USA:s ledning stiger temperaturen intill krutdurken.

Även om ingen av parterna egentligen vill ha krig så är en dynamik i gång som sänker tröskeln för ett utbrott. Ett missförstånd mellan iranska kanonbåtar och USA:s flottstyrkor i Hormuzsundet; en ny israelisk sabotageattack som generar regimen i Iran; en iransk attack mot israeler i tredje land – fyra sådana försök har gjorts på två veckor (se artikel på nästa uppslag) – allt detta och mycket annat kan sätta ett förlopp i rullning, där en av aktörerna plötsligt beslutar sig för att förekomma hellre än att förekommas.

Iran har på sistone hotat inte bara Israel utan även Qatar, Bahrain och Kuwait, där USA har flott- och flygbaser.

Saudiarabien har också lovats ett iranskt missilregn om det skulle låta israeliska plan flyga över sitt territorium, eller om det skulle öka sin oljeproduktion för att kompensera för Irans reträtt från världsmarknaden.

Men de mest konkreta hoten från Irans sida har riktats mot USA. Om USA skärpte sanktionerna skulle Hormuzsundet blockeras av Iran; om USA skickade fler krigsfartyg till Persiska viken skulle de angripas. USA har sedan dess skärpt sanktionerna och skickat ännu en hangarkryssare in i området, utan några reaktioner från Irans sida.

Ayatollornas belägenhet är inte avundsvärd. De vet att de förlorar ansiktet när de hotar och sedan viker sig, men samtidigt anar de att USA och Israel gärna skulle se dem kasta första stenen. Å andra sidan vill de inte lockas in i några strider förrän planerna på att säkra kärnvapenprogrammet verkställts genom att flytta ned det i bergfasta valv.

President Obama och försvars­minister Leon Panetta lägger ned stor möda på att blockera en israelisk attack mot Iran. Men Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som vill se Obama förlora presidentvalet, vet att de ledande republikanska kandidaterna skulle applådera en attack. Det är inte omöjligt att Obama hamnar i ett läge där han föredrar att själv slå till mot Iran, i stället för att tvingas städa upp efter en Israelproducerad kris. Ett sådant beslut skulle underlättas av att alla oljeemiraten, USA:s allierade, vet att det är deras intressen, snarare än Israels, som skulle hamna i skuggan av en iransk atombomb.

Panetta sade häromdagen att han är övertygad om ”att Israel kommer att slå till mot Iran före juni”. NBC:s nyhetskanal visade samtidigt kartor över israeliska Jerikomissilers och F-15-plans färdväg mot Iran. Där fanns till och med soldater från Israels mest hemliga kommandostyrka, Shaldag, som inne i Iran markerade bombmålen med laser.

Allt detta är ett led i ett nervkrig i vilket också Iran deltar. Den islamiska republiken har på parlamentets hemsida, och i sina radiosändningar på hebreiska, målat upp den ragnarök som kommer att drabba Tel Aviv timmarna efter en israelisk attack. Iran kan också, heter det, tänka sig att slå till först mot Israel. Men bakom kulisserna pågår intensiva förberedelser i alla läger för ett verkligt krig.

Israelerna är belåtna med de senaste sanktionerna från EU:s, Japans och USA:s sida, men hävdar att de kommer för sent. Dess effekter kommer att bli kännbara först i höst. Israelernas allt tydligare vinkar om en förestående attack avslöjar att de helst av allt vill slippa. Överraskningsmomentet har definitivt gått förlorat. Israel tvekar, antagligen därför att man är osäker om resultatet. Även om Israel skadar det iranska atomprogrammet så kan det knappast slå ut Irans flygvapen och dess missiler. Många iranska projektiler skulle avlossas mot Tel Aviv, även om israeliska experter avfärdar de iranska hoten om ”en katastrof”. Det avgörande för Israels del blir om Hizbollah i Libanon kommer att avlossa sin arsenal mot Israel ”i Irans namn”, vilket skulle leda till ännu ett krig.

Israel vill med knep och stress övertyga USA om att själv göra jobbet. USA skulle i så fall börja med att förstöra luftvärn och flygfält med kryssningsmissiler, kanske under tio dagars tid, och först därefter bomba atomenergianläggningarna. En sådan attack skulle inte bara bli mer smärtsam för Iran än en israelisk, den skulle också ha större utsikter att locka Irans opposition att resa sig.

Är Irans löften att blockera Hormuzsundet och störa världens oljeförsörjning trovärdiga? En europeisk sjöofficer säger till DN:

– Oljetrafiken löper i en mycket smal ränna. USA kan driva bort alla iranska flottstyrkor och röja alla minor på tre fyra dagar.

Man kan utgå ifrån att intensiva överläggningar pågår bland de styrande i Teheran. I den skaran finns både fanatiker och pragmatiker. Humöret i de inre kretsarna har påverkats inte bara av sanktionerna, utan också av utrikespolitiska bakslag, främst brytningen med palestinska Hamas och den allierade Assadregimens dödskamp i Syrien. Bättre, menar de försiktiga, att överge de regionala stormaktsdrömmarna, avbryta kärnvapenprogrammet, slippa sanktionerna och rädda regimen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.