Efter Kim Jong-Ils död hoppas Amnesty att Nordkoreas regim ska öppna upp för ett mer demokratiskt styre. Dock tyder det mesta på motsatsen – enligt färska rapporter har regeringen redan rensat ut hundratals tjänstemän som ansetts vara ett hot mot sonens maktövertagande.
Då Kim Jong-Il kom till makten 1994 skickades tiotusentals personer till fångläger. Inte mycket behövdes för att göra sig ovän med regimen; människor angav varandra och ibland räckte det med att vara släkt med någon som uppfattades som ett potentiellt hot för att själv tillfångatas.
Politiska motståndare avrättades, ofta efter inga eller mycket bristfälliga rättegångar.
Under de 17 år som passerat har lägren kraftigt expanderat. I maj i år rapporterade Amnesty att uppskattningsvis 200.000 personer sitter som fångar under slavliknande förhållanden.
De tvingas till straffarbete upp till tolv timmar om dagen. Matransonerna de får är så små att de drygar ut måltiderna med råttor och ormar – tidigare fångar har till och med beskrivit hur de sökt i kors avföring efter osmälta majskorn för att få i sig föda.
– Jag är luttrad och har läst många rapporter under min tid på Amnesty. Det här är bland det värsta jag hört talas om, säger organisationens pressekreterare Elisabeth Löfgren till DN.se.
Amnestys förhoppning är att Kim Jong-Uns förmodade maktövertagande ska leda till ett öppnare Nordkorea där mänskliga rättigheter bättre tas tillvara.
Dessvärre tyder det mesta just nu på att motsatsen sker.
Färska rapporter från det så slutna landet tyder på att regeringen redan har hunnit rensa ut hundratals tjänstemän som ansetts hota Kim Jong-Uns övertagande av makten.
– Hur det kommer att gå är naturligtvis omöjligt att sia om. Från Amnestys sida är vi oroliga för att den nya regimen känner ett behov av att markera sin styrka. För 17 år sedan blev det värre under en period då man ville man statuera exempel – om det blir så riskerar många oskyldiga att drabbas, säger Elisabeth Löfgren.
De flesta bedömare är överens om att ett uppror likt det i Nordafrika är uteslutet eftersom befolkningen dels står utan information, dels till stor del är undernärd.
Sedan mitten av 1990-talet har nära en miljon människor dött på grund av svält, ytterligare miljoner lider av kronisk undernäring.
– Barn och äldre är särskilt utsatta. Nu finns en möjlighet till förändring, även om det inte ser så positivt ut för stunden, säger Elisabeth Löfgren.