Södra Sudans lokala regering avtäckte i veckan ett grandiost stadsplaneringsprojekt. Vägnätet i huvudstaden Juba ska förvandlas till en noshörning till en kostnad av tio miljarder dollar.
En viss typ av historier vandrar dagligen runt i högerspalterna på världens nättidningar och sociala forum. De brukar placeras under vinjetten ”udda” eller ”roligt” och inte sällan står ett djur i centrum.
Djuret har denna gång en mer abstrakt roll när Jemma Kumba, bostadsminister för regeringen i Södra Sudan, presenterar planerna på att rita om regionhuvudstaden Juba till en noshörning. Vid noshörningens mun ska polisstationen ligga och i örat planeras ett stort nöjesfält.
Projektet har väckt skratt inte bara i kommentarsfälten på nätet utan även på gatorna i Juba, enligt en artikel från AP.
Till en kostnad av runt tio miljarder dollar ska staden, som till stora delar består av slumområden, få ett lyft. Men man stannar inte där – andra städer i regionen kan få gatunät i former av en ananas och en giraff.
I januari 2011 kan Södra Sudan få sin efterlängtade självständighet och det är mot bakgrund av detta hägrande mål projektet ska ses.
När självständighetsvågen rullade över Afrika under 1960-talet var det många regeringar som sammanfattade den optimistiska andan i storslagna flygplats- och regeringsbyggnader. I Nairobi landar man på en tropisk variant av Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris, och Bujumburas internationella flygplats i Burundi ser ut som en samling enorma hyddor i dåtidens modematerial betong. De vittrar nu i takt med besvikelsen som tog överhanden under 1980-talets hårda år.
Det är lätt att vara raljant, men vem klandrar egentligen Södra Sudan som på 1960-talet blåstes på självständigheten? Nu vill de visa riktningen in i framtiden, om än i större skala.
Tankarna går närmast till Le Corbusiers modernistiska Chandigarh i Indien eller Lucio Costas stadsplan för Brasilia – en social utopi som från ovan ser ut som ett gigantiskt flygplan.
Kanske har man ändå siktat lite för högt. En hjälparbetare i Juba tycker att resurserna skulle användas annorlunda när befolkningen inte ens får grundläggande behov som sjukvård och rent vatten tillfredsställda.
Det kanske är läge att börja med statsbyggandet innan man fortsätter med stadsbyggandet.