Världen

I FN:s läger bor hundra tusen flyktingar

På flykt. Alla Syrienflyktingar drömmer inte om Sverige eller Europa. Inte ens 1 procent av de 10 miljoner människor som är på flykt har tagit sig in i det stängda EU. I Jordanien, vid Syriens gräns, finns världens näst största flyktingläger, Za’atari. 106 000 människor lever här. I dag fortsätter DN:s serie Drömmen om Sverige, om ­flyktingarnas väg bort från kriget i Syrien.

En gång hade han en leksaksaffär, Nidal Hamwei. I Homs. Han var en glad handlare och småbarnspappa som brukade bjuda sina kunder på godis.

När bomberna kom satte han sina barn framför barnprogram på tv och vred upp ­volymen till max. Han ville skydda dem från de otäcka ljuden. Han tänkte att de skulle slippa, att de skulle tänka på något annat en stund.

Men man kan inte stänga ute ett krig. Särskilt inte i Homs, Syriens tredje största stad. Homs är kanske den stad där civila drabbats allra hårdast när al-Assad-regimen försökt krossa motståndet. Under revoltens början 2011 dundrade stridsvagnar in i staden för att kuva proteströrelsen. Sedan dess har regimen ofta bombat befolkningen i Homs i veckor i sträck.

Så när tv:n stängdes av såg Nidal Hamweis barn, och alla andra i Homs, hur husen i deras stad gradvis förvandlades till grus. De hörde skriken från de sårade och från anhöriga vars familjemedlemmar dödats.

Ofta har situationen i Homs varit så svår att FN och hjälporganisationer inte kunnat åka in där. I januari, under ett avbrott i striderna, lyckades ändå FN få komma in under åtta timmar för att dela ut mat och mediciner.

De garvade hjälparbetarna chockades av nöden de såg.

– Folk äter gräs. Praktiskt taget ingen har mat till sig själv eller till sina barn. Människor bor i tunnlar, i källare till hyreshus och köpcent­rum, byggnader som annars är total­förstörda, sade Matthew Hollingworth från FN-organet World Food Program till CNN i januari i år.

Vid det laget hade leksakshandlaren Nidal Hamwei redan flytt staden med sin hustru och barnen. De tog skydd i en by på landsbygden utanför Homs. Men kriget nådde även dit. Familjen Hamwei flydde till nästa by. Tills kriget kom, och de blev tvungna att fly igen.

– Vi har bott på elva olika platser det senaste året. Till slut gick det inte att stanna kvar inom Syriens gränser, säger Nidal Hamwei.

De kom över gränsen till Jordanien för ett par dagar sedan. Den sista flykten tog tre dygn i olika bilar. Till slut vandrade de över gränsen till fots, i öknen.

– Med ungarna. Titta på dem. De är helt slut.

Jag ser på barnen: Salaam, 10, Sundus, 6 och Sara, 4. Uttröttade, nästan oseende blickar. Ettåriga Ahmed är i mammas famn. Barnen lutar sig mot familjens väskor som står i en hög, huttrar tillsammans i blåsten och regnet. Det är bara åtta grader denna dag, och regnet förvandlar den dammiga marken till kall lera.

Familjen har just fått ett tält av FN:s flyktingorgan UNHCR som de ska sätta upp. Nidal Hamwei hastar med en hög av filtar i blåsten och regnet. Av den norska organisationen Flyktninghjelpen har de fått mattor att sova på, lite frystorkad mat och olja till matlagningen.

– Jag grät när jag lämnade ­Syrien. Jag vill tillbaka. Men jag tror att det kommer att dröja flera år innan det är möjligt, säger Nidal Hamwei innan han går för att höra efter var i lägret familjen får slå upp sitt tält.

Za’atari är världens näst största flyktingläger. För två år sedan ­existerade det inte – lägret öppnade den 28 juli 2012. I dag bor 106.000 människor här. Hälften är barn. Varje dag anländer runt 600 nya flyktingar från Syrien.

– Lägret håller på att bli fullt, säger Kilian Kleinschmidt, som är högste ansvarig för lägret.

Samtidigt visar Syrienkriget inga tecken på att ta slut. I januari–­februari genomfördes en internationell fredskonferens i Genève i ett försök att komma närmare en lösning – men förhandlingarna misslyckades.

Under tre års strider har 150 000 människor dödats. Tio miljoner syrier är på flykt. Sju miljoner är internflyktingar, kvar i Syrien, på flykt i sitt eget land. Nära tre miljoner har flytt utomlands. Av dem är drygt 600 000 i Jordanien – och strömmen fortsätter.

Den 30 april öppnar ett helt nytt flyktingläger: Azraq. Det kommer att ha plats för 130 000 människor. Medan Za’atari ligger precis vid gränsen mot Syrien så kommer Azraq att ligga en bit in i Jordanien. Det är bättre för traumatiserade krigsflyktingar, menar Kilian Kleinschmidt.

– Här i Za’atari hör de mullret från artilleriet. De ser blixtarna och ljusen från bombningarna. Människorna som lever här påminns ständigt om att just nu, i detta ögonblick, blir någon dödad. Det blir nytt salt i såren, varje dag.

Kilian Kleinschmidt arbetar för UNHCR, som driver Za’atarilägret tillsammans med den jordanska staten. Jordanien får en del beröm internationellt för att landet tar emot så många flyktingar från Syrien. Men landet kritiseras också av människorättsaktivister för att bara låta vissa flyktingar passera gränsen.

Det finns en övervikt av kvinnor i lägret. Det är ingen slump. Jordaniens styrande är rädda att extremister och terrorister ska finnas bland flyktingarna. Därför stoppas ofta ensamma män utan familj innan de kommer till gränsen. Det finns uppgifter om att jordanska beväpnade styrkor opererar inne i Syrien för att fysiskt trycka tillbaka ensamma män som försöker fly kriget.

I lägrets utkant träffar vi en grupp nyanlända som vet hur det är att bli stämplade som extremister.

De är barn, kvinnor och män, kanske tjugo stycken, som på stenig mark i iskallt regn försöker resa två tält som de just fått av FN. Männen har rödvitrutiga palestinasjalar på huvudet. En farbror i 60-årsåldern berättar att de allihop är från norra delen av Syrien.

Norra delen? Jag frågar varför de inte flytt in i Turkiet i stället. Varför har de tagit den betydligt längre vägen ner mot Jordanien?

Farbrorn, som heter Khalil, ser trött ut. Han berättar att deras hemby för några månader sedan blev invaderad av jihadisterna i Jabhat al-Nusra. De islamistiska krigarna förbjöd genast musik och tvingade alla kvinnor att bära niqab, en slöja som döljer ansiktet.

Många av de religiöst motiverade krigarna kommer från andra länder. Runt 75 unga svenska män hör till dem som dragit till Syrien för att, i deras ögon, utkämpa ett heligt krig. På Twitter kan man följa en ung svensk jihadist som skryter om att ”döda otrogna”.

– Ingen vill ha extremisterna i Syrien, muttrar Khalil.

Kurdiska miliser kontrollerar remsan i norra Syrien, mot gränsen till Turkiet. De är motståndare till Jabhat al-Nusra. Khalil förklarar: eftersom han och hans släktingar är araber – liksom de flesta i al-Nusra – så skulle de kurdiska milismännen betrakta även dem som fiender, potentiella al-Nusra-sympatisörer. När jihadisterna intog Khalils by så ”smittade” de den med sitt dåliga rykte, menar han.

– Kurderna tror att vi stöder extremisterna. Så vi tvingades ta oss hit i stället, till söder, säger Khalil och går för att slå i en tältpinne med en skrovlig sten.

En bit därifrån tittar 14-åriga Amal Hassan nyfiket på när de nyanlända reser sina tält. Hon har varit i en liten affär och köpt grönsaker till sin mamma. För två veckor sedan korsade Amal själv gränsen tillsammans med sina syskon och sin mamma Maisaa.

Nu börjar de förstå hur det är att leva i lägret. De har lärt sig att störtregn kan skapa översvämning i tälten om de inte tätas.

– Det var till och med en liten bebis här i lägret som dog i en sådan översvämning, berättar Amal.

Hon kommer från Ghouta, den provins där hundratals i augusti förra året dog efter en attack med giftig stridsgas. Vi följer henne till familjens tält och får träffa mamma Maisaa Hassan och syskonen.

Familjen bjuder genast på te. Maisaa berättar att hon länge funderat på att fly kriget. När hennes två bröder arresterades av regimen blev läget akut.

– Min femåriga dotter gjorde att jag till slut bestämde mig. Hon började kissa på sig under bombanfallen. Varje gång. Och hon blev livrädd för män i uniform.

På kvällarna, när bomberna föll i Syrien, brukade Maisaa samla sina fem barn omkring sig. De satt mot en vägg i källaren och höll om varandra.

– Barnen var rädda hela tiden. Bomberna fortsatte att falla. Hur ska man stå ut med det? Jag var rädd att min dotter skulle bli skadad för livet, säger Maisaa Hassan.

I Za’atari, där explosionerna i Syrien bara kan anas som ett muller, har dottern slutat kissa på sig. Visst är det tufft att bo i tält, och visst har Maisaa hört att jordanierna ofta inte gillar syrier. Men de lever. De flydde, och de klarade det.

Nu ska de ligga lågt ett tag. Sedan måste Bashar al-Assad falla, tror Maisaa Hassan.

– Jag är optimist, säger hon och tar en klunk te.

Jag frågar om hon funderat på att ta sig till Europa. Liksom nästan alla vi träffar i Za’atari avfärdar Maisa Hassan idén. Det känns för stort, för svårt, för dyrt, för långt bort. Europa är diffust.

Jordanien är inte Syrien, men det ligger i alla fall nära, resonerar Maisaa Hassan. Om striderna upphör kan man ta en buss tillbaka hem, direkt från Za’atari.

– Inom sex månader vill jag sitta på en sådan buss. Jag tror inte det, egentligen. Men jag hoppas.

Läs i morgondagens digitala tidning: 27-årige aktivisten Bashar Youssef från Syrien lever som flykting i Libanon och driver ett daghem för syriska flyktingbarn. Men kriget äter sig in även i Libanon, och Bashar känner marken brinna under fötterna. Han är inte säker i Beirut utan vill till Sverige.

Var finns Syrienflyktingarna?

7 000 000 är internflyktingar i Syrien

1 000 000 i Libanon

600 000 i Jordanien

595 000 i Turkiet

217 000 i Irak

133 000 i Egypten

Källa: FN:s flyktingorgan UNHCR. Siffran för Libanon gäller april 2014. De övriga är från februari 2014.

Världens största flykting­läger är Dadaab i Kenya. Där bor nästan en halv miljon, de flesta från Somalia.

Så kan du hjälpa

Röda korset. Sms:a AKUT SYRIEN till 72 900 för att skänka 50 kr, eller sms:a MAT till 72 900 för att skänka 50 kr till ett matpaket. Ge en gåva via bankgiro 900-8004 eller postgiro 900 800-4, märk med Matpaket Syrien.

UNHCR/FN:s flyktingorgan.
SMS:a SYRIEN125 till 72980 för att ge 125 kronor.
Skänk pengar via fnflykting.se eller sverigeforunhcr/syrien. Ge en gåva via Plusgiro: 90 01 64-5 eller Bankgiro 900 1645

Unicef. Skänk pengar till Syriens barn via unicef.se/syrien eller ge en gåva via postgiro 90 20 01-7 eller bankgiro 902-0017.

Läkare utan gränser. Skänk pengar via postgiro 900603-2 eller bankgiro: 900-6032. Märk inbetalningen Syrien.

Svenska kyrkan. Sms:a HOPP till 72 950 för att skänka 50 kronor. Skänk pengar via postgiro 90 01 22-3 eller bankgiro 900-1223. Märk inbetalningen Syrien.

Rädda Barnen. Skänk pengar via raddabarnen.se/stod-oss eller sms:a SYRIEN100 till 72 911 för att skänka 100 kronor. Skänk en gåva till katastroffonden via plusgiro 90 2003-3 eller bankgiro 902-0033.