Just nu, denna försommarvackra lördag i juni, rasar mer än trettio krig runt om i världen. En del, som kriget i Afghanistan mot terrorrörelsen al-Qaida, får dagligen stora rubriker i tidningarna. Andra, som de ständigt pyrande konflikterna i Afrika, förs helt i skymundan, utan större uppmärksamhet från världen.
Gemensamt för alla dessa krig är att det ständigt inträffar brott mot internationell humanitär rätt, de lagar och fördrag som hamrats fram under ett sekel av fredskonferenser och som reglerar vad som är tillåtet och inte till-låtet i krig. Inte heller görs det särskilt mycket för att utkräva ansvar av dem som är skyldiga till terror mot civila, etnisk rensning, massmord och andra ohyggligheter som inträffar under krig.
Men nu håller någonting på att hända. Den 1 juli drar en liten förtrupp på åtta experter in i ett provisoriskt kontor i Haag i Nederländerna och öppnar dörrarna till The International Criminal Court, förkortat ICC, på svenska den internationella brottmålsdomstolen. Det tar säkert inte lång tid förrän de första anmälningarna landar i den inkommande posten, även om det kommer att ta upp till ett år innan domstolen är i full aktion med arton valda domare, en självständigt arbetande åklagare och en byråkrati av utredare och experter.
Bakom skapandet av ICC, som ska träda in och utreda krigsförbrytelser när nationella domstolar varken kan eller vill åtala, ligger hårt arbete av en härskara av aktivister för mänskliga rättigheter, brinnande politiker och samvetstyngda diplomater. En av nyckelpersonerna bakom domstolen, som har anledning att känna sig nöjd med ett väl utfört arbete, lever och arbetar för tillfället här i Sverige.
Från sjunde våningen i ett grått kontorshus vid Tegelbacken dirigerar Kanadas ambassadör Philippe Kirsch som spindeln i nätet det komplicerade förarbetet med att sätta upp domstolen, ett arbete där diplomater och experter från ett hundratal länder är inblandade. När ICC hamrades fram vid en maratonkonferens i Rom sommaren 1998 ledde Kirsch den grupp som arbetade med att jämka samman helheten i stadgan. Efter konferensen har han varit ordförande i Prep Com, den förberedande grupp som med regelbundna möten vid FN i New York fortsätter arbetet från Romkonferensen.
I spekulationerna om vem som ska väljas till de arton åtråvärda domartaburetterna i den nya domstolen nämns Kirsch som ett närmast självklart namn, före andra tunga kandidater som Richard Goldstone från Sydafrika (som var åklagare i Jugoslavientribunalen 1994-96) och Hans Corell från Sverige (som nu är rättschef vid FN i New York).
Till de kritiska frågorna för ICC hör att USA inte är med i domstolen. Nyligen tog president George Bush till och med det ovanliga steget att dra tillbaka sin signatur från ICC-stadgan. Bush och konservativa krafter i kongressen fruktar att domstolen ska bli ett politiserat instrument med en vilt svingande åklagare som åtalar amerikanska generaler för varje krig i världen där USA är inblandat.
Min första fråga till Philippe Kirsch handlar just om detta; finns det en risk att ICC blir ett politiskt verktyg?
- Nej, säger Kirsch inte oväntat.
- USA:s oro är extremt svår att förstå för någon som har arbetat med ICC. Om man ser på stadgan så är den full av säkerhetsåtgärder för att skydda de åtalade mot missbruk. Hela systemet är konstruerat för att fungera rättvist. Vi hör ständigt denna vaga kritik av en "politisk domstol", men när vi frågar "varför?" får vi inga svar.
Philippe Kirsch är också pessimistisk om möjligheten att på kort sikt övertyga USA om att bli en av domstolens medlemsländer.
- Allt beror på hur domstolen agerar, säger han. Om den fungerar på ett korrekt och rättvist sätt, som den ska göra, så kommer USA:s hållning till domstolen gradvis att bli lugnare. Till exempel såg jag nyligen ett amerikanskt uttalande om att man inte nödvändigtvis kommer att hindra FN:s säkerhetsråd från att hänskjuta fall till domstolen.
- Det värsta som kunde hända vore om uppfattningen spreds att domstolen är politiserad eller påverkar amerikanska intressen. Då skulle den amerikanska hållningen kunna växla från negativ till öppet fientlig. Men om domstolen fungerar bra finns möjligheten att den negativa hållningen mildras.
Kommer ICC verkligen att få inflytande på världens krig, eller finns det en risk att domstolen bara blir ännu en tom gest av världssamfundet?
- ICC kan få inflytande, svarar Philippe Kirsch eftertänksamt, men det kommer att ta tid. Domstolen är en helt ny institution och jag tror att det tar ett par årtionden innan den börjar göra intryck på världssamfundet. Först och främst måste den bli nästan världsomfattande för att bli riktigt effektiv. Men domstolen har flera mål. Att åtala är bara ett mål. Ett annat mål är avskräckning, att visa blivande diktatorer att de ska vara försiktiga, för annars kan någonting hända er.
Philippe Kirsch tror inte att domstolen blir perfekt från början men anser att den är stark. FN:s generalsekreterare Kofi Annan har kallat den för "en gåva av hopp till framtida generationer och ett jättestort steg framåt för världsomfattande mänskliga rättigheter".