President Obamas afghanska dilemma ställs på sin spets när han sent tisdag kväll – i natt svensk tid – från militärakademin West Point norr om New York ska tv-tala om USA:s fortsatta kamp mot terrorismen.
Diskussioner om detaljer uppges pågå in i det sista, men enligt Vita husets förhandssignaler väntas Obama meddela att runt 30.000 fler USA-soldater ska sändas till Afghanistan. Det totala antalet hamnar därmed kring 100.000.
Avsikten är dels att gå till offensiv mot talibanfästen i främst södra Afghanistan, dels att öka resurserna för utbildning av inhemsk militär och polis så att de kan ta ett större eget ansvar för landets säkerhet.
30.000 fler USA-soldater utgör en kompromiss. Det är en ordentlig förstärkning men inte på den nivå som general Stanley McChrystal, USA:s befälhavare i Afghanistan, efterlyst.
Samtidigt kommer Obama att betona att USA:s militära operation i Afghanistan måste ha ett slut. Det kan inte bli som i Vietnam. Även om det inte är tal om en konkret reträttplan väntas Obama ändå ge någon form av vag tidsram. Truppförstärkningen säljs in som nödvändig för att ”slutföra jobbet”, kampen mot terrornätverket al-Qaida som försummades av företrädaren George W Bush när denne i stället valde att invadera Irak. Innan USA kan ge sig av måste risken att al-Qaida på nytt kan etablera fästen i Afghanistan vara undan-
röjd.
Obama har redan fått kritik för att ha dröjt länge med beslutet. Sedan han i början av året beordrade en ny strategi med 21.000 fler soldater har han inte talat så mycket om Afghanistan som han under förra årets valrörelse beskrev som den centrala fronten i USA:s kamp mot terrorismen. Det finns en spridd uppfattning att beslutet om den nya truppförstärkningen tas med hjärnan utan att hjärtat är med.
Det finns flera förklaringar till tveksamheten. Opinionsmätningar visar ett allt svagare stöd för kriget i Afghanistan bland USA-väljarna. Den ekonomiska krisen gör att inrikespolitiska problem får högre prioritet och USA:s rekordstora skuldbörda leder till frågor om huruvida landet har råd att eskalera ett krig med oklara motiv och som stöttar en korrupt och valfuskande regering under president Hamid Karzai.
Frågor ställs om talibanerna i sig verkligen utgör ett säkerhetshot mot USA och om al-Qaida bäst bekämpas i Afghanistan när terrornätverket nu tycks ha sitt främsta fäste över gränsen till Pakistan och sannolikt kan flytta till andra länder som Jemen eller Somalia.
Det finns dessutom en allmän krigströtthet i USA. Obama måste räkna med att en del av hans entusiastiska anhängare från förra årets valkampanj snart kommer att marschera i demonstrationer mot kriget. Men även om allt fler demokrater i kongressen är avvisande till en upptrappning kan Obama inte ignorera republikanerna. Utan en truppförstärkning skulle han omedelbart möta konservativ kritik om att han går terroristerna till mötes och äventyrar USA:s säkerhet.
Därtill finns intressenter utanför USA. Hänsyn måste tas till inte bara Afghanistan utan hela regionens stabilitet. Ett alltmer skakigt kärnvapenrustat Pakistan befarar ett vakuum i Afghanistan som utan USA kan fyllas av Indien, Iran och andra maktspelare.
President Obama försöker nu hitta en formel som alla kan acceptera. Risken är förstås att ingen blir riktigt nöjd.