De arabiska upproren mot impopulära väststödda härskare undergräver argumenten som många i väst odlat om passiva befolkningar som inte är rustade att kämpa för demokrati.
Under USA:s invasion av Irak 2003 sade nykonservativa påhejare av kriget med direkt tillträde till politiska makthavare i väst att arabiska diktatorer bara kan avsättas med våld. En minoritet arabiska intellektuella höll med.
Många författare, i synnerhet i USA, framkastade att regionen har egenheter som kan förklara varför araberna inte berörts av den demokrativåg som fällde östeuropeiska regimer för 20 år sedan.
Ofta åberopade de islam, eller så antog de att det var något fel med det arabiska psyket. De som ville peka mer på USA:s politik och stöd till impopulära regimer har haft sämre tillträde till tongivande medier och politiker.
Revolterna som avsatte Tunisiens president Zine El Abidine Ben Ali den 14 januari och Egyptens Hosni Mubarak en månad senare har visat att människorna är kapabla att förändra det politiska systemet själva, även om oddsen är skyhöga.
Muslimska skriftlärda och oppositionella som var emot Irakkriget säger att upproren – som nu även gjort avtryck på gatorna i Algeriet, Libyen, Jemen, Bahrain och Jordanien bland andra länder – också avslöjar baktankarna bakom USA:s uppbackning av polisstater.
– Väst måste ändra sin misstolkning att vi inte är redo för demokrati och frihet. Nu är det dags för västmakter att vidkännas arabfolkens önskningar och sluta stödja sina despotiska allierade, säger den saudiske oliktänkaren Ali al-Ahmed som är bosatt i Washington.
– Tunisier och egyptier har visat att västmakterna och analytiker har fel om arabers frihetslängtan, fortsätter han.
Västländerna betraktade länge härskare som Mubarak och Ben Ali som kraftkarlar förmögna att tillgodose deras utrikespolitiska behov genom att slå ned lägliga islamistiska hot som Muslimska brödraskapet i Egypten och Nahda-partiet i Tunisien.
Israel har också tryckt på larmknappen när pålitliga allierade som Mubarak varit på fallrepet. Under sina sista dagar vid makten satt han i många telefonsamtal med amerikanska och israeliska företrädare som fruktade att folkupproret – islamistiskt eller sekulärt – skulle leda till ett demokratiskt Egypten med en annan linje i regionala frågor.
– Explosionen av arabisk folklig vrede överallt slår mot amerikanska politiska intressen. USA behövde tro att araberna är fatalistiska och passiva... för att rationalisera den amerikanska omfamningen av de flesta arabiska tyrannier, säger Asad Abu Khalil, libanesisk professor i statsvetenskap i USA.