När den eritreanske journalisten Semret Seyoum i början av 2002 fördes till fånglägret Hadish-Me-Asker var detta inte mycket till anstalt. Därför placerades han och några medfångar i underjordiska bunkrar, knappt större än en enkelbädd, utan minsta ljus som trängde in.
Där tillbringade Semret Seyom flera månader, liggande på bunkergolvet och med bakbundna händer. Bara när han måste göra sina behov fick han komma ut, och när han fick äta den enda rätten som bjöds fångarna: en tallrik vattniga linser.
Skildringen av fängelsevistelsen som Semret Seyom ger stämmer väl överens med den redogörelse som ges i människorättsorganisationen Human Rights Watchs tjocka rapport om förtryck och övergrepp i Eritrea som publicerades häromdagen. Att spärra in fångar under jorden är ytterst vanligt i Eritrea - ett arv efter den långa befrielsekampen under 1970- och 80-talen då gerillan gömde sig i nergrävda bunkrar som i dag alltså används som fängelsehålor.
Semret Seyoum är nära vän och tidigare tidningskollega med Dawit Isaak. Båda greps i samband med den eritreanska regimens massiva tillslag mot oppositionspolitiker och oberoende journalister i den internationella medieskuggan efter 11 september-katastrofen 2001. Semret Seyom lyckades hålla sig gömd några månader men greps av soldater när han försökte fly till Sudan.
Dawit Isaak sitter alltjämt, sju och ett halvt år senare, i en fängelsehåla någon stans där ingen utomstående vet något om honom.
Semret Seyoum hade "tur": efter ett år under de vidriga omständigheterna på Hadish-Me-Ashker och ett annat fängelse frigavs han plötsligt och sattes i tvångsarbete utan lön. Halvtannat år senare lyckades han fly från Eritrea och kom senare till Sverige.
Varför släpptes du fri?
- Jag har ingen aning. Jag vet inte heller varför jag blev arresterad och fängslad. Ingen anklagelseakt presenterades någonsin för mig, säger till DN den i dag svensktalande Semret Seyoum som nu bor i Farsta och söker jobb.
Fast ett slags anklagelse riktades hela tiden i fånglägret mot Semret Seyoum: att han var en "zumbul". Den benämningen är kanske den värsta man kan råka ut för i det totalitärt styrda Eritrea som i dag styrs av samma marxist-leninistiskt präglade elitkaderparti som en gång ledde gerillakampen för nationell frigörelse. Semret Seyoum förklarar:
- Ordet "zumbul" betyder ordagrant bara något så oskyldigt som "tendens" eller "böjelse". Men i Eritrea används det kränkande och hotfullt mot sådana som anses ha demokratiska, liberala reformtendenser. Det började användas under befrielsekampen, och den som kallades "zumbul" blev utstött ur gemenskapen och hamnade förr eller senare i hemligt fängelse för att sannolikt aldrig mer komma tillbaka.
- Det var denna underliggande betydelse av begreppet "zumbul" som fick mitt blod att frysa till is varje gång det riktades mot mig. Jag fruktade för mitt liv. Jag började undra om detta var det sista kapitlet i min skiftesrika levnad - att dö utan något vittne som kunde berätta om slutet för mig, säger Semret Seyoum allvarligt.
Parallellerna med till synes oskyldiga epitet i andra totalitära system än Eritreas är uppenbara. Exempelvis i Lenins och bolsjevikernas Sovjet kunde kommunistpartimedlemmar anklagas för "fraktionalism" (i syfte att splittra Partiet). I Maos Kommunistkina stämplades dissidenter som "avvikare" (från Ordförande Maos linje). I Islamiska republiken Iran smutskastas ayatollaregimens ärkefiender som "hycklare" (en som låtsas, men inte är, rättrogen och lojal mot islam). I samtliga fall har straffet varit ungefär samma som i Eritrea.
Enligt såväl Semret Seyoum som Human Rights Watch kan alltså den som förklarats vara "zumbul" räkna med rätt våldsam behandling. Man undrar med fasa vilka och hur många sådana behandlingar Dawit Isaak har råkat ut för.
Några exempel, varav flera är namngivna från den period då Eritrea var italiensk koloni:
- Helikoptern: offrets händer och fötter är bakbundna korsvis.
- Otto (betyder åtta på italienska): händerna bakbinds och offret måste ligga på magen på marken - det var så Semret Seyoum tvingades tillbringa tiden i den underjordiska cellen.
- Ferro (järn på italienska): händerna beläggs med handbojor varefter offret hängs upp på en en stång eller en trädgren.
- Goma: offret trycks in på insidan av ett armerat lastbilsdäck varefter detta rullas på marken, ibland i många timmar.
- Jesus Kristus: offret korsfästs på ett träd eller träkors och lämnas att hänga där i solgasset.
- Likboja: offret binds ihop med ett lik från en död fånge eller annan person.
Och så förstås skendränkning, det vill säga att offrets huvud hålls under vatten så att fången tror sig snart drunkna.
På åtminstone den sista punkten finns det alltså viss likhet mellan diktaturen i Eritrea och Bushadministrationens/CIA:s "kamp mot terrorismen" efter 11 september-katastrofen.