– Situationen är väldigt spänd. De senaste dagarna har flera protesttåg försökt samlas vid Pärlrondellen, men stoppats. Många har skadats av skarp ammunition, tårgas och gummikulor, berättar människorättsaktivisten Nabil Rajab i telefon från det lilla kungadömet i Persiska viken för TT på måndagen.

I Bahrain samlade sig oppositionen den 14 februari 2011 för en första protest mot det kungliga enväldet. Demonstrationerna växte och trots blodiga sammanstötningar med polisen verkade kampen om medinflytande och reformer bli framgångsrik — ända tills de styrande kallade in saudiarabiska soldater och polis från Förenade arabemiraten. Protesterna slogs ned med våld och mängder av människor greps, misshandlades och dömdes till långvariga fängelsestraff.

"Ilska" är i dag ordet som Nabil Rajab använder för att beskriva stämningen.

- 65 människoliv har offrats, mer än 1 000 har skadats och de flesta människorättsaktivister har hamnat bakom galler. Ändå har ingenting uppnåtts. Bahrains regering har inte genomfört några reformer, säger Rajab.

Ilskan är dessutom inte bara riktad mot de egna makthavarna. Besvikelsen är stor över att omvärlden och Europa i fallet Bahrain varit betydligt tystare än vad gäller andra upprorsländer. Bahrain är säte för USA:s femte flotta. Dessutom är de styrande sunnimuslimer, medan majoriteten av invånarna — och de demonstrerande – är shiamuslimer, precis som i Iran.

– Det här har avslöjat hyckleriet hos regeringarna i väst. De har förlorat sin trovärdighet i den här delen av världen, när diktatorerna här får stöd av västvärlden och behandlas annorlunda än Gaddafi i Libyen och al-Assad i Syrien, säger Rajab.

En av dem som dömts till livstids fängelse i Bahrain för händelserna 2011 är svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad. En annan är danske medborgaren Abdulhadi al-Khawaja, som för närvarande hungerstrejkar i fängelse.

– Det är väldigt oroande. Myndigheterna bryr sig inte. Vi har bett hans familj att be honom avbryta hungerstrejken för vi är oroliga för hans hälsa, säger Nabil Rajab.