Ilskan växer över Abbas eftergivenhet mot Israel

Rent fysiskt har den palestinska myndigheten ingen närvaro i Gazaremsan, och därmed ses Abbas, ur palestinsk synpunkt, som i bästa fall passiv och ineffektiv, och i värsta fall som feg och förrädisk mot sitt eget folk.

Inte bara i det krigspinade Gaza, utan även från Västbanken, som kontrolleras av den palestinska myndigheten (PA), rapporteras om en allt större ilska över vad som uppfattas som Abbas eftergivenhet gentemot Israel. Detta påverkar givetvis värdet av den eventuella vapenvila i Gaza som kan komma att slutas mellan Israel och PA. Skulle ett avtal skrivas på, inte av Hamas, utan bara av rörelsens dödsfiende Abbas, lär den få svårt att fungera.

Det kommer alltid att finnas några raketer som Hamas och Islamiska jihad kan avfyra mot Israel. För att komplicera situationen ytterligare löper president Abbas mandatperiod ut den 8 januari, och därmed blir hans legitimitet ifrågasatt. Något nyval är inte utsatt, vilket skulle kräva en överenskommelse mellan PA och Hamas om hur valet ska genomföras på de båda palestinska områdena. Men den interna palestinska splittringen mellan de sekulära nationalisterna i Fatah och det islamistiska Hamas är alldeles för djup.

Sedan sommaren 2007, då Hamas slaktade dussintals Fatah-tjänstemän och införde envälde i Gaza, talar de två fientliga fraktionerna knappast med varandra. Där har Hamas numera också ett legitimitetsproblem, eftersom de i och med sin statskupp för 18 månader sedan formulerat sin princip för folkvälde som "en man, en röst - en gång".

Den israeliska operationen i Gaza sprider död och förintelse, men ur strikt militär synpunkt ser den ut att gå som på räls. Denna gång är IDF (Israels armé) både vältränad och motiverad. Mot Israels förkrossande krigsmakt kan inte Hamas mäta sig i öppen strid, möjligen med undantag för en eventuell närstrid i Gazas trånga gränder.

Men även om IDF skulle lyckas med att "rensa" Gaza från raketer och Hamaskämpar och plugga igen alla smugglingstunnlar - vad händer sedan? Vilken är Israels, som det numera heter, "exit strategy"? Eller ligger en permanent återockupation trots allt i korten? De 1,4 miljonerna invånare i Gazaremsan finns ju kvar, och en stor del av dem fortsätter att stödja Hamas. Och ännu syns få tendenser till att palestinier anklagar Hamas för att ha framprovocerat krigets fasor över dem.

Denna rörelse, som har den judiska statens utplåning i sitt program, vill Israel inte öppet förhandla med, utan snarare störta. Men Mahmoud Abbas och hans Fatah, som erkänner Israel och den israeliska regeringen hela tiden har haft en pågående dialog med, har inte stärkt sin ställning, trots att Hamas har ryggen mot väggen. Abbas kritiker menar att hans fredsförhandlande med Israel inte har gett något i utbyte.

Israel skulle säkert vilja "återge" Gaza till Abbas. Men det vore förödande för hans ställning bland palestinierna om han tog över det förödda territoriet med hjälp av israeliskt pansar. För att återvinna auktoritet, och framstå som något mer än en hejduk åt Israel, USA och arabiska självhärskare, skulle Abbas behöva visa upp några konkreta resultat - i form av bättre livsvillkor för palestinierna.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut