BANGKOK.
Dagen efter att Nordkorea skjutit upp en raket var en sådan dag då omvärlden höll krismöten. Nordkorea fördömdes och sanktioner diskuterades. Vilken gång
i ordningen var det?
En ensam man i ett litet, fattigt och slutet land får hela världens uppmärksamhet. Bilder av Kim Jong Il, en del mer nytagna än andra, de flesta under en invigning av en fabrik eller under inspektion av militära trupper, visades i tv-kanaler tusentals kilometer från Pyongyang.
”Med stor tillfredsställelse” såg Kim Jong Il på plats ”den lyckade uppskjutningen av satelliten”, meddelade den statliga nordkoreanska nyhetsbyrån.
Lyckad eller inte, det tvistar experter om. Totalt misslyckat var det inte. Raketen flög i alla fall dubbelt så långt som någon tidigare missil som Nordkorea skjutit upp. Och mannen som omvärlden gillar att framställa som en galen och alkoholiserad diktator hade satt dagordningen igen.
En tokig suput – det är inte det intrycket man får när man träffar Kim Jong Il, fastslår diplomater som mött honom.
Till att börja med vet den 67-årige nordkoreanske envåldshärskaren mer om omvärlden än vad den vet om honom. Avhoppare som arbetat nära honom och som flytt utomlands har berättat hur flitigt Kim Jong Il följer nyhetssändningar i tv. Han får hjälp av tolk att förstå nyheterna från USA och Japan. De ryska sändningarna klarar han på egen hand.
När USA år 2000 satt i förhandlingar med Nordkorea lades ett dokument framför ögonen på Kim Jong Il. Det innehöll mer än ett dussin komplicerade frågeställningar rörande robotteknik och amerikanerna räknade med att den nordkoreanske ledaren skulle skicka dokumentet vidare till experter. I stället besvarade han själv den ena frågan efter den andra.
Däremot vet aldrig utländska delegationer på besök i landet när Kim Jong Il ska dyka upp. Han saknas i officiella program. Till slut sitter han oanmäld vid ett lunchbord.
En västdiplomat som undrade var den käre ledaren bor eftersom han inte bor i presidentpalatset fick bara en blick till svar. Frågan är en säkerhetsfråga och antas aldrig ställas i Nordkorea.
Diplomaten blev under just en lunch vittne till hur Kim Jong Il körde med sin biträdande utrikesminister och kommenderade honom att utföra än den ena uppgiften, än den andra.
– Han är en dominerande person och allt sker på hans villkor. Det är naturligtvis ett galet system och Kim Jong Il är det synliga beviset för galenskapen, men när man träffar honom tänker man aldrig att han själv är en galen människa. Han är snabb i uppfattningen och intelligent, lyder diplomatens omdöme.
I väst har bilden byggts upp av en ledare med förkärlek för franska viner, konjak och kvinnor. Klart är att Kim Jong Il är beredd att låta invånare svälta för att satsa pengar på raketuppskjutningar och kärnvapenprogram, vilket tyder på hänsynslöshet.
Men personer som träffat honom i olika sammanhang och vågat sig på jämförelser har beskrivit det som att Kim Jong Il inte är galen som Idi Amin, heller inte brutal som Saddam Hussein (hur nu sådana graderingar låter sig göras).
Beroendet av alkohol kan vara överdrivet. Däremot är Kim Jong Il beroende av landets militär. Utan militären och de 1,2 miljoner soldaterna är han ingenting.