Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

”Ingen naturlag att det ska vara krig och förtryck i Afghanistan”

Situationen i Afghanistan förvärras och civilbefolkningen kommer i kläm mellan talibanska attacker, terrorattentat och militära insatser. I början av mars dödades 16 människor och 44 skadades när talibanerna attackerade en polisstation i Kabul.
Situationen i Afghanistan förvärras och civilbefolkningen kommer i kläm mellan talibanska attacker, terrorattentat och militära insatser. I början av mars dödades 16 människor och 44 skadades när talibanerna attackerade en polisstation i Kabul. Foto: Rahmat Gul/AP

Säkerhetsläget förvärras i Afghanistan samtidigt som korruptionen ökar och biståndströttheten breder ut sig. Men Horia Mosadiq från Amnesty International vill inte se sitt hemland som ett hopplöst fall.

– Det finns alltid ljusglimtar. Jag vägrar att ge upp, säger hon.

När vi träffas har Horia Mosadiq just avverkat ett seminarium i Stockholm om läget i Afghanistan, anordnat av svenska Amnesty.

De stora skaror afghanska flyktingar som på senare tid sökt sig till Sverige har ökat intresset för det centralasiatiska landet. När Horia Mosadiq beskriver situationen i Afghanistan är inte en stol ledig i lokalen.

Framställningen är koncentrerad, koncis – och i princip nattsvart. Sällan har jag hört någon återge så mycket elände på så kort tid.

Horia Mosadiq redogör för hur ett redan krigshärjat land kastats in i en ny våldsspiral. Nu är ett inbördeskrig hotande nära.

– Förra året dödades nästan 3.500 civila i militära attacker och terrorattentat. Mer än dubbelt så många skadades. Det är den högsta siffran sedan FN började med sådan statistik, säger hon.

Talibanrörelsen, som med våld vill skapa ett sunniextremistiskt Afghanistan, har vuxit i styrka och övergått från gerillaattacker till konventionell krigföring. Men hotet kommer inte bara från talibanerna. Terrororganisationen Islamiska staten (IS) har befäst sin närvaro i Afghanistan. Och även regimvänliga styrkor dödar och skadar civila.

Civilbefolkningen kläms mellan de stridande och väljer i allt större utsträckning att fly. En och en halv miljon afghanska medborgare är flyktingar i sitt eget land.

Det finns afghaner som flyr utomlands, men de möts allt oftare av kalla handen. Och de många afghanska flyktingar som levt i grannländerna tvingas nu tillbaka – en halv miljon måste mot sin vilja lämna Pakistan under förra året.

Möjligheterna för flyktingarna att leva ett värdigt liv i Afghanistan är små. Förra året bad FN sina medlemsländer om att bidra med motsvarande tre miljarder kronor för humanitära insatser. Men de fick bara in 40 procent av den summan.

Samtidigt är Afghanistan ett av världens mest korrupta länder. På Transparency Internationals lista för 2016 ligger det på en föga smickrande plats 169, med endast sju länder bakom sig.

Horia Mosadiq har arbetat med människorättsfrågor i Afghanistan över två decennier. Hon är 43 år och minns bara vagt när det senast var fred i hennes hemland.

– 1979, när jag var sex år, gick Sovjetunionen in i Kabul.

Foto: Erik Ohlsson

På den tiden bodde Horia med sin familj i Herat, en halvmiljonstad i västra Afghanistan. Hennes far var en engagerad lokalpolitiker och mycket kulturintresserad.

– Vi ordnade poesiaftnar hemma. Pappa tog också med mig på möten och diskussioner. Jag förstod ju inget av det som sades, men det var spännande med alla utländska namn som flög runt bordet: politiker som Thatcher, Brezjnev, Jimmy Carter. Författare som Tjechov och Balzac.

Men Sovjetinvasionen ändrade allt. Våldet mellan den afghanska gerillan mujahedin och de Sovjetstödda regeringssoldaterna eskalerade. Poesiaftnarna fick ett slut. Familjen tvingades fly Herat, först till huvudstaden Kabul och senare till Pakistan.

Horia Mosadiq utbildade sig till journalist i Pakistan och på Berkeleyuniversitetet i San Francisco. Men efter några år i mediebranschen sadlade hon om till människorättsområdet. Nu arbetar hon på Amnesty Internationals huvudkontor i London med huvudansvar för Afghanistan, dit hon reser regelbundet.

Jag förstår inte hur Sveriges regering ska kunna uttala sig med trovärdighet i människorättsfrågor i fortsättningen.

– Det går inte att blunda för att mycket går åt fel håll. Men jag blir inte uppgiven, det är snarare en extra sporre till att åstadkomma förändring. Det är ingen naturlag att det ska vara krig och förtryck i Afghanistan. Jag kommer ju ihåg motsatsen från min barndom.

Du och din familj har hotats och trakasserats. Ditt hem i Kabul har skövlats. Är du inte rädd?

– Jo, jag är rädd ibland. Men samtidigt blir jag motiverad att fortsätta mitt arbete. Den stora bördan bär min familj som delvis får lida på grund av vad jag gör.

– Det viktigaste i Afghanistan är att skapa respekt för lagarna. Som det är nu råder i princip straffrihet för dem som är tillräckligt högt uppsatta eller har kontakter. Det förhållandet måste biståndsgivarna och det internationella samfundet reagera på, säger Horia Mosadiq som också passar på att rikta en känga mot den svenska regeringen.

– Jag blev chockad när jag fick ta del av FN:s statistik över avvisade flyktingar på seminariet i dag. Sverige har avvisat nästan 4.800 afghanska flyktingar det senaste halvåret. Till ett land där ambassadpersonalen inte törs gå ut på gatan utan färdas i skottsäkra bilar eller i helikoptrar. Jag förstår inte hur Sveriges regering ska kunna uttala sig med trovärdighet i människorättsfrågor i fortsättningen.

Foto i text: Erik Ohlsson

Fakta. Horia Mosadiq

Född 1973 i Herat. Har varit internflykting i Kabul och i Pakistan. Återvände till Afghanistan i början av 1990-talet och arbetade bland annat för nyhetsbyråerna UPI och AFP.

I början av 2000-talet startade Horia Mosadiq ett nätverk i Afghanistan för krigsoffer och krigsveteraner. Nu är hon knuten till Amnesty International.

Hon har blivit dödshotad åtskilliga gånger, hennes barn har utsatts för kidnappningsförsök och hennes man har beskjutits.

Horia Mosadiq lever nu i London men återvänder regelbundet till Afghanistan i sitt arbete. Hennes man arbetar i Kabul för en annan människorättsorganisation. Parets tre döttrar bor med mamma i London.

Källa: DN

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.