Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Ingen vet hur Trumps framfart ska stoppas

Det splittrade motståndet mot Donald Trump är goda nyheter för Donald Trump. I dag syns ingen väg ut för dem som hoppas på en tung motvikt till populismen, med en klunga av kandidater som äter upp stödet för varandra.

Vid Donald Trumps sista stora framträdande inför primärvalet i New Hampshire vet mina bänkgrannar vad de tycker. Ett axplock av vad de säger:

”Skendränkning och värre? Inga problem, om terrorister hotar oss.”

”Vi behöver en alfahanne som leder landet.”

”Den verkliga diskrimineringen i det här landet sker mot vita, och den sker varje gång Obama är på tv.”

”Vi behöver någon som ger oss respekten tillbaka. Ingen sätter sig på Donald Trump.”

Trump vann valet med större marginal än någon republikan vunnit i New Hampshire sedan år 2000.

Ett mer kraftfullt avståndstagande från etablissemanget än vad Donald Trumps publik formulerar är svårt att föreställa sig. Man kan känna deras ilska: blicken är arg, kroppsspråket kantigt. Man kan känna igen deras ilska och kraft också från socialisten Bernie Sanders valmöten, där budskapet om en ”riggad ekonomi” ringer i öronen. Missnöjet med det rådande läget är enormt hos den amerikanska väljarkåren, och det handlar både om deras egen, personliga situation, och om ett politiskt och ekonomiskt system som de ser som korrupt och skapat för eliten.

Men även om två tredjedelar av republikanska väljare enligt en vallokalsundersökning av ABC stöder Donald Trumps förslag om ett tillfälligt stopp för muslimer att komma in i USA är avståndstagandet från hans hätska retorik utbrett. De flesta av de rekordmånga republikaner som röstade lade trots allt sin röst på någon annan än Trump.

Foto:

Men alternativen till honom kannibaliserar helt på varandra och efter New Hampshire syns inga tecken på att en favorit träder fram, även om fältet snart smalnar. Chris Christie och Carly Fiorina lade på onsdagen ned sina kampanjer och Ben Carson väntas inom kort följa efter. Och Marco Rubio, som tog ett steg fram efter Iowa, har fått krypa tillbaka.

Partieliten, donatorer och konservativa tänkare och kommentatorer ser Donald Trumps framgångar som en katastrof, men vet inte hur de ska stoppa dem och Trump står stark inför primärvalet i South Carolina den 20 februari. Goda chanser att göra ett bra val i Södern har också Ted Cruz – men om Trump är pest för etablissemanget, är den religiöse, ideologiskt kompromisslöse Cruz kolera.

De vill inte ha honom heller. De kan tänka sig John Kasich, Marco Rubio eller Jeb Bush – men kom igen, inte alla tre! Nättidningen Politico beskriver frustrationen mer drastiskt i rubriken: ”Etablissemanget stirrar ned i avgrunden.”

John Kasich har en svag ställning inför South Carolina, och efter lördagens svaga debattprestation har många betänkligheter inför Rubios förmåga att leda både partiet och landet. Bush, som anser att Trumps förslag om muslimer är en ”fruktansvärd idé”, har visserligen pengar och ser sin kampanj vitaliseras efter ett hyfsat resultat i New Hampshire, men det är tveksamt om den vågen räcker att rida på – och är det något de senaste veckorna har visat är det att ett val i USA inte enkelt går att köpa. Jämfört med övriga republikaner har Trump lagt väldigt lite pengar på sin kampanj.

De väljare som stöder Donald Trump är ofta hängivna och ser inga alternativ till sin favorit. Skillnaden är markant mot de väljare som inte gillar Trump (eller Ted Cruz), där man många gånger anar man en lätt desperation: säg mig vem jag ska rösta på för att slippa Trump, och jag gör det! De vill ha strategisk hjälp, inte ideologisk, men ingen tycks kunna ge dem den hjälpen.

Fortsätter splittringen, och fältet inte minskar mer, kommer den republikanska partiledningen att behöva gå igenom alternativen inför partikonventet i juli, som kan bli en osedvanligt stormig tillställning. För att ta hem nomineringen där behöver en kandidat en majoritet av 1 237 delegater. Bara 23 av dem fördelades i New Hampshire, men den första primärvalsdelstaten har stor symbolisk vikt och är inget som vare sig Donald Trump eller den kannibaliserande klungan kan ignorera inför South Carolina och ”Super Tuesday”, den första mars.