Irans högsta valmyndighet, det prästdominerade Väktarrådet, avfärdade på tisdagsförmiddagen kravet att det starkt kontroversiella presidentvalet den 12 juni ska göras om.
Bara en dag tidigare hade Väktarrådet självt medgett att de avgivna rösterna i 50 av totalt 366 valdistrikt översteg antalet röstberättigade väljare med cirka tre miljoner. Nu hävdade man att det inte förekom några större oegentligheter i valet som helhet.
- Lyckligtvis har vi i presidentvalet nyligen inte funnit belägg för något allvarligt fusk eller brott mot reglerna. Därför finns det ingen möjlighet att valet ska annulleras, sade talesmannen för Väktarrådet Abbas-Ali Kadkhodei enligt statlig teve.
Kravet på ogiltigförklaring av presidentvalet framfördes redan för en vecka sedan av de tre förlorarna, reformistkandidaterna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi samt den moderatkonservative Mohsen Rezai.
De officiella valresultatet har starkt ifrågasatts både inom Iran och utomlands. Siffrorna blev 63 procent av rösterna för sittande ultrakonservative presidenten Mahmoud Ahmadinejad, 34 procent för Mousavi, 1,8 procent för Rezai och 0,9 procent för Karroubi.
Även flera eftervalsanalyser pekar mot det orimliga i att Ahmadinejad om valet utförts korrekt skulle få nästan dubbelt så många röster som Mousavi, och att de mycket kända politikerna Karroubi och Rezai skulle få mindre än en respektive två procent.
Färskaste analysen görs av forskningsinstitutet Chatham House i London. I den påpekas att i presidentvalet 2005 fick Ahmadinejad 17 miljoner röster medan han nu fick hela 24 miljoner, och Chatham House ställer frågan: Varifrån kom alla dessa extra röster?
Om man ser till valdeltagandet uppges det av Irans väljarkommission ha stigit från 63 procent 2005 till 84 procent i år. Det skulle kunna förklara en stor del av Ahmadinejads röstuppgång, såvida alla eller nästan alla nya röster tillföll honom.
Däremot, påpekar Chatham House, har variationerna i röststyrkan för Ahmadinejad i Irans 30 provinser nästan helt utplånats sedan 2005, vilket framstår som osannolikt. I praktiskt taget alla länder varierar kandidaternas röststyrka i olika landsändar, och i ett etniskt och geografiskt brokigt land som Iran kan normalt ingen kandidat få samma andel av rösterna i alla landsändar. Men nu uppges alltså Ahmadinejad ha fått mellan 60 och 70 procent i samtliga provinser mot ungefär halva den andelen för Mousavi, något som Chatham House-forskarna ställer sig starkt skeptiska till.
Chatham House har också räknat ut att om det officiella valresultatet vore korrekt skulle en mycket stor andel av tidigare reformistiska väljare ha röstat på Ahmadinejad:
"I en tredjedel av alla provinser skulle det officiella resultatet förutsätta att Ahmadinejad har fått stöd inte blott av alla konservativa väljare 2005, plus alla centerröster, plus alla nya röster, utan också uppemot 44 procent av alla reformistiska röster, trots ett årtionde av konflikt mellan konservativa och reformister".
Ännu märkligare blir det enligt Chatham House om man ser till etniskt präglade provinser på landsbygden.
Ahmadinejad har i tidigare val aldrig gjort väl ifrån sig i provinser som domineras av azerbajdjzaner, lurer, araber, kurder eller balocher. Ändå fick han i år 60 procent eller mer av rösterna även i dessa provinser, mot drygt hälften för Mousavi.
Häpnadsväckande är det officiella resultatet för Karroubi i dennes hemprovins Luristan: knappt 5 procent mot de 56 procent han vann där 2005. Och i hela landet fick Karroubi alltså mindre än en procent av rösterna mot 17 procent i presidentvalet 2005
"Detta är, mer än något annat resultat, ytterst osannolikt", konkluderar Chatham House-rapporten.
På ett helt annat sätt räknar statsvetarna Bernd Beber och Alexandra Scaco vid Columbia-universitetet i USA. De har granskat röstsiffrorna för samtliga fyra kandidater i samtliga provinser och använder statistisk metod för att analysera själva sifferresulteten. Utan att gå in i detalj på forskarnas metoder kan man begrunda deras slutsats:
"Det finns blott en chans på tvåhundra att de officiella röstsiffrorna skulle vara korrekta."
Nu har också nätuppslagsverket Wikipedia gjort en sammanställning av de iranska och utländska väljarbarometrar som genomfördes innan själva presidentvalet. Där var ställningen påfallande jämn: Av 32 opinionsmätningar låg Ahmadinejad först i 16 och Mousavi i lika många.
Och så kan man förstås notera det påstådda spektakulära brevet från Irans inrikesminister tidigt på morgonen dagen efter valet. En faksimil av det handskrivna brevet är numera utlagt på otaliga näthemsidor. Det påstås av många iranier vara en bekräftelse av att Irans högste andlige ledare ayatolla Ali Khamenei beordrade att det riktiga valresultatet skulle ersättas med ett officiellt fuskresultat.
Enligt detta brev ska inrikesministern ha meddelat Khamenei att han nu gjort vad han var beordrad att göra och att myndigheterna var förberedda för eventuella oroligheter efter tillkännagivandet av det officiella - falska - valresultatet.
"Vi har kontroll över alla partiledarna och kandidaterna är under hård bevakning. Men för att ni, ayatolla Khamenei, ska få reda på det riktiga valresultatet så får ni det här skriftligt, avrundar inrikesministern och räknar upp röstsiffrorna:
Mousavi 19.075.623, Karroubi 13.387.104, Ahmadinejad 5.698.417, Rezaie 3.754.218, ogiltiga 38.716.