Isavsmältningen i polartrakterna är bara hälften så stor som påståtts. Det hävdas i en ny studie som tagit hänsyn till en bortglömd faktor i sammanhanget — landhöjningen.
Fenomenet är inte allmänt känt, men även på Grönland och i Antarktis höjer sig jordskorpan långsamt uppåt, precis som i norra Sverige.
Under istiden täcktes de båda landmassorna av betydligt större inlandsisar än i dag och sedan dess har jordskorpan under de nuvarande isarna långsamt bucklat ut sig.
Förskjutningen är inte bara i höjdled, utan även i sidled. Effekterna kan bli överraskande — södra Grönland sjunker exempelvis nedåt som en följd av att skorpan under ön påverkas av den kraftiga landhöjningen i Kanada.
Enligt forskarna bakom studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Geoscience, har de tidigare uppskattningarna bortsett från detta. Det har lett till felaktiga beräkningar av inlandsisarnas storlek och i förlängningen isavsmältningens omfattning.
Forskarna hävdar nu att Grönland förlorar cirka 104 gigaton (miljarder ton) is per år, och västra Antarktis cirka 64 gigaton. Detta är bara hälften så mycket, 230 respektive 132 gigaton, som tidigare angivits.
Om detta stämmer svarar isavsmältningen bara för 30 procent, istället för drygt hälften, av den uppskattade höjningen av havsnivåerna. Resten beror på att vattenvolymen utvidgas något när haven blir varmare.
Om isarna inte bidrar med mer än 30 procent kan det få stor betydelse för hur man i fortsättningen gör prognoser för de framtida havsnivåerna.
FN:s klimatpanel, IPCC, har angett att höjningen troligen kommer att bli 18-59 centimeter till 2100. Men det bygger på att isavsmältningen är i nivå med den tidigare uppskattningen. Skulle det visa sig att den nya studien ligger närmare sanningen blir inte höjningen lika dramatisk.