Kriget i Afghanistan är en av få frågor där fred råder mellan den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna. En eventuell vänsterkoalition efter valet 2010 skulle däremot få svårt att hålla sams.
En enig riksdag bestämde 2002 att Sverige skulle delta i fredsstyrkan Isaf. Allianspartierna och Socialdemokraterna har hela tiden varit överens, oavsett vem som haft makten. Men Vänstern har svängt och vill ta hem alla svenska soldater. I vintras var Miljöpartiet emot beslutet att gå upp från 390 till 500 man under 2009.
Både regeringen och S anser att Sverige är skyldigt att ställa upp i Afghanistan, eftersom FN vill det. Tidshorisonten bestäms bara av när afghanerna klarar säkerheten själva. En förutsättning har varit att svenskarna fått hålla sig i norra Afghanistan, på behörigt avstånd från krigszonerna i söder och öster.
I första hand handlar det om att hjälpa afghanerna: så att val kan genomföras, så att barn och särskilt flickor får gå i skolan, så att en rättsstat kan byggas upp. Enligt regeringen är ett stabilt Afghanistan också bra för Sveriges säkerhet, eftersom exporten av terrorister och narkotika till väst minskar.
Att Isaf sedan 2003 står under Natobefäl ställer dock till det för både V, MP och en del socialdemokrater. Kritikerna av det svenska deltagandet hävdar också att det blivit omöjligt att skilja Isafs arbete från det USA-ledda kriget mot talibanerna.
Den militära insatsen har gett ännu mindre fred, fortsätter invändningarna. Att USA valde Barack Obama till president ledde till fler amerikanska soldater, och afghanerna ser ingen skillnad på dem och blåögda svenskar. V vill i stället satsa allt på bistånd. MP är inte heller främmande för att dra sig ur militärt.
Naivt, säger den svenska insatsens försvarare: utan militärt skydd kommer inget bistånd fram. Om de utländska soldaterna lämnar Afghanistan får talibanerna fritt fram att bränna flickskolor och döda alla försök till politisk process, menar man.
– Vi kritiserade USA för att de stack från Afghanistan och fokuserade på Irak, säger Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman (S). Obama drar ned i Irak och vill göra färdigt uppgiften i Afghanistan. Det var ju precis det vi ville.
Alla vill egentligen öka de civila insatserna. Biståndet ökar nu till en halv miljard kronor per år. Fortfarande drar dock den militära delen mer än dubbelt så mycket.
Att soldaterna vill ha bästa möjliga skydd är självklart. Samtidigt finns en motsättning mellan tung beväpning och avspända kontakter med civilbefolkning.
Opinionsmätningar om stödet för insatsen i Afghanistan har gett motstridiga resultat. Två svenska soldater dog 2005. Fler strider rapporteras nu även i norr. Vad som händer med opinionen om fler svenskar dör kan ingen veta. Inte heller hur politikerna reagerar.
Åren 1998–2006 samarbetade S-regeringen med V och MP om nästan allt utom utrikes- och säkerhetspolitik. Så går det knappast att göra i en koalition.
Men vinner oppositionen valet 2010 måste kanske Afghanistanfrågan läggas utanför en uppgörelse.