Tills nyligen trodde nordkoreaner att de levde i paradiset på jorden, i en av de mest framgångsrika ekonomierna.
Det beror på slutenheten. Nordkorea är det enda landet i världen där radio med fri inställning är förbjuden. Radioapparater säljs med knappar med förinställda statliga kanaler. Länge var gränserna helt stängda och invånarna hade ingen aning om att deras land var så fattigt. I skolan lärde sig eleverna att i Sydkorea tigger barnen mat på gatorna och putsar skorna åt amerikanska soldater.
– Inom några månader eller år kommer nordkoreaner att förstå att de bor i det fattigaste landet i norra Asien. Fler och fler reser till Kina och får en blick ut i världen. Och etniska koreaner världen över hjälper till att informera dem, säger Andrej Lankov, en ledande Nordkoreaexpert, docent i historia vid Kookminuniversitetet i Seoul.
I takt med gränshandeln med Kina har fler nordkoreaner tjänat pengar som gör det lättare att muta gränsvakter när de vill fortsätta att göra affärer i grannlandet. I Kina kan de också i hemlighet skaffa mobiltelefoner som går att ringa internationella samtal på.
Den nordkoreanska ledningen hade önskat att den kunde stoppa den illegala gränstrafiken, men inser att det skulle kosta alldeles för mycket.
De pengarna satsar ledningen hellre på att utveckla landets kärnvapenprogram.
Billiga kinesiska radio- och tv-apparater, mp3-spelare, videokameror och dvd-spelare sipprar också in över gränsen. Nordkoreaner tittar i smyg på förbjudna tvåloperor från Sydkorea.
Samtidigt har den nordkoreanska regimen slutat att beskriva Sydkorea som ett fattigt land. Den vet att invånarna börjat skaffa sig egen information och vill inte påstå något som en stor del av befolkningen skulle uppleva som en uppenbar lögn.