Att 100.000 partimedlemmar årligen brukar straffas för korruption kan låta mycket, men det är bara toppen av ett isberg i en skara av totalt 70 miljoner partimedlemmar.

Invånare över hela Kina ser det med egna ögon. Hur partifunktionärerna sitter på restaurang och dag efter dag äter på allmänhetens bekostnad. Hur de privat kör omkring i stora exklusiva tjänstebilar och bygger dyrbara kommunhus med marmorgolv.

”Vad tycker du om de lokala politikerna?” Nästan oavsett var i Kina frågan ställs finns invånare som gärna sammanfattar situationen med att centralregeringen är bra, medan de lokala politikerna är korrupta.

Eftersom det inte finns någon genomskinlighet i politiska processer och eftersom det saknas fria medier, och eftersom hela landet bygger på ett enpartisy­stem där kommunistpartiet står över lagen, hjälper det inte vilka åtgärder Hu Jintao säger sig lansera.

På lokal nivå och på distriktsnivå, på provinsnivå och högre upp i systemet fortsätter mutväldet.

Partimedlemmar, som inte får ha någon religion och därför inte heller har någon gud de är rädda för ska straffa dem i nästa liv, utnyttjar systemet. Vanliga invånare blir förbannade. Sen blir de uppgivna. Att rubba systemet klarar de inte av. Misstänksamheten sprider sig och uppriktigheten som hade behövts mellan folk och lokala ledare saknas.

En sak som diskuterats är att alla personer med officiella uppdrag skulle tvingas redovisa sina tillgångar offentligt. En liknande lag finns sedan 1995 för ledare på högre nivå, men eftersom politiker och tjänstemän har mer att förlora än att vinna på en sådan redovisning har saken aldrig tagits på fullt allvar.