Våld och förföljelse har tvingat mer än hälften av Iraks kristna att lämna landet.
Några har tagit sig till Sverige, många fler till grannlandet Jordanien, där de fastnat i ett juridiskt ingenmansland.
De får inte arbeta, kan inte resa vidare och för många börjar situationen bli desperat.
Lukten av rökelse ligger tung i S:t Efraims syrisk-ortodoxa kyrka och i bänkraderna rör besökarna sina läppar i takt med sången. Ett matt ljus faller in genom de färgade fönstren och utanför breder miljonstaden Amman ut sig mot horisonten.
S:t Efraims kyrka är inte bara en plats för bön. Mer än hälften av alla gudstjänstbesökare är irakiska flyktingar som kommer hit för att söka gemenskap och kanske få hjälp med sin försörjning.
– Vår situation är desperat. Vi får inte arbeta här och är beroende av allmosor för att överleva, säger Lendah Klaiman och håller upp det FN-dokument som bevisar att hon är flykting. Pappret har gulnat och vikts så många gånger att det börjar falla isär.
Många flyktingar lämnade Irak med bara kläderna på kroppen och kom hit i hopp om att snabbt ta sig vidare till Europa eller USA. Men eftersom många saknar rätt papper sitter de fast här utan möjlighet till försörjning. Att återvända till Irak är omöjligt, säger Lendah Klaiman.
– Min man kidnappades av beväpnade män som ville döda honom. Men han lyckades fly och kunde med hjälp av människosmugglare ta sig till Sverige. Han ska utvisas men det har inte skett än.
Nu är familjen splittrad. Maken och sonen är i Linköping med ett utvisningsbeslut hängande över sig medan hon och dottern är fast i Jordanien. Ovissheten har gett hennes dotter psykiska problem.
Hon tappar håret av otrygghet och inte kan sova. Hon älskar sin pappa men har inte träffat honom på flera år. Jag försöker vara stark men vet inte vad jag ska säga. Vår familj har ingen framtid.
Våldet som drev dem från Irak visar inga tecken på att avta. Så sent som i veckan lämnade ytterligare en våg kristna sina hem, många utan en enda ägodel. I S:t Efraims kyrka delar alla samma historia. Besparingarna från Irak är slut och nu lever de på magra bidrag från FN. Stressen över att inte kunna försörja sig sliter på familjerna och barnen drabbas hårt.
– Min lille son bara gråter och gråter. På natten är han så rädd att han kissar i sängen, säger Haitham Shakir som lämnade Irak på grund av förföljelser och varit här i ett år utan att kunna ta sig vidare.
Enligt honom är det otänkbart att de någonsin kommer att återvända till hemlandet. Raghid Jajo som precis anlänt från Irak känner samma sak. Han kidnappades en natt och betalade alla sina besparingar för att bli fri. Men när de hotade familjen tvingades han fly.
– De enda kristna som stannar i Irak är de fattiga. Även om de tar sig hit så får de inte jobba och kommer att svälta. De måste vara kvar även om det betyder döden, säger han utan att röra en min.