– Vi är på väg bort från extremismen. Det är svårt att vara en kvinnlig kandidat. Men det har blivit bättre. Våra valaffischer rivs i alla fall inte ner lika ofta som vid förra valet, säger Maha Hamid över en knastrig telefonlinje från Diwaniyah, 20 mil söder om Bagdad.
Hon är parlamentskandidat, människorättsaktivist och läkare på kvinno- och barnsjukhuset i staden, huvudort i ett av Iraks mest bördiga områden. Här, vid floden Eufrats stränder, lever uppemot en miljon människor, mestadels shiamuslimer, men även en del sunni, kristna och folk som tillhör den religiösa minoriteten mandajer.
Det är fredag när DN.se ringer, vilket betyder bönedag. Och med endast två dagar kvar till valet har staden fångats av en våldsam sandstorm.
– Vi måste hålla oss inne. Men vi kampanjar ändå inte eftersom det är helg. Och från och med midnatt mot lördag råder undantagstillstånd och förbud mot politisk propaganda, säger Hamid.
I den fundamentalistiska anarki som tidvis rått i Irak sedan den amerikanska invasionen 2002 har kvinnor drabbats hårt av våld och diskriminering. Situationen är fortsatt mycket svår. Men kriget har delvis förändrat det politiska landskapet.
Många män har dött, och i det krigshärjade landet är i dag 65 procent av befolkningen kvinnor. Över 40 procent av landets familjer försörjs av en ensamstående kvinna.
Och långsamt börjar politiker upptäcka att kvinnors röster kan vara betydelsefulla. Över hela Bagdad syns kandidaten Masun al-Damaluji på affischer. Hon är arkitekt och står på Iraklistan som förordar åtskillnad mellan religion och politik. Kläderna är västerländska, håret blonderat.
– Förut skulle sånt rivas ner direkt, men inte nu längre. Efter kriget försämrades våra villkor väldigt mycket. Men nu när valet närmar sig har till och med extremister ändrat sig sedan de sett att de inte vinner något på sin hårda retorik. I stället säger de att de är nationalister, utom i vissa distrikt där de i strid med valreglerna allierat sig med religiösa ledare, säger Hamid.
Det är inte svårt att skymta parallellen till kvinnofrigörelsen i Europa efter det blodiga första världskriget. Att kvinnor då var i klar majoritet samtidigt som de axlade den största försörjningsbördan gick till slut inte att ignorera.
Irakiska kvinnor har faktiskt nyligen lyckats få bort den resolution som placerade familjerätten under de religiösa domstolarna. Fortfarande har dock islams föreskrifter stor betydelse i rättsväsendet vilket ger domare stort tolkningsutrymme.
Och även om Maha Hamid ser flera positiva tecken vid horisonten bjuder det politiska etablissemanget hårt motstånd. Ofta är de också under tryck från religiöst konservativa grupper som vill begränsa kvinnornas rättigheter.
Att släppa greppet om Iraks oljepengar till kvinnoaktivister är heller inget som de styrande gör frivilligt. Kvinnoministern Nawal al-Samarrai avgick förra året i protest mot de knappa resurser hennes departement tilldelas.
– Samhället faller sönder och jag är en minister utan någonting. Vi lämnar en armé av änkor i hopplöshet, sade hon då.
Endast en halv procent av det internationella stödet till Irak gick 2008 till kvinnor, enligt FN: s utvecklingsfond.
Samtidigt är de irakiska kvinnornas problem många och utbredda: Våld i och utanför hemmen, diskriminering på arbetsmarknaden och stora svårigheter att arbeta politiskt under lika villkor.
– De partier som har makten har kunnat styra medierna och pumpat in enorma summor pengar för att föra fram sitt budskap. Det är inte många kvinnor som får utrymme, säger Maha Hamid.
Utan tillgång till medier hänvisas kandidater till hembesök hos bekanta och affischering, möten på offentliga platser är för farligt. Maha Hamid kanpanjar även från sin klinik, där hon försöker påverka patienter, kollegor och vänner. Hennes hjärtefrågor är en reform av utbildningsväsendet och satsningar på sjukvård
Enligt Iraks grundlag ska män och kvinnor behandlas lika men de fina orden motsvaras sällan av de förhållanden som råder i verkligheten. Och kravet på andelen kvinnor i parlamentet har minskat från 33 procent till 25 procent.
– Regeringen har lurat kvinnorna! Bara vallagar som passar de politiska partierna vid makten godkänns, säger Hamid upprört.
Den irakiska kvinnorättsorganisation BWA (Baghdad Women´s Association) poängterar att många partier också hämtar sina kvinnliga kandidater från djupt konservativa läger där jämställdhet inte står särskilt högt i kurs.
Ett annat bekymmer är att många röstar på representanter för den klan de tillhör snarare än efter ideologisk övertygelse eller för ståndpunkter i sakfrågor. Få har tagit del av partiernas program och skillnaderna mellan kandidaterna ter sig ibland svåra att identifiera.
Men trots de många problem som plågar hennes Irak, trots svåra motsättningar mellan olika grupper och trots att landet på många håll styckats upp efter etnisk-religiösa linjer andas Maha Hamids svar optimism.
– Alla har lidit, alla har förlorat anhöriga som de älskar, Så många har försvunnit. Vi måste dra fram allt som hänt i ljuset. Först då kan människor få sin inre frid och först då kan vi nå fred, säger hon och fortsätter:
– Du vet, Irak är ett tåg som går fortare och fortare. Kanske kommer en del hinder att försena oss, kanske kommer vi på fel spår. Men i slutändan kommer vi att övervinna allt.