Ahmad Batebi betonar att det är mycket svårt att förutse utvecklingen i Iran. Regimen agerar just nu motsägelsefullt. Dels som om man redan har kärnvapen, dels som om man behöver vinna mer tid för att nå ända fram i kärnvapenprogrammet.

Batebi blev känd över världen 1999 och snabbt fängslad av regimen sedan en bild av honom vid en demonstration hamnat på tidskriften The Economists förstasida. På bilden håller han upp en skadad kamrats blodiga t–tröja. Efter nio år i fängelse där han bland annat utsattes för tortyr lyckades han fly 2008 och fick asyl i USA.

Han tror att det iranska hotet att möta sanktioner mot landet med att stänga Hormuzsundet, Irans viktigaste exportled för olja och för import av mat och förnödenheter, aldrig blir verklighet.

– Iran kan inte stänga sundet. Även om man inte kan sälja olja till Europa kommer man att fortsätta sälja till Indien och Kina.

Där får han medhåll av Abdullah Mohtadi, generalsekreterare för iransk-kurdiska Komala, ett numera socialdemokratiskt parti som vill ha ett federalt Iran med självstyre för kurderna:

– Det vore liktydigt med självmord för Iran. Å andra sidan kan regimen också handla som vore den galen, säger han.

Ahmad Batebi vågar inte spekulera i vad som skulle hända om Israel går till militär attack mot Iran för att slå ut kärnvapenprogrammet:

– Det går inte att förutse regimens agerande, säger han.

Abdullah Mohtadi anser att det är svårt att skilja på vad som är hot och vad som är en verklig avsikt att angripa Iran. Han tror att en begränsad attack mot Irans kärnvapenprogram inte på något avgörande sätt kommer att förändra situationen i Iran eller relationerna till omvärlden:

– Men överlever regimen en attack kommer den att bli mer brutal mot oppositionella i Iran.

Mohtadi anser att internationella sanktioner är viktiga för att isolera, demoralisera och göra regimen mer ekonomiskt sårbar, och det kommer att ytterligare minska det redan låga folkliga förtroendet för den.

– Det finns också tecken på en intern splittring. Det är lite som alla mot alla i den högsta ledningen just nu, säger Mohtadi.

– Och utöver sanktionerna borde världen tala mer om Irans brott mot de mänskliga rättigheterna, och mer aktivt stödja en demokratisk förändring. Vi ska inte glömma att det finns en lång tradition av folkliga protester i Iran.

Även Ahmad Batebi tror på sanktioner.

– De gör det svårare för regimen, svårare att sälja olja, att skicka och ta emot pengar, att göra affärer. Vi talar om ett land där regimen och främst Revolutionsgardet kontrollerar ekonomin totalt. För verkligt effektiva sanktioner krävs goda underrättelser inifrån landet för att kunna rikta dem mot Revolutionsgardets aktiviteter.

Ahmad Batebi kan inte återvända till Iran. Men han är trots allt optimistisk:

– Jag hoppas på ett demokratiskt Iran. Men vi kan inte kopiera er demokrati, vi måste skapa vår demokrati. Den här konferensen där olika politiska och etniska grupper möts är en viktig förberedelse för demokratin, säger Ahmad Batebi.