Folkets revolution i Egypten har gett ny energi till den gröna proteströrelsen i Iran. På måndagen väntas tusentals regeringskritiker sluta upp i demonstrationer i Teheran. ”Protestvågen går inte att stoppa med några förbud”, säger Amir Arjmand, rådgivare åt den iranske oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi.
I samtal med DN.se understryker Amir Arjmand, på besök i Stockholm i dagarna, att folk kommer att möta upp på gatorna i den iranska huvudstaden ”i stort antal”. Att myndigheterna bannlyst manifestationen är inget man räds.
– Vi för en pacifistisk linje, vi vill inte se våld. Dessutom, vi är inte rädda – det är iranska regeringen som är rädd, säger Arjmand, juridikprofessor och expert på mänskliga rättigheter, inbjuden till Stockholm av iranier i exil.
Oppositionsrörelsen, anförd av tidigare presidentkandidaterna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi, har ansatts hårt av regimen. I samband med demonstrationerna som följde på presidentvalet 2009 slog regimen till med full kraft mot det som började likna ett brett folkligt uppror. Och inför iranska revolutionsdagen häromdagen – som paradoxalt nog kom att sammanfalla med egyptiske presidenten Hosni Mubaraks avgång – greps tiotals iranska oppositionella, utländska tv-sändningar på persiska stördes, liksom internet- och twittertrafik.
Betyder inte det att ni har svårigheter med att kalla folk till manifestationen?
– Jo, regeringen använder alla medel den kan ta till. Men att kalla ut folk är ändå inte omöjliggjort, vi kan mobilisera på många skilda sätt, säger Amir Arjmand, som verkar för gröna rörelsen från sin exil i Paris efter att ha flytt Iran förra året.
Han säger sig ha kontinuerlig kontakt med Mir Hossein Mousavi, men vill inte närmare gå in på hur kommunikationen kan upprätthållas när regimen täpper till de vanliga kanalerna.
Amir Arjmand understryker att oppositionens arbete är långsiktigt, man väntar sig ingen plötslig omvälvning à la Egypten. Inte desto mindre har omvälvningarna i Nordafrika starkt inspirerat iranska folket, konstaterar han.
– Iranska regeringen säger sig se paralleller mellan revolutionerna i Egypten och Tunisien med revolutionen i Iran 1979. Det är givetvis rent nonsens. Däremot ser vi en direkt parallell mellan demonstrationerna i Teheran 2009 och det som nu skett i Kairo och Tunis.
Gröna rörelsen ser inte den iranska konstitutionen som illegitim i sig, däremot den perversa tolkningen av den som regeringen Ahmadinejad ägnar sig åt, menar Arjmand.
– Slutligen är det det iranska folket som avgör hur landets konstituition ska se ut, säger han och upprepar att man inom gröna rörelsen är inställd på att kampen för frihet och demokrati kommer att ta tid.
– Och vi har tålamod, stort tålamod