– Situationen i Iran är värre nu, säger Ahmad Batebi som 1999 blev en ikon för studentrevolten.
Den 34-årige journalisten flydde från hemlandet 2008, svårt märkt av nästan tio år i fängelse, en tid fylld av tortyr.
I dag bor han i USA och bevakar mötet i Sverige för en persisk tv-kanal.
Konferensen var stängd för utomstående och kringgärdad av lite hemlighetsmakeri. Ett 50-tal oppositionella deltog.
– Många olika delar av oppositionen har nästan aldrig träffats på det här sättet, sade Jens Orback, generalsekreterare i arrangerande Olof Palmes internationella center.
Nästa månad är det parlamentsval i Iran. Fast för Ahmad Batebi handlar det snarast om en folkomröstning gällande president Ahmadinejads ekonomiska politik.
– Det är viktigt för det iranska folket att visa världen att de inte stöder Irans regering och dess kärnkraftspolitik och koppling till Hizbollah, sade han till TT under en paus.
Hur en bojkott ska utformas finns det olika åsikter om. En del inom oppositionen manar till stora demonstrationer, andra förordar att i all enkelhet bara stanna hemma.
Utvecklingen i Syrien, ofta beskriven som en lydstat till Iran, var förstås ett hett ämne på konferensen, liksom landets kärnkraftspolitik och de skärpta internationella sanktionerna.
– Om den syriska regimen skulle falla är det allvarligt för regeringen i Iran, som då inte skulle ha tillgång till Hizbollah på samma sätt.
Vad skulle hända inne i Iran då?
– Det vore en stor seger för oppositionen. Man kan säga att regeringen skulle få sin högerarm kapad.
Så det var vad du hoppas på?
– Exakt, svarar Ahmad Batebi, ler stort och slänger med sin långa hästsvans.
Samtidigt som iranier inom och utom landet inspireras av vad som händer i Syrien och Egypten, finns en oro för en utveckling liknande den i Iran efter revolutionen 1979.
– Då var alla glada. Vi skulle få demokrati med en ny regering. Det var den iranska våren efter 30 års diktatur!
– Men vad hände? Jo, islamister tog över och nu är iranier rädda för att samma sak ska hända i de arabiska länderna, förklarar Ahmad Batebi.