– Kanske det till och med är tänkbart att Iran accepterar FN:s konvention om medborgerliga rättigheter som förbjuder könsdiskriminering.
Det säger en försiktigt optimistisk Shahla Lahiji, ledande iransk feminist och bokförläggare som har fått oräkneliga böcker stoppade av ayatollornas censur.
Hon har också arresterats för att ha deltagit i en konferens om yttrandefrihet. Att det börjar skymta ett hopp om att Irans diskriminerande lagar ska kunna förändras beror dels på att fredagens viktiga presidentval närmar sig, dels på att kandidaterna trånar efter kvinnornas röster. Men en lika viktig faktor är att de två stora grenarna av Irans kvinnorörelse – de sekulära och de religiösa – för första gången på mycket länge har kunnat enas.
– Jag funderade länge på vad jag skulle kunna göra inför valet, och då dök idén upp att samla kvinnor från olika läger. Det är en koalition av alla kvinnogrupper som nu trycker på, och effekten är att alla kandidater nu har kvinnofrågor högt upp på sitt valprogram, säger Shahla Lahiji när jag möter henne i det lilla källarkontor som är hennes förlag.
Förra valet, 2005, bojkottades det av en stor del av de liberala och reformvänliga krafterna. Följden blev valseger för Mahmoud Ahmadinejad, med en påföljande konservativ åtstramning på alla fronter.
– Orsaken till bojkotten var att många hade gett upp hoppet om framtiden, men det gav inget bra resultat, säger Shahla Lahiji.
Den sekulära kvinnorörelsen stöder nu Mehdi Karroubi (en präst) och i någon mån Mir Hossein Mousawi.
Symboliskt nog sammanfaller presidentvalet den 12 juni exakt med treårsdagen av startskottet för den landsomfattande insamlingskampanjen av en miljon underskrifter mot Irans kvinnodiskriminerande lagar.
Undertecknarna kräver att de många solklart orättvisa lagarna i Iran ändras: en kvinna kan inte bli president, en kvinna kan inte resa utomlands utan mannens medgivande, om en man dödar en kvinna kostar det bara hälften av blodspengar till släkten jämfört med om offret är en man, en kvinna kan inte förvärvsarbeta utan mannens godkännande, arvsrätten är halva mannens, liksom värdet av en kvinnas vittnesmål i domstol, mannen har rätt att ha upp till fyra hustrur, flickor kan giftas bort vid nio års ålder.
– Det är inget konstigt vi begär, vi tror på reformer. Om folk går och röstar kan de erövra sina rättigheter, så jag är hoppfull, säger Manoureh Shojaee, som inledde sin bana som kvinnoaktivist med att samla in namn mot gripandena av advokaten och blivande Nobelpristagaren Shirin Ebadi och Shahla Lahiji, när de greps efter ett möte på kvinnodagen den 8 mars 2000.
Sedan dess har Manoureh Sho-jaee, en nyckelgestalt i Miljoninsamlingen, själv suttit fängslad för åsikter som den islamiska republiken har funnit förgripliga.
Shahla Lahiji vill inte ta ställning mellan kandidaterna. Och Miljoninsamlingen är inte en anti-regim-aktion, understryker hon, utan en rent medborgerlig handling. Men hon sticker inte under stol med att hon fruktar ett fortsatt Mahmoud Ahmadinejad-styre.
– Det har varit fyra dåliga år med Ahmadinejad. Om han omväljs så kommer alla vi aktivister att krossas och de kan sätta oss alla i fängelse. Bara i Teheran finns nu 80 kvinnoaktivister bakom lås och bom. Hur många det är i hela Iran är det ingen som vet.
Censuren mot Shahla Lahijis bokförlag ger en liten antydan om vilken livssyn som präglar den prästerliga regimen och vad hon står inför:
– De sade att vår litteratur måste vara ”ren”, alltså utan mänskliga relationer och kärlek. I ett fall skar de bort 70 sidor i en bok. Det värsta är att censorerna från ministeriet för islamisk vägledning är så obildade. De likställer feminism med pornografi, fnyser Shahla Lahiji.