Affischen i Dublins centrum förkunnar: "Lissabon. Bra för dem. Dåligt för oss." Det är en påminnelse om att övriga 26 EU-länders regeringar har anledning att rikta oroliga blickar mot Irland inför folkomröstningen om Lissabonfördraget.
Trots ett klart försprång i de tidiga opinionsundersökningarna och trots stöd från närapå samtliga parlamentspartier ska de som är för att Irland som sista land säger ja till fördraget inte räkna med en promenadseger. Det tänker Naoise Nunn se till.
Han är ledare för Libertas, en paraplyorganisation för nej-sidan, som är för EU men mot Lissabonfördraget.
- Trots många månaders debatt har 60 procent av irländarna inte bestämt hur de ska rösta. Tvivlet har börjat gro och jag känner att vår sida börjar få vind i seglen, säger Nunn, som anser att fördraget varken är bra för Irland eller EU.
De nya reglerna kommer, menar han, att minska den insyn i EU:s arbete som hans organisation arbetar för att stärka, underminera demokratin i unionsarbetet och innebära mindre inflytande för små länder som Irland.
Nunn medger att det finns en viss ironi i att "den keltiska tigern", landet som mer än de flesta haft nytta av sitt EU-medlemsskap, kan stoppa utvecklingen, men han håller inte med ja-sidans förespråkare om att Irland med ett nej riskerar att skada unionsarbetet för lång framtid.
På sitt arbetsrum i The Dail, det irländska parlamentet, sitter mannen som fått ansvaret för att driva fram ett ja. När Europaminister Dick Roche tar emot DN och en grupp andra utländska journalister är han förhoppningsfull och säger att han inte har något tvivel om att irländarna kommer att rösta ja.
Roche säger att det som kan hota är ett lågt valdeltagande, precis som skedde 2001, när Irland skapade huvudvärk för EU genom att rösta nej till Nicefördraget.
Först sedan premiärminister Bertie Ahern lyckats avkräva Bryssel ett löfte om att fördraget inte skulle inkräkta på den irländska neutraliteten lyckades regeringen få till en ny folkomröstning. Valdeltagandet ökade från 34 till 50 procent och majoriteten bytte uppfattning.
- Den här gången får vi ingen andra chans, det finns ingen plan B och det är därför det är så viktigt att få irländarna att rösta. Vi kommer att bedriva det här som en valkampanj och ge oss ut och knacka dörr, säger Roche.
Ett ja skulle enligt ministern bland annat förenkla beslutsfattandet inom EU och inte som nej-sidan hävdar inkräkta på den irländska neutraliteten och skattelagstiftningen. Ett nej däremot skulle på många sätt bli kostsamt.
- Det vore inget annat än en katastrof och skulle kasta in EU i en kris. Dessutom vore det genant för Irland, säger Roche.
Regeringen kan redan sägas ha gjort en stor uppoffring för att få till ett ja. Åtminstone talar många på Dublins gator om att den verkliga anledningen till att Bertie Ahern överraskande meddelade sin avgång tidigare denna månad var att han inte ville att de korruptionsanklagelser som riktas mot honom skulle skymma valkampanjen.
Medan ja-sidan kan räkna med uppbackning från högsta ort kämpar motståndarna Libertas med en begränsad kampanjbudget.
Naoise Nunn räknar inte med några stora donationer och tror heller inte att motståndare från andra länder kommer att använda Irland som ett slagfält för att hjälpa till med kampanjen.
- Det här är en fråga för irländarna. Det är vårt ansvar att öppna ögonen på väljarna, säger han.