Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

”IS är inga psykopater, de är människor som vi”

Hennes nära vän rekryterades 
av terrorgruppen Röda brigaderna på 1970-talet. Sedan dess har 
en fråga förföljt terrorexperten 
Loretta Napoleoni: Varför blir 
man terrorist?

Två unga kvinnor tillbringade sin lediga dag ombord på en liten båt. Den ena var dotter till en känd domare, den andra till byggaren som reste Hilton Hotel i Rom. Båda deras familjer hade fritidshus på stranden i den italienska kuststaden Santa Marinella.

På vintrarna gick de i olika skolor inne i huvudstaden men varje sommar återfann de varandra. Just det här året var 1977 och kvinnorna var djupt inbegripna i ett samtal.

– Vid den tiden diskuterade vi den väpnade kampen jämt och ständigt. Alla våra diskussioner handlade om huruvida det de gjorde var rätt eller fel, säger Loretta Napoleoni, numera 61 år, bosatt i USA och Storbritannien, samt rådgivare åt olika regeringar i terrorismrelaterade frågor.

Hon och domardottern med båten växte upp under samma period som flickorna i Elena Ferrantes omtalade Neapelsvit. Ett romanepos i fyra delar som inleds med ”Min fantastiska väninna” och som har fått bokälskare världen över att sjunka ner i en berättelse om kvinnlig vänskap, utspelad mot bakgrund av Italiens politiska 1900-talshistoria.

Händelserna före deras födelse: segern i första världskriget, den växande nationalismen, Benito Mussolinis fasciströrelse med dess totalitära enpartistat, förlusten i andra världskriget och införandet av demokrati under andra halvan av 1940–talet.

Småflicksåren ett decennium senare i skuggan av fascismen. Efterkrigstid. Fattigdom. Lokala maffiabossar. Lönnmord.

Tonårens växtvärk, parallell med framväxten av Röda brigaderna, en vänsterpolitisk terrororganisation grundad 1970, sprungen ur en marxist-
leninistisk grupp ledd av en radikal student, i syfte att störta kapitalismen genom proletär revolution. Med metoder som kidnappningar och mord på företagsledare, jurister, journalister och politiker.

Kulmen 1981, då terrororganisationen filmade en gisslan vid namn Roberto Peci innan de avrättade honom. En föregångare till de metoder som terrorsekten IS använder i dag.

– Jag minns hur jag sade till min vän den där dagen på båten: ”Situationen blir värre och värre. Jag skulle verkligen vilja förstå varför de här personerna agerar som de gör. Är deras väpnade kamp enda vägen framåt?”

Väninnan svarade: ”Jag tror inte att du ska ställa dig själv de frågorna. Vad du skulle kunna göra är att börja arbeta i fängelserna, för att hjälpa och stötta fångar.”

– Det var ett så märkligt svar. Det betydde ingen
ting. ”Jag är väl inte Florence Nightingale”, tänkte jag.

Foto: Thomas Karlsson

Ett år senare stötte Loretta Napoleoni och domardottern ihop på en konsert i Rom. Väninnan frågade om Loretta Napoleoni ville sova över, men hon hade prov dagen därpå och tackade nej. Klockan fyra på morgonen gick karabinjärerna, den nationella antiterroristbekämpningens paramilitära poliskår, in i väninnans lägenhet och grep henne.

– Min väninna var med i Röda brigaderna. De hade rekryterat henne eftersom hon jobbade på justitiedepartementet. När organisationen lade sig i bakhåll och kidnappade den kristdemokratiske politikern och tidigare premiärministern Aldo Moro den 16 mars 1978 var det hon som hade läckt informationen om vilken väg han skulle ta.

Foto: AP

Aldo Moro mördades efter 54 dagars fångenskap. Loretta Napoleoni kände inte till vad hennes väninna hade gjort men när hon fick reda på vad som hade hänt henne beslöt hon sig för att lämna Italien. Hon ville inte vänta tills hon var klar med sin universitetsexamen, hon skulle se till att få ett stipendium och ge sig av omedelbart.

– Det var så nära ögat. Hade jag sovit över den natten hade de arresterat mig också. De hade hållit kvar mig i fängelse, Gud vet hur länge. Mitt liv hade blivit förstört.

Loretta Napoleoni var feminist och vänsterradikal; ”Det var vi alla på den tiden.” Men familjen hade förlorat sina pengar och hon måste försörja sig. Alltså valde hon bort antik historia och politik, 
som hon hyste ett brinnande intresse för, och satsade i stället på högskolestudier i ekonomi och internationella relationer, vilka garanterat skulle ge henne jobb.

– Jag var mycket målmedveten, jag stakade ut hela vägen framför mig.

Hon fick sina stipendier, studerade i USA och Storbritannien och arbetade därefter flera år på bank – helt enligt plan. År 1993, 15 år efter att hennes väninna hade arresterats, fick Loretta Napoleoni ett samtal. Röda brigaderna ville tala ut och barndomsväninnan domardottern hade föreslagit att de skulle göra det inför henne. Ville hon lyssna?

Loretta Napoleoni hade precis fött sitt andra barn. Hon jobbade i Londons finansdistrikt; var delägare i ett finansbolag. Det var ett svårt beslut att fatta, men hennes make stöttade henne. ”Är det här något du behöver göra, så gör det”, sade han.

Loretta Napoleoni bestämde sig.

– Jag tackade ja på grund av den där konversationen på båten. Jag ville veta varför min väninna gav mig ett intetsägande svar i stället för att säga: ”Loretta, jag kan sätta dig i kontakt med någon som du kan prata med om de här sakerna.” Jag ville veta varför hon inte rekryterade mig till Röda brigaderna.

Mina barn mötte varenda terrorist du kan tänka dig. Det var fantastiskt. De uppskattade verkligen att barnen var med.

Hon avvaktade ett år, sedan reste hon till Italien. Med en barnflicka och två barn. För att kunna finansiera projektet hade hon sålt sin företagsandel. Det blev många flygturer fram och tillbaka, och ännu fler intervjuer.

– Mina barn mötte varenda terrorist du kan tänka dig. Det var fantastiskt. De uppskattade verkligen att barnen var med.

En av Loretta Napoleonis informatörer visade sig ha varit närvarande i rummet när Röda brigaderna avrättade Roberto Peci, den gisslan som först filmades. En terrorist, om vilken Loretta Napoleoni säger så här:

– Han var en, jag skulle nästan säga mild själ. Under sin tid i fängelset började han måla. Barnen lekte med hans färg. Jag har flera av hans verk. Ett av dem målade han, i brist på duk, på undersidan av lakanet som täckte britsen i hans cell.

Varför blev en man som han terrorist? Varför blev Loretta Napoleonis väninna det? Vi spar de frågorna till senare och börjar med frågan om varför Loretta Napoleoni inte blev terrorist. Varför väninnan inte hade försökt rekrytera henne.

Svaret väninnan gav var att Röda brigaderna hade avrått henne eftersom de, efter att ha researchat och gjort sig en bild av Loretta Napoleoni, hade bedömt henne som alltför egensinnig.

– De hade alldeles rätt. Jag hade aldrig accepterat den sortens åtlydnad. Röda brigaderna var superhierarkiska; en mansdominerad organisation, och de var komplett galna.

Foto: Thomas KarlssonUtmärkande för terrorister, liksom för diktatorer och absoluta monarker, är enligt Loretta Napoleoni att de tar sig rätten att leka Gud, att bestämma vem som ska leva och vem som ska dö, eftersom de tror sig vara utvalda.

– Min väns revolutionära dröm byggde på att Röda brigaderna talade om för folket vad de skulle göra, i syfte att möjliggöra för organisationen att ta kontroll över systemet. Mitt sätt att slåss mot systemet är utifrån, som en outsider, en folkmassans vittnesbärare som ökar den kunskap som behövs för att åstadkomma nödvändiga förändringar.

Innan Loretta Napoleoni började sitt projekt om Röda brigaderna hade hon en vag föreställning om att terrorister sannolikt ägnade sina dagar åt att prata ideologi och diskutera samhällets framtid. Den visade sig vara helt felaktig. Det enda de gjorde var att försöka skaffa fram pengar, för terrorism är dyrt.

Det var när hon insåg detta som den före detta vänsterradikalen från Londons finansdistrikt började intressera sig för terrorism som business. Hon kunde inte sluta samla information. När hon hade pratat klart med Röda brigaderna fortsatte hon med stadsgerillan Prima Linea.

– Sedan talade jag med palestinierna, PLO.

Loretta Napoleoni gick vidare till Irländska republikanska armén, IRA, samt till den baskiska, separatistiska rebellgruppen ETA. På 2000-talet riktade hon söklampan mot al-Qaida och IS, Islamiska staten.

År 2005 kom hennes bok ”Terror incorporated: tracing the dollars behind the terror networks”, där hon spårade pengaflödet bakom terror
organisationerna. ”Kidnappningsindustrin”, som nu ges ut på svenska, är den senaste i raden av hennes böcker om pengar och terrorism.

Den tecknar en händelsekedja som sträcker sig i tid och rum från New York vid tiden efter 11 september-attackerna 2001, österut över Atlanten, genom Afrika till Islamiska staten i Mellanöstern 2015.

Hon skulle lika gärna ha kunnat börja med Berlinmurens fall, med globaliseringen eller varför inte ännu längre tillbaka, med koloniseringen, men som första länk i just denna kedja väljer Loretta Napoleoni Patriot act, den speciallag som USA införde månaden efter att tvillingtornen i New York hade fallit.

Lagen innehöll bland annat nya regler för bankväsendet som tillintetgjorde de colombianska knarkkartellernas möjligheter att tvätta sin drogprofit i dollar. Kartellerna svarade med att skifta valuta till euro och dra upp nya rutter till Europa.

I stället för att sända kokainet som var ämnat för Europamarknaden via USA, lät kartellerna frakta sina laster till Östafrika och därifrån vidare mot Medelhavet genom Sahel, gränszonen söder om Sahara. Cigarettsmugglarna som kontrollerade de uråldriga, transsahariska lederna breddade verksamheten och snart färdades lastbilar och jeepar i kokainkaravaner på de gamla vägarna.

En kall, svart novembereftermiddag i Umeå 2006 träffade Loretta Napoleoni en 29-åring som hade flytt sitt gamla liv som en av dessa ökensmugglare. Han hade varit medlem i en grupp män, varav flera var återvändande mujahedin, islamistiska krigare, från Afghanistan. Loretta Napoleoni och 29-åringen drack varm choklad och han berättade:

”I många år hade vi levt en monoton tillvaro, smugglat mest cigaretter från Algeriet till Mali och Västafrika. Men plötsligt materialiserades nya möjligheter. Vi började handla med vapen, droger, och sedan var det någon som fick en idé: vi testar med kidnappning.”

År 2003 togs 32 européer som gisslan i Mali av ”Salafistiska gruppen för predikning och kamp”. De byttes mot en sammanlagd lösensumma på 5,5 miljoner euro (cirka 50 miljoner kronor). Gruppens ledare, Mokhtar Belmokhtar, använde pengarna till att grunda al-Qaida i islamiska Maghreb, AQIM.

Loretta Napoleoni skriver att AQIM inte hade några ”affärsförbindelser med al-Qaidas traditionella finansiärer i Gulfstaterna” och därför finansierade sin verksamhet genom illegala aktiviteter som smuggling, kidnappning och, så småningom, människohandel med migranter.

”Snart var det så lönsamt att kidnappa utlänningar att al-Qaida i Afghanistan utfärdade riktlinjer om hur man skulle implementera verksamheten i andra regioner. Andra jihadistgrupper uppmanades att börja kidnappa utlänningar med AQIM som föredöme. Det var en modell som, vilket vi kommer att se, skulle kopieras över hela jihadistvärlden”, skriver hon.

Jaktsäsongen på utlänningar hade inletts. Den flyttades från land till land, år efter år, och kom så till Mellanöstern och IS. Gisslan såldes efter nationalitet och yrke. Hjälparbetare och FN-personal var högvilt och handeln lukrativ. Utifrån samtal med privata gisslanförhandlare har Loretta Napoleoni gjort en ungefärlig kalkyl.

– Vi vet inte exakt men de två år som Islamiska statens kidnappningsindustri gick som bäst, från slutet av 2012 till slutet av 2014, tjänade de mellan 80 och 100 miljoner dollar i form av lösensummor för personerna som de gisslantog.

– Enligt den informationen jag har fått har den svenska regeringen inte betalat lösensummor. Det som vanligtvis händer i skandinaviska länder är att lösensumman betalas av familjen eller av privata insamlingsinitiativ.

Loretta Napoleoni är kritisk till de regeringar, exempelvis den italienska, som enligt henne betalar lösensummor för kidnappade medborgare. Hon citerar Amanda Lindhout som har skrivit en bok om sin tid som fånge i Somalia: ”Om du fortsätter att mata björnarna så fortsätter de att komma till lägret.”

Med lösensummorna som grundplåt breddade terrorgruppen IS, som utropade sitt ”kalifat” i Irak och Syrien sommaren 2014 och därmed kontrollerade ett strategiskt territorium, verksamheten till människohandeln med migranter.

– Det var då de började tjäna mycket pengar. Runt en halv miljon dollar om dagen under andra halvan av 2015, säger Loretta Napoleoni.

Hur fick du fram den siffran?

– Jag fick den av en gisslanförhandlare. Han hade ett nätverk av personer på båda sidor gränsen, både inne i kalifatet och i Turkiet. De räknade smugglare. Det är en rimlig summa om man tittar på antalet människor som korsade gränsen.

Hur togs pengarna in?

– Smugglare tog flyktingar och migranter över gränsen, släppte av dem i första bästa stad på andra sidan och återvände två, tre timmar senare med varor från Turkiet. De beskattades av Islamiska staten varje gång. Det var snabba cash.

Utöver att ta betalt av personerna som använde deras färdvägar krävde IS enligt Loretta Napoleoni också att alla migranter deltog i en veckolång kurs i sharialagar innan de tilläts åka.

Även om hon helt tar avstånd från det våld som IS utför definierar hon dem inte som en terroristorganisation. Hon har tvärtom beskrivit dem som: ”en grupp som har förvandlats till stat och som dagligen beskattar en befolkning på åtta miljoner människor.”

Foto: IBL

I ljuset av de videofilmer med halshuggningar och bombdåd mot civila i europeiska storstäder som IS har tagit på sig är det en kontroversiell ståndpunkt, men hon vidhåller den.

– Jag tycker inte att vi ska beskriva dem som terrorister. Anledningen till att vi inte ska göra det är att de är en stat, även om denna stat inte är erkänd av någon. När du slåss för att försvara den tänker du inte på pengarna, du tänker på politik. Högre värden. I detta fall idealet: kalifatet.

Hur beskriver du ”kalifatet”?

– Det är en blandning mellan flera olika former av styrelseskick, ett kapitalistiskt samhälle, en totalitär regim, en välfärdsstat och en absolut monarki. Det är därför vi inte förstår. Vi förstår inte hur alla dessa former kan samexistera.

Enligt Loretta Napoleoni sker det ingen direkt beskattning av invånarna och det finns ingen moms, alltså ingen skatt på varor som du köper. Men det är skatt på det du tjänar. Personer som smugglar olja till exempel betalar en royalty för användandet av oljan. De betalar också inkomstskatt på vinsten.

Samma sak gäller mänskliga handelsvaror. Loretta Napoleoni beräknar att skatten på mänskliga handelsvaror in i Turkiet var större än skatten på smugglad olja sommaren 2015. Pengarna används till IS erövringskrig.

– Övriga utgifter är statsutgifter, att upprätthålla en byråkrati och betala ut löner till personer som sköter juridiska och polisiära uppgifter. Dokument som har hittats i Kobane visar en relativt sofistikerad, administrativ struktur med registrering av ägarskap, äktenskap och beskattning.

Men:

– Situationen nu är helt annorlunda eftersom de är under konstanta bombanfall och attackeras från alla håll. Högst troligt pågår inget socialt arbete längre. Smugglingen norrut har gått ner oerhört. Kidnappningsindustrin tror jag inte existerar alls eftersom ingen längre reser dit.

I sin mobiltelefon har Loretta Napoleoni en bild som hon har fått av en IS-källa. Den föreställer en man i kamouflagekläder. Mannen i den fläckiga uniformen och hon kommunicerar via Twitter.

– Det här är en ny kille. Den förra blev dödad och så tog den här vid. Han började med att följa mig på Twitter, efter ett tag började han skriva kommentarer och sedan bytte han till bloggens ”privata meddelanden”, där vi kommunicerar nu.

Varför kontaktar personer som han dig?

– Mina böcker är översatta till arabiska så sympatisörer med Islamiska staten vet vem jag är och vad jag har gjort. De vet att jag har gjort det här under lång tid och aldrig avslöjat några namn.

– Ibland kontaktar någon mig och säger: ”Jag är inuti Mosul – eller vad det nu kan handla om – och vill ge dig den här informationen”, men generellt tar jag inte emot den. Det är för mycket propaganda. Vad jag gör är att jag använder dem för att kolla fakta som jag redan har fått utifrån.

Europa blir delat i två. Antingen tar Europa sig samman nu eller så är Europa historia.

Är du aldrig rädd?

– Nej, de här killarna kommer inte att göra mig något. För det första är jag inte tillräckligt intressant. För det andra försöker jag berätta storyn genom att ställa mig i deras skor. I stället för att döma dem försöker jag förstå varför de gör det de gör.

– Det är detta varför som har dragit in mig i allt det här. Jag menar: ingen av oss gillar en orättvis värld men vi går inte ut och skjuter på varandra för det. Ändå: de är inga psykopater, de är människor som vi. Något händer, klickar till, i deras huvuden.

Hur tror dina IS-källor att USA:s nyinsvurne president Donald Trump kommer att påverka Mellanöstern?

– De säger att han kommer att göra en överenskommelse med Rysslands president Putin och att Putin, tillsammans med Turkiets president Erdogan kommer att ta hand om Mellanöstern, som kommer att bli ett andra Tjetjenien.

– Jag delar deras analys. Jag tror att Trump kommer dra sig ur Mellanöstern. Den USA-ledda koalitionen mot IS kommer att kollapsa. Putin får fria händer i Syrien tillsammans med Erdogan, och Europa kommer att befinna sig i en mycket svår situation. Om de bestämmer sig för att göra något sådant i Mellanöstern som är vår bakgård…

”Föreställ dig”, säger Loretta Napoleoni och drar upp ett fortsatt scenario:

– Putin gör en överenskommelse om Ukraina. Han kommer också, kanske inte invadera, men öka Rysslands inflytande över Baltikum som är det andra området han vill ha. Västeuropa kommer troligen inte att göra någonting åt det, de vill gå tillbaka till gamla EU. Östeuropéerna kommer inte att acceptera det. Europa blir delat i två. Antingen tar Europa sig samman nu eller så är Europa historia.

Hur ska Europa ta sig samman?

– Förhoppningsvis har jag fel men jag tror inte att de kommer göra det.

Vad kommer att hända?

– Jag tror att extremhögern kommer vinna terräng i Europa. Även om Nationella frontens Marine Le Pen inte vinner kommer hon att få fantastiska röstsiffror. I Tyskland kommer förbundskansler Angela Merkel kanske att få gå, och någon längre till höger kommer att stiga på den politiska himlen.

– Sedan har du Polen, Österrike, Ungern. En hel del extremhöger, främlingsfientlighet, stängda gränser. Trumpformuläret. Det gjorde honom till segrare i valet. Det är oundvikligt att de europeiska högerextrema partierna nu tänker: ”Trump gjorde det i USA, vi kan göra det här. Låt oss vara mer kraftfulla i vår främlingsfientlighet, mer protektionistiska, mer nationalistiska – för det betalar sig i röstsiffror.”

Vad blir IS strategi i allt detta?

– Min tipsare på Twitter skriver att om Islamiska staten blir riktigt förödmjukade, om de förlorar allt territorium, tror han att det kommer att bli fler attacker i Europa.

Finns det hopp någonstans?

– Hoppet är de unga. Millenniegenerationen. De skulle kunna vara redo för socialism. För lösningen är socialism. Inte så som vi såg den förut utan i termer av omsorg om samhället.

När Loretta Napoleoni var sex år gammal förde hon politiska konversationer med sina föräldrars middagsgäster.

– Jag var besatt av krigspolitik redan som litet barn.

Vad var det som fascinerade dig så?

– Bristen på rättvisa i denna värld. Min farmor, som vi bodde hos, hade genomlidit två världskrig. Hon pratade alltid om det. Matbristen. Bombanfallen. Orättvisan. Varje kväll tittade vi på nyhetssändningarna tillsammans och kommenterade det som hände.

Allt detta upphörde när Loretta Napoleoni var åtta år. Då flyttade familjen från farmoderns hus till en egen längenhet, men utan Loretta, hon skickades ensam i väg för att leva med sin mormor.

– Min mor hade fått min lillebror och mådde inte bra. Hon fick något slags sammanbrott. Eftersom jag var lillgammal, begåvad och samvetsgrann såg de mig som vuxen och tänkte att jag klarade mig. Att jag inte behövde samma föräldra
omsorg som min bror.

Har det påverkat dig?

– Definitivt. Det var mycket traumatiskt. Jag insåg det inte då förstås.

Efter fyra, fem år mådde modern bättre och dottern återvände hem men hennes förtroende för föräldrarna var skadat och förhållandet till dem repade sig aldrig. Situationen förvärrades ytterligare av att fadern ungefär samtidigt hamnade i ekonomiska svårigheter.

Vi är tillbaka vid början och frågan om varför man blir eller inte blir terrorist. Loretta Napoleoni sammanfattar de givna omständigheterna i det fall hon känner allra bäst till: sitt och väninnans. Premisserna pekar entydigt i en riktning men svaret stämmer inte.

– Mitt liv var inte enkelt. Min barndomsvän å andra sidan hade det väldigt enkelt. Hennes far var en berömd domare, hon var mycket förmögen, hon fick jobb på justitiedepartementet. Av oss två skulle man ha trott att jag var den bästa terroristkandidaten, för jag var den med förbittring, den som hade haft det tufft: förlorat alla pengar, blivit ivägsänd av min mor.

– Men nej, hon var den rätta! Ser du hur fascinerande detta är? Det är mycket komplext. Jag tänker på det hela tiden. Kanske finns det en nyckel till förståelse i hennes och min berättelse om vi bara kan hitta den.

Foton i text: Thomas Karlsson, AP och IBL

Bor i London och Montana

Namn: Loretta 
Napoleoni.

Ålder: 61 år.

Bor: I Storbritanniens huvudstad London och i Whitefish i amerikanska Montana.

Familj: Maken Ron Gerson samt fyra barn och bonusbarn i åldrarna 34–23 år.

Bakgrund: Italiensk journalist, författare och ekonom, specialiserad på terrorfinansiering.

Aktuell: Med nya boken ”Kidnappningsindustrin” som kommer ut på svenska på Fri tanke förlag i februari.

Böcker (i urval): ”Islamiska staten” (2015), ”Skurkkapitalismen” (2009), ”Oheligt krig: den moderna terrorismens ekonomiska rötter” (2003) och ”Terror incorporated: tracing the dollars behind the terror networks” (2005).

DN.Arkiv

Vill du läsa mer om Röda brigaderna – eller något annat i samtidshistorien? Då kan du som är prenumerant gå till originalartiklarna i DN:s stora arkiv. Här hittar du alla tidningar mellan åren 1864 och 1992. Det går att fördjupa sig via såväl sökord som tidsperiod.

Så här gör du!

Gå in på DN.se via din dator eller starta DN-appen i mobilen. Se till så att du är inloggad. Klicka på DN.Arkivet som finns ovanför DN-logotypen. Arkivet sträcker 
sig ända tillbaka 
till 1864.

17 mars 1978: ”Ett attentat mot Italiens hjärta!”

10 maj 1978: ”11 skott dödade Moro. Sorg, avsky, strejk”

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.