Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

”Islamistisk terrorism ovanlig i Europa”

Den islamistiska terrorismen är extremt ovanlig i Europa, menar vissa bedömare. Andra anser att den utgör vårt största hot. Hur ligger det egentligen till?

I syfte att ge bilden av den ”muslimska terroristen” en motpol har flera debattörer under senare tid lyft fram statistik från den europeiska polisbyrån Europol. Enligt denna utfördes endast 0,34 procent av terrordåden i Europa av islamistiska extremister under åren 2006–2009.

Och visst talar siffrorna sitt tydliga språk; den stora majoriteten av attackerna i Europa utförs av nationella separatister, flertalet på Korsika och i Baskien. Och det är händelser som inte får tillnärmelsevis lika stor uppmärksamhet som de islamistiska dåden.

Men bilden är mer komplex än så. Ett problem i sammanhanget är att Europools statistik inte är komplett.

Enligt deras siffror utförde islamistiska terrorister ett enda dåd i Europa under 2009. Året dessförinnan såg vi inte ett enda, och 2007 stannade antalet attacker vid två stycken. Men i statistiken syns inte de attentat som inträffar i Storbritannien.

– Det är ett stort problem eftersom Storbritannien är det land i EU som är mest utsatt när det gäller islamistisk extremism och terrorism. Sedan 2001 har landet dömt 235 islamistiska extremister för terrorrelaterade aktiviteter, säger Magnus Ranstorp, forskare och expert på terrorism vid Försvarshögskolan.

Det faktum att varje land definierar terrorism efter eget tycke gör också att statistiken från Europol kan uppfattas som vinglig. Magnus Ranstorp lägger därtill dilemmat att EU:s medlemsländer inte rapporterar in avvärjda terrorplaner:

– Det gör att bilden blir missvisande. Inte minst eftersom man ofta ingriper tidigare mot islamistisk extremism än under vanligt polisiärt arbete i preventivt syfte.

Noteras bör också att antalet personer som grips misstänkta för islamistisk terrorism är långt fler än inom övriga grupper. Beror det på tidigare ingripanden eller att personer som definieras höra till den islamistiska extremismen utsätts för hårdare bevakning?

Enligt Ranstorp är siffrorna en indikation på hur ländernas prioriteringar ser ut:

– Statistiken påvisar var säkerhetspolisen har sitt huvudfokus. Debattörer försöker ideologiskt använda denna oproportionella statistik som omvänd bevisföring för att det skulle bedrivas en häxjakt riktad mot muslimer, säger han.

Rapporten från Europol framhåller att samtliga medlemsländer uppfattar den islamistiska terrorismen som det största hotet mot medborgarna. En farhåga som motiveras med att ”islamistiska terrorister har hotat att genomföra attacker som urskillningslöst ska leda till massiva förluster”.

Samtidigt slår de flesta bedömare fast att risken att råka ut för ett terrordåd är extremt liten:

– Risken att man råkar ut för ett attentat i Sverige är mikroskopisk, konstaterar Magnus Norell, forskare och analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Dock, påpekar Norell, så betyder inte det att Europa inte skulle påverkas av det som sker i omvärlden. Europol skriver också i sin rapport att hotet från den islamistiska extremismen i viss utsträckning påverkas av utvecklingen i konfliktzoner och politiskt instabila länder som Afghanistan, Irak, Somalia och Jemen.

Och det är här, i delar av Asien samt i Mellanöstern, som problemet med internationell islamistisk och jihadistisk terrorism – såsom definierad i västvärlden – är allra vanligast.

2009 års statistik från amerikanska National counterterrorism center (NCTC) visar att två tredjedelar av de dödligaste attackerna, med minst tio omkomna, inträffade i ovan nämnda regioner. Drabbade länder var Afghanistan, Pakistan och Irak.

Muslimer uppges ha legat bakom omkring hälften av attackerna 2009. Samtidigt, visar statistiken, var en bra bit över 50 procent av de drabbade just muslimer.

– Den islamistiska terrorismen som är religiöst motiverad kräver globalt sett fler liv än någon annan terrorism. Irak och Afghanistan är bra exempel, konstaterar Magnus Norell.

– Men problemet är globalt. Och det betyder att vi har en radikalisering och kan se islamistiska trender även i Sverige. Sverige är en del av världen.

Ett skäl till att den islamistiska terrorismen är så fruktad, menar han, är att den ger sig på så kallade mjuka mål:

– Målet med attackerna är att döda så många som möjligt. Det är därför restauranger, allmänna kommunikationer eller affärer angrips.

Hur stort hot utgör då terrorismen för svenska medborgare?

–  I Sverige är hotet litet. Men svenskar dog både i terrorattacken på Bali 2002 samt under nine eleven. Vi löper lika liten – eller hög – risk som andra västerlänningar beroende på var vi befinner oss, säger Magnus Norell.

Det största hotet nu, framhåller han, är ideologin bakom dåden.

– Jag syftar på islamismen i sig själv. Den radikalisering som islamismen utgör försvårar integration, ökar konfliktytor mellan olika grupper och kan – i förlängningen – leda till terrorattentat.