Islamistiska Hamas vinner nya anhängare

När jag för ett drygt halvår sedan mötte den unga studentskan Diana Kadura, som pluggade elektronik på Birzeituniversitetet i Ramallah på Västbanken, bekräftade hon bara delvis denna schablonartade bild. Hon utstrålade egentligen inget hat, trots att hon var övertygad Hamasanhängare.

Däremot klargjorde Diana Kadura sin uppfattning, att staten Israel inte har något existensberättigande. Varav följde att någon tvåstatslösning var hon inte intresserad av. Som en spegelbild av fanatiska judiska bosättare, som ser Stor-Israel som ett gudagivet, exklusivt judiskt hemland, förkunnade hon:

- Det står skrivet i den heliga Koranen att Israel först tar vårt land och kör bort oss. Men sedan, är det utlovat, tar araberna tillbaka det.

Hennes åsikter delades inte av alla studenter, som just denna dag deltog i ett val till studentkåren. Men det var tydligt att radikala islamister av olika slag, både Hamas och Islamiska Jihad (som ståtade med attrapper av Qassamraketer), fångat många själar i det tidigare sekulära vänsterfästet Birzeit. Hamas huvudkonkurrent Fatah tappade i stöd, även på Västbanken. Och det var ingen rädd för att tillstå.

Det stora genombrottet för Hamas kom i samband med parlamentsvalet i januari 2006, då rörelsen för första gången deltog i ett nationellt palestinskt val. Hamas slog Fatah, det var ingen jordskredsseger, men Fatah straffades av allt att döma för att det sågs som svårt korrumperat och alltför medgörligt gentemot USA och Israel. Det val som genomfördes i de palestinska områdena är troligen det mest fria som har genomförts i ett arabiskt land. Vilket ofta glöms bort, eftersom detta val förde en så odemokratisk rörelse till makten.

Därefter har radikaliseringen tilltagit, inte minst under intryck av fortsatta utbyggnader av bosättningar på ockuperad mark och en förtvivlad utveckling i det blockerade. Och Hamas har fortsatt att vinna anhängare. När jag då frågade studenterna om vem som i dag skulle vinna ett presidentval, Hamas ledare i Gaza Ismail Haniya eller den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas från Fatah, trodde alla att det skulle bli Haniya.

Efter att Israel inledde sitt senaste krig i Gaza kan man förmoda att denna tendens snarast har förstärkts ytterligare. Den redan då falnande gnistan av hopp om en palestinsk stat vid sidan av Israel har nästan blåst ut. Det blir allt svårare att hitta palestinier som tror på en tvåstatslösning i Mellanöstern.

Tvärtom finns en utbredd förståelse för både raketattacker mot civila mål i Israel och självmordsbombningar. Fast det kallas inte för självmord, utan för "martyroperationer".

Som mest radikalt formulerades nyligen denna dödskult av den sunnimuslimske predikanten Safwat HigaziI i Hamasteve: "Hotar ni att döda oss? Vid Gud, ni hotar med det som vi trängtar efter mer än någonting annat. Att dödas är inget nytt för oss...det är vad vi önskar, martyrskap."

Det finns en motbjudande sida av detta för de palestinier som inte delar Hamas ideologi och maktanspråk. Hamas har inte bara dödat hundratals "sionister", utan än fler av sina egna landsmän.

När maktkampen tilltog i Gazaremsan under försommaren 2007 utlöste Hamas en mordorgie mot Fatahmän, och hundratals av dem torterades brutalt och mördades.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut