Det är lördag och vid ett torg står ett trettiotal islänningar och lyssnar på frivilliga talare som går till hård attack mot kapitalismens girighet och politikernas undfallenhet. De oroas av finanskrisen som slagit den lilla ön med häpnad.
- Isländska nyrika kapitalister har spelat ett enormt äventyrligt spel. Därtill har inte myndigheterna haft tillräckligt med hänsyn, dundrar snickaren Torvaldur Torvaldsson.
Arnór Hermannsson har tagit med sig ett plakat med texten "Eniga meniga" som anspelar på en barnsång som handlar om pengar. På teckningen sitter den förre isländske premiärministern David Oddson, numera centralbankschef, fet och glad i en fåtölj. Oddson, tidigare populär, ses numera som en av bovarna till det som hänt i Island.
- Det är vansinnigt onödigt med en kris på Island. Vi har så många naturliga källor. Att vi nu ska behöva få hjälp av andra, som Ryssland, är en skandal. Vi sträcker ut våra händer mot världen som tiggare, säger Arnór Hermannsson.
Han är tatuerare och jobbar i en butik som säljer importerade maskeradkläder. I båda jobben känner han av krisen.
- På de importerade varorna får vi höja priset med tusenlappar dagligen på grund av kronans fall.
Hemma hos trebarnsfamiljen Arnthorsson pågår förberedelserna inför sonen Arnthors 20-årsfest. Löv krattas utanför garaget, golvet dammsugs och sallad skärs upp. Minerna är glada och stämningen på topp innan de 50 gästerna kommer. Men finanskrisen vilar som en skugga i bakgrunden.
- Vi var i Italien och besökte en vinkällare när jag fick ett samtal om att banken Glimir hade förstatligats. Det var bara att ta ett glas till, säger pappa Sigurdur Arnthorsson, revisor till yrket.
Han är som många andra förbannad på britternas agerande mot Island, där den brittiske premiärministern Gordon Brown beslutade att frysa isländska tillgångar i Storbritannien med hjälp av en antiterroristlag. På lördagen anlände en brittisk delegation till den isländska huvudstaden för att bringa reda i den diplomatiska fnurran. Samtidigt talar allt fler om att ett lån från Internationella valutafonden kan bli aktuellt.
Själva har familjen i sitt himmelsblå hus med sluttande alkovtak klarat sig bra i den ekonomiska turbulensens härjningar. Visst, de kanske har förlorat någon miljon, runt 80.000 kronor, på den sjunkande kronan. Men de har inga lån.
- Den största effekten för oss är att pensionsfonderna sjunker. En aktuarie sade på teven härom dagen att de kan ha gått ner 50 procent.
Sigurdur Arnthorsson räknar med att det är bara början på krisen. Han tror att flera kommer att förlora jobbet och att fler branscher kommer att påverkas. Men som revisor tror han att han själv sitter tryggt. Däremot kan vanorna få sig en knäck för honom och andra islänningar.
- Jag tror att varje familj reser utomlands i snitt ett par gånger om året. Det blir dyrt nu.
Men kanske kan något gott födas ur det som hänt, tror mamma Aldaheidur Arnthorsson. Som att barnen får upp ögonen för sparande.
- Min äldste son vet inte hur det är att spara och gneta. Alla vill ha platta skärmar direkt och folk flyttar in i perfekta hem. Folk har blivit för giriga och det kan vara bra om de får upp ögonen för vad som är viktigt i livet, hälsan och familjen.
På skolan där Adalheidur Arnthorsson är vice rektor väckte en tredjeklassare uppståndelse när hon i klassen förklarade att hon hört att Island inte har några pengar kvar att köpa mat för. Eleverna blev upprörda och lärarna gör nu sitt bästa för att lugna ner stämningarna.
Men bankerna har sagt upp folk och mer väntas komma. Nu börjar myndigheter och medier inse att attityderna i samhället måste ändras. Det är ingen skam att förlora jobbet, stod det i en isländsk tidning på lördagen. Samtidigt har en krisakut öppnats för dem som mår psykiskt dåligt av det som har hänt.