Betlehem. .
Israel överväger att anamma tvåstatslösningen för en lösning av Palestinakonflikten. ”USA kommer inte att ge efter på den punkten”, sade en källa på premiärministerns kansli på lördagen.
Redan före president Barack Obamas linjetal i Kairo uppvisade nationalistregeringen tydliga sprickor. Det dagliga bombardemanget av amerikanska varningar stämmer delar av regeringen till måttfullhet, medan extremisterna vill trappa upp koloniseringen för att gjuta kallt vatten över Obamas fredsiver.
Till och med under besöken i koncentrationslägret Buchenwald och Normandies slagfält fick Obama med en släng mot bosättningarna.
Om Benjamin Netanyahu accepterar en tvåstatslösning så betyder det inte att han är redo att bidra till en sådan lösning. Förhoppningen är att ett ja, med många förbehåll, till en tvåstatslösning skall ge Israel en smula andrum i fråga om bosättningarna – där regeringen inte kan leverera mycket utan att spricka. Netanyahu har ju redan svalt principen om två stater under toppmötet i Maryland 1998.
Netanyahus nya position i fråga om bosättningarna stöder sig på ett brev som Obamas föregångare George W Bush skickade Israels dåvarande premiärminister Ariel Sharon 2004. I det lär Bush ha sagt att ”det är inte tvunget att en framtida gräns (mellan Israel och Palestina) måste följa 1949 års vapenstilleståndslinje exakt”.
Att de israeliska nationalisterna nu tolkar detta privatbrev som diplomatiskt bindande för framtida amerikanska presidenter vittnar om deras beråd. Utrikesminister Clinton sade på lördagen att hon inte känner till något sådant löfte.
Israel hävdar att man är så illa tvungen att bygga ut bosättningarna, eftersom barn växer upp där och behöver bostad. Men den så kallade naturliga tillväxten är liten. Den stora ökningen, till dagens siffra på nära en halv miljon bosättare, kommer av inflyttning. Bosättarna iscensätter som bäst en febril kampanj, med mordbränder mot palestinska fält och betesmarker, mer och mer öppna hotelser mot israeliska politiker och dagliga försök att etablera nya utposter.
Obamas ordoffensiv har gjort Jerusalem vimmelkantigt. Hans tillrättavisningar i fråga om kolonierna svider, men det går å andra sidan inte en dag utan att han talar varmt om judarna och deras historia eller brännmärker Iran för dess hot mot Israel och dess förnekande av Förintelsen. Den enda ljusglimten för Netanyahus del gäller just Iran. Under Obamas Mellanösternresa mottog denne förtvivlade appeller från Egyptens och Saudiarabiens ledare att ta itu med iranska kärnvapenprogrammet innan det är för sent,utan att invänta framsteg i Palestinafrågan.